Matchreferat. Förlust 3-4...

Självstyrelsedagen och på samma gång den första sommarlovsdagen går mot sitt slut. Jag måste säga att det känns rätt bra just nu. Vansinnesfilmer från Rufus konfirmationsläger läggs ut på facebook, Emilia frågar efter biljetter till lördagens match, Ex eleverna lägger ut filmer om när de slår mig. Jo, jag hade lovat dem att få slå mig vid tillfälle då jag begick nåt misstag för en par år sedan eller när det var. Nu väntade de ju till efter avslutningen och så dorvade stackarn så han fick ont i handen, fast han påstår att han hade det redan före... Nåja, roligt att de har roligt. Jag tillbringade dagen i slow motion och fick ändå faktiskt en hel del gjort och nu är det bara för mig att bevista träningen i morgon och så kan jag uppleva en ligamatch nästan som jag har brukat uppleva dem under de senaste 8 åren eller vad det nu är...
 
Kvällens höjdpunkt blev ändå matchen. Alltså IFK F08-10s match mot föräldrarna, eller åtminstone vuxna och nästan vuxna anhöriga.
Här är hemmalaget
och här är motståndarlaget...
 
Matchen blåstes igång och flickorna hade avspark. Jag, som hade ställt mig i klassisk liberoposition lite bakom det jag förmodade var vår backlinje kunde se hur spelet måste ha sett ut i början av 1800-talet då en enorm hop vittröjade spelare bokstavligen anföll i flock. De hade dock i matchens inledning inte fått in de skotska influenserna som gjorde att spelet antog mer modern form. Man passade inte till varandra, utan man sprang framåt och tappade bollen till någon annan, ofta en egen lagkamrat.
 
Vi i föräldralaget hade aningen svårt att anpassa vår kontringsspel till det i dagens läge väldigt oortodoxa anfallsspelet som hemmalaget bjöd på och därför krävdes det en individuell prestation av en av våra yngsta spelare för att bryta sig igenom den väldigt höga backlinjen och ensam med målvakten kunna sätta 0-1 till de vuxna. IFK lär sig inte nedslås utan direkt från avspark vällde man framåt igen. Gurkan, som agerade mittfältare hade oerhörd otur i sitt passningsspel och trots att hon fick många brytningar till stånd kunde hon inte vårda bollen och den hamnade oftast i riktigt farliga lägen ur de vuxnas synvinkel. Därför var det inte heller direkt oväntat att flickorna fick till en utjämning. Vem som gjorde målet kan jag inte uttala mig om eftersom det var en skog av ben och målvakten Olles armar inblandade. 1-1 var det och värre skulle det bli. En stor förvirring i vårt lags försvar skapade igen ett friläge trots min glidtackling av modell Bobby Moore och flickorna kunde gå till pausvila i en 2-1 ledning.
 
I halvtid skedde då det som aldrig får hända. Några av våra spelare gav upp och åkte iväg. I förlustsituation! Jag bara säger det. Jag lovade Mathias att inte nämna att han var en av dem som åkte så jag låter väl bli, men nu fick vi då klara oss själva.
 
I början av andra halvlek fick vi lite mer koll på vårt spel. Passningsserier på 9-10 passningar skapade nästan en tiki taka upplevelse och man kände nästan att vi inte behövde de där som åkt i halvtid. Fru Kickan hade gått upp på topp och agerade väldigt intensiv forward. Det var faktiskt från hennes förarbete som vår unge striker, samma kille som gjorde vårt första mål, kom åt att göra 2-2 och vi var inne i matchen igen.
 
Trots att vi satsade på seger flyttade vi ner Fru Kickan i backlinjen för att skapa lite ytor framåt att löpa på för oss andra. Men vad gjorde hon? Mitt i allt, helt oprovocerat drar hon omkull Edit i straffområdet och domaren hade ju inget annat val än att peka på straffpunkten. Domaren i sig visade sig väldigt säker på sin sak då det fanns ett enormt intresse för att få ta straffen. Då bestämde helt enkelt domaren att den som hade blivit foulad fick skjuta och då var det alltså Edit som fick ansvaret. Edit ställde en fråga till sitt lag före hon tog straffen. "Vad ska jag göra?" frågade hon aningen kryptiskt... "Gör mål" sade lagkamraterna. Och det gjorde Edit. Målvakten Olle gjorde sitt bästa, men Edits höger var för kraftig och flickorna ledde igen med 3-2.
 
En vild jakt började. Gurkans passningar blev allt mer stressade. Fru Kickan sparkade på allt som rörde sig. Jag gjorde löpning på löpning men fick aldrig någon boll att jobba på. Och så, vips blev det 3-3 genom ett självmål av flickorna. Vi kände att vi kanske kunde göra det i alla fall.
 
Slutet av matchen blev just så dramatisk och bisarr som fotboll är så de stora legenderna kommer till. Offside på inspark mot laget som tar insparken, tre hörnor på rad till det enda laget som rört bollen på hela tiden, kalaspassningar åt fel håll. Allt rymdes inom de sista fem minuterna. Till slut sågs en riktig Jesper Olsen passning, alltså en sådan som Olsen serverade framför Emilio Butragueno vid VM 1986 ni minns... En sådan hemåtpassning bröts av flickorna och 4-3 blev det precis innan matchen tog slut. och sen hade Fru Kickan lovat att vinnarna skulle få glass. Typiskt! Edit och Pärla var glada i alla fall...
 
I morgon ska jag städa klart i mitt klassrum, samt ordna med en del ÅU byrokrati. Ytterligare ska jag vara med på vår matchförberedande träning. Sen på kvällen börjar Herr EM. Frankrike-Rumänien. Jag tror det blir 2-2.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0