(åtminstone tillfällig) känsla av lycka

Klockan är kring 6 på morgonen och jag är lycklig. Jag tror jag har en liten aning om vad de som satt uppe sommaren 1970 och såg sändningarna från VM i Mexico, hur de än gick till på den tiden, jag sov i Mammas mage just då så jag vet inte, kände sig under Brasiliens sambafestival med Pelé, Jairzinho och gänget. Min tanke att först se USA-Frankrike, sen sova tre timmar, stiga upp och se Brasilien-Sverige har visat sig vara ett perfekt upplägg.
 
Ett mer eller mindre 4-2-4 anfallande Brasilien, inför 60000 jublande landsmän, hallå det är damfotboll och ingen bryr sig ju är det sagt, gjorde mos av Sverige, som ju med alla måttstockar är en av de ledande länderna i världen då det gäller fotboll för kvinnor. Pang. Beatriz 1-0, Pang igen 2-0 via Cristianes klack, Flopp, Cristiane faller på Erikssons häl och det blir en enkel straff- 3-0 Marta. Pang, klack, pang 4-0 Marta, sctotch 5-0 Beatriz. Sen fick Lotta Schelin till det enda lyckade hon hittills gjort i detta OS och satte 5-1. Slut där...
 
Det är bara starka USA eller Tyskland som kan hota Brasilien i denna turnering. Just Sveriges 5-1 var väl enda gången de spelade in bakom mittbackarna... Där kan det osa hett senare...
 
Det är snart dags att stiga upp, Edit har kompis över natten dessutom, så det är bäst att lägga sig först... Bara kände mig så lycklig att ha fått uppleva detta. Damfotboll som kan komma att bli mytomspunnen och klassisk.
 
 
 
Tidigare, under lördagen förlorade ÅU mot PK-35 med 0-2 hemma i fina sommareftermiddagen inför furstliga 168 åskådare. Återkommer till detta. Dessutom gick jag i barnvagnsparaden. Det ni.
 
Ska det vara så här i två veckor nu? God.. natt?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0