Du är ju ledig, sa Josef

Ett av gårdagskvällens stora draman var den plötsliga saknaden av Snuppe och Puppe, Edits kramiskaniner. Ingen Snuppe eller Puppe stod att finna och jag improviserade fram Snuppes och Puppes Mamma, som fick lov att duga. I dag har de riktiga kommit fram, jag har dock ingen som helst aning om hur.
 
Kvällen fördrevs planenligt med arbete och inväntande av son som skulle anlända från PR arbetet. Därifrån kom han slutligen 20 över 1, eftersom han ju varit tvungen att leda cykeln. Men han kompenserade det i alla fall genom ymnigt sovande ända in på blanka eftermiddagen, så han mår bra.
 
För min del inleddes alltihopa igen med en väckningssignal och sedan en utryckning som skulle generera papper av olika slag. Dels papper för att underlätta returmötet med provspelare Emelie och mor Anna, dels massvis med papper som skulle ge mig läsning i form av uppsatser. De tar fram sina djupa sidor, eleverna. Tänk att så många är så intresserade av Ålands tidiga historia. Så säger de åtminstone att de är i sina texter. En har rent av snöat in på sälfångst, medan en annan mest går igång på framtidsscenarion kring kommunreformen. Det skulle man inte tro då man möter dem i korridorerna.
 
Hur som helst blev det inge papper, då man tydligen valt denna dag för att uppdatera servern i våran skola och varken bilagor eller printande av sådana bleve möjligt. Nähä. Istället öppnades 25 minuter för mig att besöka en lokal affär och där köpa julklappar till familjen Melleri. Utanför affären satt exdomare Josef och åt en ostsemla. han tyckte det var så härligt att både han och jag är lediga i dag. Att ingen skola är i verksamhet i dag blev en total överraskning för Herr Landshövding som undrade om man får tillbaka på kommunalskatten ifall man håller skolor stängda på måndagar. Jag kunde inte svara, men jag antar att det nog är så. Han lovade dessutom vinka i TVn i morgon från Saulis baltillställning.
Den här bilden får symbolisera måndagen den 5e december 2017. Vi bräckliga små väsen måste lita på de hornförsedda vidundren och liksom bara göra våra grejer, typ.. Om nån förstod?
 
Hemma igen märkte jag att jag även hade schemalagt ett lunchmöte med ledarna för vårt nya F04 lag. Jag hittade lunchstället, som dock inte hade någon lunch eftersom det visade sig vara stängt. Möte hade vi i alla fall och jag tror faktiskt vi kan få till något även i år.
 
Då jag igen var hemma var huset minsann fullt! Edit och Pärla skrek, samt åkte fram och tillbaka i gymnastikringar i dörrhålet, medan Fru Kickan var arg för att jag kom hem då hon håller på med julklappar. Röd Bettan och Gurkan diskuterade knarkare med hög röst och Rufus vilade sig i form.
 
Mitt mål är fortfarande att komma åt att läsa de där uppsatserna. Gurkan lagar av nån orsak mat i vårt kök. Flickorna leker med ljud. Fru Kickan har åkt på träning. Rufus har även han åkt, enligt vad som sades och numera är bekräftat med sms. Hej då! En hög våta kläder har placerats på golvet bredvid mig. Antar att förhoppningen är att jag hänger dem innan jag går mot köket där uppsatserna ligger. Tidigare fick jag inte gå in i köket eftersom julklappen är där. Sen blev det bokstavligen kovändning (jo en upp och ner vänd ko är involverad) och jag måste se julklappen. Förstå sig nu på det här...
 
Dessutom väntar jag hela tiden på att den där värvningen ska konfirmeras. I natt räknades skatteprocenter som om SOTE inte hade funnits...
Det behöver så klart inte vara en av spelarna på bilden vi väntar på. Detta är dock en fin bild inte sant?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0