Licence to kill?
Vissa veckor kan man bara känna det stigande hatet. Eller hat? Det kan kanske beskrivas mer som en olustkänsla som för endel tar sig uttryck mer som uppgiven ledsen känsla av utsatthet och för andra mer öppet fientligt. Denna vecka börjar lite så här i skolan, då årskurs 8 ska ha prov i religion.
Jag minns i och för sig hur även jag kunde ryckas med och hispa upp mig i högstadieåldern. Min vän Stanleys uttalande, "sådana här dagar känner man rakt ut för att döda ...", vem det nu var ligger klar på mina, inte hornhinnor nu, vad kallas det i örat? Stigbygeln? Hammaren? Whatever, men jag minns det i alla fall. Jag måste alltså också ha hyst hat mot läraren de dagar vi skulle ha prov.
Nu vet jag inte sen, men min nuvarande inställning till provtillfällen är högst annorlunda. Ett prov i skolan mäter ju, om provet är utformat vettigt, vilket det ju är eftersom vi lärare representerar världseliten enligt undersökningar, bara vad man kan just då. Därmed vet jag inte vad man egentligen har att vara nervös för. Har man kunnat hela året under lektioner, samt gjort läxor på rätt sätt, då kan man garanterat även vid provtillfället. Blir något fel vid provtillfället, då vet ju läraren ändå om att man egentligen kan, så det är ju helt egalt i alla fall... Inte sant? Inte är det ju provvitsord som avgör betygsvitsorden heller? Hoppas jag. Har du varit riktigt bedrövligt dålig under terminens lektioner, lite skarpare än en potatis om ens det alltså. Då kan du med ett bra prov ge dig själv ett bättre vitsord än du kanske förtjänar, eller du kanske förtjänar det om du lärt dig till provet... Har du inte kunnat något före eller vid provet, då kan du försöka på nytt nästa år. Mycket mycket simpelt. Och mycket lättare än allt annat du kommer att göra efter att du gått ut skolan.. Du kan ju till exempel komma att bli lärare och måste läsa all den där smörjan som eleverna kladdar ner. Det är värre kan jag berätta! Egentligen är det jag som borde vara mordisk och hatisk här!
Lite så här ibland då
I dag blir jag byxleverantör till Åland Uniteds träningar. Fru Kickan med lite hjälp från Gurkan har förberett ett set blå och nästan två set röda träningsshorts för spelarna. Nu kan de snart träna i rena kläder varje dag, så som vi förser dem med grejer nu. Helt gratis dessutom, det är det dyraste vi har råd med i klädväg ser ni.
Jag kollade Pallokissat-HJK i går kväll. Av bara farten blev det också Ilves-PK35 och en bit av Honka-ÅU. Jag undrade just varför jag känner mig så matt och trött. Svaret måste vara besvikelsen över att inte ha hunnit med TPS-TiPS och ONS-NiceFutis också...
Jag har fått till en riktig far och son kväll i dag. Rufus och jag ska gå på Bio. Eftersom måndagen var den ända kvällen vi kan fixa tillsammans måste det bli en film som går i dag. Det ska handla om någon flicka, som överlevt jordens undergång som slåss mot utomjordingar förstod jag. 2 timmar lång och Rufus är övertygad om att den nog knappast är så bra och att det bara kommer att vara han och jag på filmen. Själv har jag valt att inte döma ut den före jag sett den. Förresten hör Rufus till dem som har religionsprov denna vecka. Det känns som om jag kan hjälpa honom. En tre timmars föreläsning om Gamla Testamentet uppdelat på tisdag och onsdag kvällar, före, i halvtid och efter Champions League matcherna vore ett vinnande koncept tror jag!
Sen ska vi ju alla dessutom gratulera Sofia på.... 17 års dagen?
Kan informera Mat-Inger att finten inte fungerade. Jag gick inte på att vi hade spagett i dag, som det stod i matlistan. Jag visste nog hela tiden att det var spaghetti... Man är väl inte född i går heller?!
Kommentarer
Trackback
