5 år sedan i dag!

Min vän och även kollega, igen på det konstiga sätt fotbollen fungerar, Steve har påmint mig om att det i dag är ett femårsjubileum. Det är alltså precis fem år sedan jag hade huvudansvaret för Åland Uniteds A-lag i en match i Damernas Liga. Den matchen förlorade vi 4-1 mot HJK i Bengtsböle och den heter fortfarande "The game when you lost me the title". Ja, förresten var det samma dag som Steve gifte sig med Johanna, så gratulerar för det då också...
 
Jag vill framhålla att jag också kom att få ta ansvaret lite senare, 2012 först mitt i matchen då vi låg under 0-1 mot KF10 och Steve till allas förvåning blev utvisad. Då fick jag, tillsammans med Maiju som tydligen var skadad då eftersom hon var på bänken ta över och leda oss till seger! I följande match, hemma mot Nice Futis var Steve avstängd och jag fick defilera fram en 8-0 seger eller vad det nu var... Dessutom hade jag, då Steve var i Wales för att slutföra sin Proffslicens, fått besegra Pallokissat med 9-0 i Markusböle... Totalt sett tror jag faktiskt att jag har bättre sammanlagd målskillnad i mina huvudtränarmatcher i damernas Liga än Steve... Ett svagt argument, men ändå ett relevant sådant som jag kommer att ta till i dag om/när det dyker upp i samtalen på kvällen.
Så här såg han ut då. Precis som jag själv var han inte i närheten så mycket man som han är i dag. Jag tror dock att min kropp svällt snäppet mer om jag ska vara ärlig...
 
 
Kräftskivan blev faktiskt riktigt rolig. Eftersom jag behövde vara hemma i tid då vi har match i dag joinade jag tillbakatransporten som var ordnad för icke övernattande. Det visade sig vara lyckligt av åtminstone två orsaker. För det första kunde jag se halva första halvleken i OS-finalen på Åsas telefon och för det andra kunde man inkvartera alla som blev kvar och Fru Kickan fick sova i en stor säng. Nu när hon är hemma kunde jag konstatera att jag nog skulle ha kunnat bli där i alla fall, men då hade jag ju missat Sveriges självmål och det var ju värt att se i alla fall... Jag försökte även se friidrott i natt, men precis då jag skulle kolla när släggfinalen börjar, då var klockan halv 6 och det var inte heller så mycket nån friidrott alls i den svarta TV rutan. Typiskt...
 
Jag var alltså via träningen i går och for iväg före de började träna. Jag hoppas allt är under kontroll i alla fall. En par goda citat fick jag med mig av IFK Mariehamns herrar som tränade just innan vi skulle börja. Kapten Lyyski lämnade arenan tidigare än alla andra, eftersom "man får det då man är lite äldre" som han sa... Även tränare Lundis spatserade omkring lite på må få och sade till mig att "när man leder ligan kan de träna själva tycker jag". Så pass mycket har han koll på tabellen i varje fall. Fotbollens inside humor har alltid varit snarlik och det känns på riktigt väldigt lätt att bli hemma var som helst där det finns fotbollsmänniskor, åtminstone härifrån norra Europa...
Glad Pride paraddag då allihopa. Jag tycker man kunde ordna paraden så den avslutas på WHAs läktare. Det har jag tyckt alla andra år också om jag inte har helt fel...
 
 
Gurkan har organiserat bubbelbad för Edit och Pärla i vårt badkar. Jag tror jag ska åka till butiken fort nu och sen iväg till WHA. Hoppas att se er alla där!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0