Till mig som 15 åring
Egentligen hade jag tänkt skriva något hatfyllt om att lämna långkalsonger i felvända byxor med strumpor ihopknölade tillsammans med trosor i en ärm som inte alls hör till plagget utan bara lossar och rinner ner på golvet då man hänger tvätt. Eftersom jag gjort det förut och att det säkert kommer att hända igen om jag känner Fru Kickan rätt ändrar jag tema och skriver väldigt kort, men förhoppningsvis effektivt en grej jag skulle säga till mig själv som 15 åring om jag kunde åka tillbaka en enda gång i en tidsmaskin.
Jag såg nämligen en sådan där typisk facebooklänk om vad man skulle säga till sig själv som 25 åring om man vid 50 fick en möjlghet och en resa att träffa sig 25 år tidigare. Självklart hade han som skrev goda fina råd om att skynda långsamt och om att prioritera familjen, samt att lyssna på råd och studera väl. Allt sådant där som man väntar sig att ska finnas i en sådan där artikel som blir lite tradig i sin stereotpi. Den fick mig dock att fundera. Vad skulle jag säga om jag kunde få en sådan resa?
Eftersom jag bara hittade en bild på mig själv från då jag var 15 får det bli dit jag åker då.
Ja, vad skulle jag säga? Inte så mycket faktiskt tror jag. Jag skulle antagligen berätta att det inte finns någon orsak att tro att saker jag tyckte var viktiga då inte skulle vara viktiga i dag. HJK är fortfarande ett topplag, Notts County har dalat efter sin tillfälliga boost just då bilden togs och Finlands herrar kommer fortfarande inte till VM eller EM. Damfotboll däremot är inget jag skulle uppmana mig att ta lätt på. Jag tror jag skulle uppmana mig att följa med den ännu mer än jag gjorde då faktiskt, så jag på riktigt kunde säga att jag varit med hela tiden.
Vad annat? Jo, jag skulle informera mig om att jag faktiskt går i en skola av världsklass och att det jag tror att är att satsa på idrott inte leder någon vart egentligen. Just då, vid 15 gör jag ganska okej saker, men ungefär precis just då borde jag ta hjälp av en kunnig tränare som skulle lägga upp ett fysprogram för mig som inte tar kol på alla extremiteter då jag är 17-21. jag skulle alltså kunna få hela säsonger och på riktigt kanske lära mig spela fotboll.
I övrigt tror jag faktiskt inte jag skulle ha så mycket att säga. "Go with the feeling". En liten påminnelse om det jag egentligen visste, att de vuxna nog förstod vad jag sysslade med egentligen, att jag inte är så unik som jag tror och att livet, motgångar och psykisk utmattning kommer att forma den jag blir. Ett litet tips kanske kunde vara att inte sluta röra mig, eller eventuellt att lära mig äta mindre vid cirka 30 års ålder, eller att börja röka eller nåt för att hålla ämnesomsättningen rätt...
Det är sant. Inte finns det mycket jag ångrar av det jag gjort mellan 15 och 46 års ålder. Tro det eller ej. Det enda jag önskar är att jag vetat mer om fotboll och hur träna och således kunnat bli bättre. Det övriga i mitt liv har blivit precis sådant här för att jag har stängt ögonen, hoppat och sedan landat utan att slå ihjäl mig.
Så här såg resultatet av mina livsval ut i somras, inklusive Pärla som skulle vara med på bilden tyckte hon och fick hon... Vad finns här att ångra?
I morgon blir en stor dag. Den första av de två enda dansgalorna på Ålands Musikinstitut där jag har två döttrar inblandade. Dessutom skulle han den där agenten höra av sig, sa han... Jag träffade Craig och han är nu officiellt julgästad. De flesta uppsatserna är lästa, julfestarrangemangen tornar upp sig och en viss ångest kan synas bland arrangörseleverna. Kanske även en annan spelare kan fixas. Tycker nån att jag blandar och råddar i texten? Det är bara sådant mitt liv är ser ni. Det liv jag aldrig skulle avråda mig själv som 15 åring att leva!
Fru Kickan kommer snart hem från träningen. Jag ska inte nämna tvätten. Nej. Inte nämna tvätten i dag...
Kommentarer
Trackback
