Kära journalistkår
Eftersom jag, av förekommen anledning ofta förekommer i åländsk sportmedia och ibland beskrivs på ett sätt och ibland på ett annat, oftast är det ju inte jag själv som beskrivs utan det jag gör eller det jag inte gjort, tänkte jag nu snabbt beskriva dem som beskriver mig. Inte mer än rätt.
Innan vi börjar, det blir ytligt och snabbt, som sportjournalistik ofta beskylls för, ibland orättvist, vill jag för världen poängtera att jag är personligt bekant med er alla fem och tycker mig ha en rolig och avslappnad stämning med er. Därför uppmanar jag er alla att, liksom jag själv då ni skriver om mig. A. Inte bli ledsen eller upprörd B: Förstå att det endast är en liten handfull människor som någonsin reflekterar eller funderar ens lite djupare på vad här står.
Läs inte allt det står i tidningarna brukar man säga. Jag skummar igenom det mesta själv, men tycker mig ha lite distans. Således blir det nu det samma åt andra hållet. Jag vill ju självfallet att ni fortsättningsvis ger Åland United den publicitet vi förtjänar, eller helt lite mer än det faktiskt!
Detta är Totte. Totte jobbar numera på Radion. Då Totte ringer, då vet vi att det snart blir inspelning och jag tror han får klippa bort en hel del, då jag sällan kan motstå att säga saker som lite sätter Tottes taktkänsla på prov. Vad kan han låta folk höra och vad ej? "Houston, we have a problem" är vår gemensamma replik som fälls minst en gång vid varje samtal.
Owe är Tottes kollega och förman med om jag inte har fel. Owe känner jag ju sedan lång tid tillbaka. Owe är som en svamp och suger åt sig historier som han sedan publicerar med stor urskiljning. Eftersom han kan jargonen i och kring fotbollslag gör han ofta sin research helt enkelt genom att sitta och låtsas vara frånvarande, eller så slänger han käft som vem som helst. Vips har han bakgrundsarbetet gjort och den sammetslena stämman förkunnar för Åland vad som händer.
På Ålandstidningen har vi gamla räven Thomas. Han anklagas ibland för att vara lite "slö". I själva verket har Thomas en mer övergripande stil, lite som en manager som avvaktar på kontoret och sedan slår till då det är dags. Thomas försöker skapa allsidiga nyheter. Då jag på senare år lärt att känna honom mer ser jag en funderande, ibland till och med lite intellektuell kille som helt enkelt gör sitt jobb.
Victor är då illbattingen på samma tidning. Victor gör sitt yttersta för att få till djuplodande reportage och ställer ofta lite "udda frågor". I år har Victor gått hårt ut och kör fullt i både personlig och kollektiv kritik mot lag och spelare. Jag gillar Victors stil, men han får jobba lite för att återvinna vänner bland några han sågat i år. Jag är varken sågad eller sårad själv dock.
Jonas har gått över till allmänreporter så honom låter vi vara här i dag.
Sen har vi ju då perfektionisten Oskar. Då han är som bäst driver han texten framåt med en penna åländsk sportjournalistik sannerligen inte är bortskämd med. Jag hoppas att ni noterar hans arbete nu, för det kommer att saknas när han lämnar Åland. Ska han lämna Åland? Det vore synd i så fall. En sak kan man säga. Det märks på Nyans sportavdelning om Oskar har jobbat eller ej.
Därmed tackar jag er alla för att ni finns. Ni är fria att kritisera mig och mitt jobb och jag skojar lite kring det här, för att göra både mitt jobb och ert ännu folkligare och kärare.
Amen!
Kommentarer
Trackback
