Är vi ett skal eller bara ett gäng klyftor
Vad gör man en barnfri kväll i vårt hus? Jo, jag är på styrelsemöte och direkt på det kör jag omkring och hänger upp matchaffischer till den grad att byxorna spricker. Fru Kickan, hon ligger i ett mörkt sovrum och ser dokumentärer. Senare på kvällen ser jag gamla matcher ur Damernas Liga på min dator. Fru Kickan ligger i ett mörkt sovrum och ser dokumentärer. Nu är Edit hemma igen. Syskonkvällen hade varit en succé vad jag förstod. Jag skriver på min dator. Fru Kickan ligger i ett mörkt sovrum, vet dock ej om hon ser dokumentärer...
I morse nåddes vi av nyheten att damernas ÅM final är inställd eftersom IFK måste ge walk over. Det är synd. Nu återstår bara herrfinalen som ska gå mellan IFK Mariehamns herrar och IFK Mariehamns A-juniorer, men i själva verket spelas matchen av helt andra konstellationer, till och med av spelare ur klubbar som inte anmälde sig till tävlingen. "Vi måste se över ÅM" säger man. Kanske det... Vi måste kanske ännu mer se över hela ÅFF. Inte som organisation i sig, utan hela inställningen till Åländsk fotboll.
Minns ni Öspelsfinalen 2009? Dessa bilder har folk utifrån Åland och utifrån själva fotbollen om åländsk fotboll.
Röster för på allvar diskussion om att Åland borde bli en självständig nation inom UEFA och kanske även FIFA. Engagemanget under själva öspelen kring öspelslagen har gett människor en bild av att fotboll är någonting viktigt här på Åland. Och, förvisso... Fotboll är viktigt, fast inte kanske riktigt så som romantikerna tänker sig. Fotbollen är den största folkrörelsen på Åland, precis som i de flesta regioner i hela världen. Klubbar runt om på Åland gör sitt bästa för att upprätthålla sina lag och sina lokala arenor. Klubbarna spelar i riksserier och självklart läggs största fokus på just det. För de flesta åländska fotbollsjuniorer ligger de personliga drömmarna att spela för IFK Mariehamns herrar eller Åland United. Då de blir äldre kanske endel omformar drömmarna och då blir det kanske FC Åland och JIK damer som gäller, eller några andra kombinationer.. Det genuina åländska kommer inte riktigt fram i klubblagskonkurrens, eftersom den inte finns mera. Så har vi gjort det här på Åland och i mitt tycke helt rätt! Vi kan få fram betydligt fler och bättre spelare genom att inte konkurrera.
ÅM är och blir tyvärr inte den manifestation som ÅFF vill göra för Åländsk fotboll. Jo, i fjol talade jag mig varm för ÅM finalerna och skulle alla vara med, samt tävlingen skulle spelas ordentligt, då vore det både roligt, bra och till och med nyttigt. Nu, då det inte riktigt blir så.. Hur vore det om man satsade energin på att ordna en årlig landskamp istället (självklart ska ÅM avgöras på något sätt, bara för annalerna om inte annat), men den där allmänna gemenskapen... Hur vore det att spela en "Öspelslandskamp" för herrar och för damer varje år? På så sätt kan man på riktigt få se hur bra dessa åländska landslag skulle vara om de blev verklighet. Hur många vet förresten att öspelslagen ofta bekostas av idrottarna själva till en hög grad?
Det görs så väldigt mycket bra jobb på gräsrotsnivå. Det är sedan då barnen blir äldre som det kompliceras.
Vårt läger, nästa vecka tillsammans med Futebol da Forca har lockat 79 flickor... För mig blir det som sagt att fixa mat för ca 110 personer i tre dagar. Att få loss medel för tallrikar och bestick var ett riktigt bestyr under gårdagens styrelsemöte... På tal om realism och ekonomiska förutsättningar.
Förberedelser för helgens Festmatch mot PK-35 tar vid. Reklam, annonser och olika specialarrangemang eftersom detta ju är en Nationell festmatch som ska sändas i HuuTV och ha självaste Jeglertz på plats tycker man att jag ska droppa ut lite info varje dag... Typ som vanligt då... 2014 kom det ca 1600 människor till WHA för PK-35 matchen. Ge mig orsaker till att inte komma nu om man var då!
Kommentarer
Trackback
