Okej, nu är det allvar!
Släkten har åkt. I går kväll skallade Kastelholms slott av rop och olika läten utstötta av mina egna (främst den yngsta) och min systers barn. Sedan satte teatern igång och Restaurang Savanna räddades av Lejonora Lejon. På kvällen slog Kroatien ett lite övermodigt Spanien och i morse, efter en lite mödosam natt väcktes jag av Edit som stod ovanför mitt huvud och skrek: "GOD MORGON!" Precis efter det ringde min far och informerade att mina systersöner var på väg. De kom, de var, de åkte. Tack släkten för en fin sommarvisit. Vi ses snart igen. Mycket beror förstås på om vi i Åland United kan resa oss och ta oss in i övre slutserien. I så fall blir det troligen fler släktträffar än om vi bara ska möta TiPS i den lägre...
Något annat som ska resas är den där midsommarstången. Oskar ringde från Nyan och ville ha uppdatering på läget i klubben. Jag meddelade att jag före midsommar vägrar kommentera annat än midsommarstången som nu blivit en fråga om liv och död, alltså nästan lika viktig som fotboll.
Så här ska det se ut vid 14-tiden på fredag då. Lövning klockan 9 och resningen startar klockan 13. Alla med! Och jag menar helt seriöst, alla med!!! Utbildning i lövning och resning ges på plats i morgon, torsdag klockan 16.00. Gränsen mellan hat och kärlek är hårfin. Denna stång kan faktiskt göra mig till Ålands mest hatade person, eller så en av de för dagen mer älskade...
Jag har lovat klippa gräset, men så fick jag prime time tid på Steel FM att prata midsommarstång i direktsändning... Klockan 17 ska jag ha möte med en gammal adept som nu ska jobba för åländsk fotboll. Vid vårt möte hoppas jag få se i vilken mån detta kan gagna Åland United... Nu talar jag inte enbart om stångresningen dock.
I distriktscupen har Åland just nu, medan jag skriver, sin sista match. Man möter Vasa och jag hoppas turneringen varit just så ögonöppnande och inspirerande jag minns att den var då jag själv var engagerad i dessa delar.
Tilda Engström kom att bli Åland Uniteds första målskytt i Distriktsturneringen sedan Becci Björkvall i början av årtusendet.
IFK Mariehemns flickor går från klarhet till klarhet i Alandia Cup fick jag veta. De har tagit sig , som enda åländska lag, till kvartsfinaler som spelas riktigt just faktiskt.. Tänk om man kunde fixa den där gräsklippningen på nåt fantasifullt sätt. Jo, jag har en plan!!!!! Lite före radion, sedan resten mellan Island-Österrike och Sverige-Belgien. Fru Kickan. Så kommer det att bli! Amen!
Kommentarer
Trackback
