Är jag berömd? I så fall, so what?
Rufus brukade fråga då han var liten om jag var berömd... Numera säger han ibland att jag ju är ganska berömd, eller så tycker han lite uppgivet att det är jobbigt "då alla verkar känna mig"... Är jag så jätte berömd då? Alltså... Enligt åländska mått mätt ar jag väl det. Så många människor har jag undervisat under 19-20 år på KHS, så många spelare har jag coachat och varit nån form av ledare för under de här åren och så många föräldrar och anhöriga till dessa alla har jag haft att göra med att jag nog måste vara rätt välkänd. Men berömd? Nu på senare år då jag figurerat i olika medier i tid och otid kanske jag har kommit att bli lite berömd faktiskt. Här på Åland alltså. Utanför dessa öar kan vi nog säga att folks kännedom om mig är väldigt begränsad. I damfotbollsfinland vet många vem jag är och mina släktingar och gamla skolkompisar minns väl något ytligt kan jag tänka... Men på Åland har jag blivit något av en offentlig person.
Så här "känner" många ålänningar mig
Åland är ett speciellt samhälle, vilket redan faktum att jag är berömd här bevisar. På 29000 fast bosatta invånare har vi ett oerhört spektrum medier, offentliga beslutsfattare, företagsledare, konstnärer, musiker, idrottare och allt möjligt annat. Det är väldigt svårt att aldrig hamna i tidningen eller i radio om man inte medvetet låter bli. Craig satt i bilen i dag och ondgjorde sig över hur alla andra än han intervjuas i radio. Owe var på träningen nämligen och pratade lite runt för att ha material till säsongstartssändningen som kommer att sändas från Hagalund på fredag. Jo, vår första match sänds direkt alltså. Han pratade med mig, Giovanni, Maja, Julia, Richard, några till säkert, "Till och med med Richard" sa Craig. Men det är okej tillade han... Jag sitter bara här och hatar alla nu...
Vad jag menar med ovannämnda är att Åland är fullt med kändisar och att det liksom inte är så stor sak. Jag duschade med Europamästaren i tungviktsboxning som jag skrev här i bloggen. I samma simhall har jag suttit i bubbelpoolen och pratat med Lantrådet. Före detta Talmannen kom ibland in i vårt kök när jag satt i morgonrock och åt korv, Jag brukade ibland jogga på samma spånbana som Janne Holmén för ett antal år sedan. Sen är jag då förstås bekant med Landshövdingen, som väl har kommit fram här då och då... Alla dessa handlar i Sparhallen, på Kantarellen, Mattssons eller S-market och alla dessa tankar nånstans där jag också tankar. Ungarna i skolan börjar bli vana vid att nån minister eller lagtingspolitiker sitter med under lektionerna, det är liksom inte så stor sak här... Dock är det samma offentlighet kring kändisar här som annorstädes. Det att var och varannan person är mer eller mindre känd gör inte att det inte är intressant att skriva om dem, eller skriva till dem, precis som det ju är på andra ställen.
Som lärare är man alltid i skottgluggen ändå, utan att vara offentligt berömd
Sen är det ju upp till alla vad man vill göra av sin ställning som offentlig person. Onekligen innebär den ett ansvar, något knappast någon tänker på före man är där. Allt man säger och gör blir faktiskt värderat och man kan vara beredd på att "anything you say can and will be turned against you" som MIranda-Escobeda satsen lyder.
Vissa tycker helt säkert det är roligt att vara kändis. "Att bli berömd" är ju många ungas dröm och så som det hela nu är upplagt kan man faktiskt lyckas ännu lättare än tidigare. I dag behöver man ju alltid inte ens kunna nåt för att bli berömd. Titta bara på Paradise Hotel, Geordie Shore och en massa hemskheter som även i vårt hus ibland snurrar, eller inte snurrar då men visas på TV skärmen. Genom att synas i dessa, helt ärligt, hjärndöda program kan man skapa sig ett namn som sedan hjälper en senare om det då visar sig att man faktiskt kan något...
Ett Åländskt kändisskap är ju rimligen lite annorlunda. Man kommer inte först i röckakön för att man är berömd. Man får inte heller rabatt på mat och kläder från Mattssons. De flesta tycker man är puckad, eller åtminstone lite så där offentligt om de inte känner en privat. Spärren att tilltala en "kändis" är väldigt låg här. Politiker får höra raka ord var de än går. Såna lite mer dämpat kända som jag får närmast svara på frågor om hur laget mår och om hur i H...tte vi kunde förlora 10-0 och så vidare precis var som helst. Inte i skolan dock där har vi ett helt annat förhållande, men i butiker och framför allt... På nätet! Internet är ju stället som mäter vem som är vem. Många väljer att helt utebli från sociala medier för att slippa ställas till svars dygnet runt. Andra kan, som minister Stubb och jag själv vara närvarande för att påverka bilden helt själv och handgripligen.
Nu säger jag nämligen som det är, för mig högst personligen. Denna blogg är, förutom ett roligt tidsfördriv och ett sätt för mig att klä tankar till ord, även ett medvetet sätt att "använda" mitt ålandskändisskap för ändamål jag tycker är viktiga. Jag väljer med flit att skriva om sådant jag vill att andra ska läsa. Väldigt sällan skriver jag nåt i misstag. Jag vill att ni som läser ska tycka att Åland United är viktigt. Jag vill att ni ska känna till den religiösa bakgrunden till Påsken. Jag bjuder på att ni får veta om min familj och mina närmaste, men ändå inte mer än vad som är vettigt för dem. Har jag politiska åsikter kommer jag att skriva om dem här också så att ni ska tycka att även de är viktiga. Överraskande många läser vad jag skriver och det använder jag mig av då jag bygger upp bilden av mig själv.
Trots att några viktiga fattas här är detta ändå den viktigaste bilden, som visar vad även jag tycker är viktigast trots allt annat jag häver ur mig här. Dessa har jag oavsett vad jag skriver, och så förstås Fru Kickan, Linda , Emilia, Mamma och några till som inte finns just på den här bilden...
Trots att jag inte kan mäta mig i popularitet med kollegan Kauppila från Pallokissat, vars blogginlägg som handlade om bakgrundsarbetet bakom ett damligalag i fotboll, lästes av 80000 människor, kommer jag fram ganska väl här i denna spalt. Det tänker jag fortsätta med en tid om nån läser. Så, är det nu sen att vara berömd eller inte?
I dag har Edit varit på bio. Glädjen var enorm då hon och Pärla som också var på väg på bio förstod att de skulle på samma film. Sista veckan föra ligapremiären är på gång. Bara att få Raissa hem och fotografierna tagna, så kan vi åka till Esbo sen. Vad månne det är för mat i morgon? Fundamentala frågor denna påskannandagskväll...
Kommentarer
Trackback
