enligtvirta

Här är vi igen då. På en motorväg. Mitt i augusti, en lördag och det regnar. Hemma börjar de väl vakna så småningom, utom eventuellt de äldre tonåringarna. Linda har enligt nattens sms kommit fram till USA och jag ser väl henne över Skype om några dagar hoppas jag. Skolåret sätter snart igång för alla på våra olika sätt. Och jag sitter alltså här i en buss.

 

Om jag bara kunde förklara vad som driver mig och oss att göra det här gång efter gång, år efter år. Människor säger välmenande att man måste sköta om sig och finna ro i att vara hemma. Just det har jag inga problem med. Jag har även varit borta tre gånger från våra bortamatcher i år. Det är inte det... Inte heller är det roligt egentligen alls att resa och tillbringa dessa dagar i denna buss. Det bara är liksom nödvändigt, som att segla för de gamla Romarna...

 

Eftersom jag inte kan beskriva detta bättre får Pelle Miljoona komma så nära det går. Googla om du inte kan finska!

 

Sisko tahtoisin jäädä,
mutta moottoritie on kuuma.
Kaupunkien valot mulle huutaa.
Tahtoisin selittää, mutta laiva odottaa,
sä olet mulle unelmaa mutta maailma on totta,