Så viktigt att inte falla för stereotypier

"Jag har fotbollen att tacka för allt jag vet om etik och moral" sade den franske författaren Albert Camus, som kunde ha blivit yrkesspelare, men kom att bli mest berömd som, just författare. Det är en sida av spelet vi som är inne i det älskar att ta upp. Fotboll är liv, fotboll är tro, hopp och kärlek. Vi vet också att fotbollen gör ont, är slitsam för både kropp och själ och att den jagar, nedlägger och förgör. Ändå älskar vi den!
 
I går hade Martin Bengtsson, som även han kunnat bli yrkesspelare, men nu troligen blir mer berömd som författare, musiker eller skådespelare föreläsning här på Åland. Den föreläsningen ansågs så viktig att inga aktiva idrottare som går Ålands Lyceums linje för hälsa och idrott tilläts träna, utan var tvungna att närvara. Jag var inte där, men har läst in mig på omkringmaterialet och även på vad våra lokala medier skriver nu efteråt.
 
För det första måste jag passa på, i just den andan som Bengtsson beskriver som destruktiv, att racka ner på Oskar, som har lyckats citera titeln på Bengtssons bok fel! Den heter "I skuggan av San Siro", inte "I skuggan av Milano". Jag vet att detta gör Oskar glad, eftersom han alltid uppskattar då jag påpekar små små fel han gör bara så där i hastigheten. Just detta är, som jag sade, ett exempel på det som Bengtsson kallar "machokultur". Att göra sig lustig över andras misstag och eventuella svagheter.
 
Eftersom jag själv, precis som Bengtsson, upplevde en tid som mobbad i skolan och de facto även jag fick smörj av de stora pojkarna och egentligen bara kunde ge igen genom att bete mig irrationellt, det vill säga personligt och dessutom var jag bättre än just de där pojkarna på fotboll, kan jag av hela mitt hjärta säga att jag förstår den utsattes situation. Jag vet också hur det är att vara "annorlunda" fast jag inte tror många riktigt ser kopplingen i mitt fall. Jag har dock aldrig varit nära självmord och har i dagsläget satt mig i en situation som gör att sådant aldrig kommer att bli aktuellt heller.
Martin Bengtsson med Slaba i Ajax. Ibra spelar väl i kväll han... Var det inte så?
 
Jag tycker och hoppas att vi kan se Martin Bengtssons historia som en enskild persons berättelse. Han råkade ut för puckon helt enkelt. Det är sant, som han säger och skriver, att fotbollslag ofta har en oskriven hierarki och en ganska rå jargong. Eller, jargongen sätts ju oftast av dem som lever i den. Säkert kan man uppleva att man inte ges möjlighet att vara "den man är" eller "få tänka själv" om man inte finner vägar dit. Jag vill bara poängtera att detta inte är något som är typiskt för fotboll eller idrottsrörelsen i sig, eftersom jag nu är rädd att folk kommer att ta denna föreläsning och dess efterdyningar på det sättet. Varje arbetsplats, varje genré har sin egen stereotypi. Försök komma i kostym och blanka skor på ett feministmöte! Uttala dig om rasism som vit heterosexuell man! Det finns så många oskrivna lagar och regler om tolkningsföreträde i alla sammanhang att den enskilda människan alltid måste slåss för att uppnå en "ställning" hos de andra för att på riktigt kunna påverka situationen. Om "de goda" slåss sin väg upp, då blir kollektivet gott! Martin Bengtsson hann aldrig dit och det var synd. Det betyder inte att fotbollen är ond. Inte heller att något annat är ont, allt bara har sin själ och vi inom själen kan påverka den.
Fotbollen är också väldigt tacksam. Ni minns säkert de stora gesterna i VM finalen i somras, både från USAs och från Japans håll.
 
En sista replik kring ämnet, som egentligen kunde bilda grund för ännu en bok. Det tog länge, men jag tror att det enda sammanhanget där jag kan känna mig fullständigt fri att göra precis vad som helst är i vårt kollegium i KHS. Här har vi utvecklat en form av total yttrandefrihet och alla kan i princip vara precis som de själva vill. Eller... Hör upp nu! Beror denna min känsla på att jag varit i huset i 20 år och blivit en av dem som anger tonen? Kan det vara så? Jag tror faktiskt att alla ställen funkar så. Endel gillar jargongen, andra inte.
 
Skoldagen drar ihop sig till kaffekokning för 9A och supertisdag för 8F. Vanlig ÅU träning på Jomala konstgräs, måste besökas då KHS mötet är färdigt vid femtiden. Edit meddelade i går kväll att hon ju har skolbesök i dag igen. Spännande! Sen ska vi köra historiska böcker och profeter med Rufus innan Slaba tar på nöten i Manchester. Och så det där i Montenegro då... Nervöst är förnamnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0