I en dröm

Fru Kickan undrade just vad jag har på agendan i dag, denna fina julisöndag. I dag ska jag vara på tårna för att göra saker för folk eller med folk precis då de själva har passligt, för de är ju spontana och lediga, precis som jag. Vi var överens om att det inte är så hemskt farligt om jag inte helt följer familjens program eftersom jag ändå inte är så trevlig. Gurkan undrade mitt däri, eftersom hon också satt i vårt kök om jag inte är trevlig? Hon har minsann inte märkt nåt sånt... Vet ej om många andra än Fru Kickan och jag själv märker det, men jag är inte trevlig!
 
Självklart kan jag kasta loss och bara låta livet leka, så där som alla andra ledighetspersoner, eller sådana som har alltför bråttom för att hinna riktigt, som tidningarnas sportredaktörer till exempel. Jag förstår. Det är inte lätt och man måste prioritera.
 
För en stund sedan satt jag på vår säng och tittade ut genom fönstret. Då slog det mig att, tänk om jag kunde lägga mig ner och sedan vakna upp en måndag morgon i slutet av oktober. Edit ska till skolan och jag har främst Praktisk SO med åk 8 följt av religion för 9C att se fram emot... Det låter skönt och stressfritt... Dock skulle denna utopi behöva en autopilotmode där jag trots mitt sömntillstånd har kunnat fixa till allt jag ställt till nu under de senaste åren, så det bara är att se fram emot skolår, barnens fortsatta uppväxt, julfirande och säsongen 2017.
Detta var en bra match under säsongen 2016 och Isabella var "on fire!" Här blir det visst 1-0 dessutom....
 
 
Sen hejdar jag mig och kommer fram till att det finns så mycket jag inte vill ha autopilotläge påkopplat för som ska hända här före slutet av oktober. Jag vill vara med min äldsta dotter innan hon flyttar iväg igen. Jag vill vara med på Emilias 18 årsdag nästa helg. Jag vill se Rufus börja nian och Edit börja skolan. Jag vill vara med på familjetävlingen som Fru Kickan förbereder i köket. Jag vill också egentligen uppleva våra matcher hur helheten än blir... Fast om allt det där kunde sköta sig själv så jag i efterskott kan plocka ut de bitar jag vill vara medveten om, då skulle det ändå vara skönt att sova till oktober nu!
Snart är oktober här...
 
 
Förresten, så jag inte glömmer! Craig fyller 38 år i dag! Det är STORT, har vi fått lära oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0