enligtvirta

I midsommartider blåser diskussioner upp, som det brukar då jag riktigt tänker efter. En lokalt baserad politisk process är den där rösträttsmotionen som Landskapsregeringen planerar. Man vill alltså ge 16 åringar rösträtt i de åländska kommunalvalen. Förespråkarna laddar nu ur sig retoriska frågor som "var är faran?" och "varför inte se möjligheterna?" och väl så. Det som jag vänder mig emot är att Landskapsregeringen alltså först meddelat att detta är deras avsikt. Därefter frågar man kommunerna, som i sin tur rådfrågar sina invånare och närmast de unga, som ju är målgruppen för denna reform. Majoriteten av de tillfrågade ungdomarna, bland annat elevrådet i KHS som jag ju följer på nära håll, sade nej till förslaget. Ungdomarna anser sig inte vara redo att ta ansvar på denna nivå vid 16 års ålder. Nu vill man i alla fall från Landskapsregeringens håll föra förslaget vidare vilket man ju har rätt att göra och dessutom troligen med framgång, eftersom Lagtinget ju har en majoritet som stöder just LR. Därmed fattar man alltså ett beslut som egentligen går mot majoriteten av målgruppens vilja. Inget illa i det så klart. Sådant händer ju ofta och inte minst i ungdomarnas egen vardag. Ungdomen ser alltså att politik är precis som allt annat de är med om. Vuxna som bestämmer vad som är bra för dem och om man rådfrågar har svaret ändå ingen betydelse.

 

Just här skulle Landskapsregeringen ha världens chans att på riktigt öka intresset för samhällsfrågor bland ungdomen, även utanför den väldigt pålästa elit som brukar förekomma i alla offentliga sammanhang och ger åldersklasserna ett sofistikerat utseende. Visa att man faktiskt kan påverka genom att åtminstone meddela att man bör fundera och eventuellt diskutera vidare med just målgruppen. Min fråga blir här: Vad har man att förlora? Ser ni vilka möjligheter till ökat engagemang och ökat intresse ni kan skapa om ni handgripligen visar tonåringarna att ni tar deras nej på allvar och åtminstone inbjuder dem att motivera sig ytterligare? Vad som sedan besluts är egentligen inte så viktigt, men möjligheten att på riktigt engagera ungdomar genom att ge dem en övertydlig chans att få se att det de säger tas på allvar är det viktiga! Kanske just dessa diskussioner är de som på riktigt får dem att ändra åsikt och egentligen kunna argumentera för att få rösta som ju beslutsfattarna verkar vilja att de ska vilja. Hänger ni med?