enligtvirta

I dag är här dimma minsann. Både i människors sinnen och omkring dessa så där mer fysiskt. Sune sade så väl i går. då han efter vårt möte om arbetsplanens allmänna del konstaterade att "Inte många av oss skulle gå långt inom privata sektorn". Sant. Dock med ett förbehåll att inte många inom privata sektorn skulle nå långt som lärare, så det är ganska tveeggat det där...

 

Dimma ute betyder för mig en skräcksituation. Inte att jag är rädd för monster , eller rumpnissar och så, vem är rädd för rumpnissar förresten? Det är minnen av den förra dimman, som fick Raquel att flyga fram och tillbaka mellan Helsingfors och Mariehamn. Det slutade på Cumulus och sedan vår ödesdigra Dickursbyresa... I dag är det Raissa som ska flyga. Klarar hon det till Stockholm ska hon fortsätta därifrån till Mariehamn i kväll. Ingen bekräftelse har jag fått på att hon fått sin flygbiljett, men Lillemor har i varje fall fixat en väska med fotbollskläder och sängdito. Fint, bara vi får flickan hit! Jag varken vill, eller vågar tänka på vad jag gör om jag står på flygfältet vid lite i 22 i kväll och ingen Raissa stiger av, eller om fegisarna inte vågar landa och åker tillbaka till Stockholm.

 

Frågorna jag då kommer att få blir olika: "När kommer hon då?" (lagkamraterna) "Vad kostar det här?" (Styrelsen) "Nåt konstigt på afrikansk franska" (Raissa om hon kommer på ett sätt att vara i kontakt) "Hur ska du få henne till matchen på fredag?" (Giovanni) "Ska vi ha möte i hytten på färjan?" (Craig)... Snälla dimma, lätta! Eller fixa åtminstone Raissa hit i kväll på nåt sätt!!!