Då greppet börjar glida

I dag höll det på att bli en riktigt sådan där dag. Först var ju väckningsalarmet nog i läge, men i fel sådant med tanke på att vi hade ledningsgruppsmöte. Morgonmålsäpplet smakade gott även i bilen och i tid var jag där förstås. Sedan då 8D anlände kom jag ihåg att jag lovat två elever som varit i Tyskland förra veckan att de skulle få skriva sina prov nu i dag. Det där är peanuts och jag bara skulle hitta två ställen att låsa in dem så de kunde skriva utan att störas av lektioner eller omkringlöpande människor.
 
I slöjdsalens projekthall fanns det rum. Bara kollega Jennys hundvalp låg där och sov, men det skulle inte vara problem sade eleven. Då jag drog fram frågepapperet märkte jag till min skräck att det var fel papper. Det var ett övningspapper och inte provpapperet.. Nåja, tillbaka till klassrummet bar det, de övriga eleverna började på kommando gymnastisera i takt. Min kateder ser ut som Bermudatriangeln, så inte hittade jag provpapperen där heller. Snabb lösning, ta frågepapperen från de färdigt rättade proven för 8F. Den andra eleven placerades in i kollega Maries klassrum, som var tomt. Jag löpte därifrån tillbaka till projekthallen för att ge nytt frågepapper åt eleven som satt där med hundvalpen och väntade. Då jag kom tillbaka och skulle gå in till klassen, som inte mera gymnastiserade, utan nu ritade uppochnervända kor på tavlan, då stod elev 2 där och lite förläget sade hon att hon tror hon fått fel prov. Då jag kollade hade hon ju rätt. 8F och 8D har kört lite olika koncept och 8D hade ju ett annat prov än 8F. Skulle jag ha varit Giovanni skulle jag ha sagt Saatanaperkeleperse, men nu bara tänkte jag det. In i klassrummet igen. Rätt frågepapper återfanns i de andra eleverna i 8Ds färdigrättade prov. Nu var de rätt. Elev 2 tyckte det skulle bli skönt att börja skriva nu och då jag kom till projekthallen satt elev 1 där, med hundvalpen fortfarande sovande och hade svarat på den enda frågan som de båda proven hade gemensamt. Nu kunde de börja.
 
Då jag äntligen var i klassen, ca 20 minuter försenad, då var hela tavlan fullritad med kossor och hjärtan, samt olika hashtags som "kärlektillkossan" och "kärlektillvirta". Det var så klart läge att direkt diskutera den kristna definitionen av offerlamm... Då det blev rast och klassen kunde gå ut för att bygga jordgubbar i brist på snö, då kom Elev 2 släntrande. Det hade blivit lektion i klassen där hon satt, så hon behövde liksom skriva någon annanstans. Kvickt som attan gömde jag henne sedan i Fia Luotonens krypin. Därifrån kom hon sent omsider. Helt visset hade det dock inte gått. Jag hann rätta hennes prov under återstoden av andra lektionen nämligen och hon scorade 9,5. Snacka om att leva i nuet och anpassa sig till rådande omständigheter... Det kunde ha blivit katastrof, men det blev succé ju.
På tal om kossor...
 
 
Under eftermiddagen var vi sedan med om en riktigt typisk skolupplevelse av det värsta slaget. I många år nu har jag upplevt att alla typs större samlingar med utomstående gäster fungerat riktigt väl och att eleverna agerat förståndigt och till och med rätt moget. I dag var vi tillbaka i 1990-talet och artisten Hanna Kruse som sjöng egna tonsättningar av Edith Södergrans dikter tillsammans med två danska musiker hade en tuff timme då man bara väntade på att det skulle vara slut. Inte för att musiken var dålig, tvärtom. Inte heller för att ungdomarna är ouppfostrade missfoster. Det bara inte alls gick ihop denna onsdag. Tillsammans med Gerts, som vikarierar hos oss som ämneslärare stod vi och visslade med i "visselsången" medan svettdroppar rann i pannan. Droppar av ångest. Det tog slut sen till slut. Jag undrade just varför jag har ont i mina små bålmuskler och i lår samt armar och axlar. Nu minns jag varför det måste vara så...
 
Efter skolan rusade jag iväg till ABF huset på Ålandsvägen 40 där Mia Hanström ville träffa mig. Det visade sig bli en riktigt trevlig timme, då jag bjöds på kaffe och en chokladkaka, som jag aldrig åt. Vi diskuterade faktiskt antirasism och till en del feminism och hur jag, samt förstås Åland Unitedkonceptet kan vara med och verka för ett öppet samhälle. Inget konkret kom vi till, men jag måste säga att det var roligt att prata om dessa frågor med Mia som faktiskt var sansad, down to Earth och dessutom skrämmande överens med mig, eller kanske det var jag som var överens med henne...
 
Många e-postmeddelanden senare är det igen dags att fatta beslut om hur fördriva de sista timmarna av dygnet... Liverpool-Everton är ett alternativ. Jag har gjort min lärargärning, min Åland Unitedgärning och min Pappagärning. Edits flygande älva hade gått sönder, men butiken gav henne en ny. Storartat!
Och vet ni vad? Det blir supporterresa till HJK matchen på Bollis i Helsingfors den 5/5. Lelle meddelade i dag att det blir av och i morgon kommer vi ut med info om vad som gäller och hur anmäla sig! 10 åkte buss till hemmamatchen. Då kan vi räkna med 50 till bortamatchen tycker jag!
 
I morgon måste laget ha det klappat och klart inför avfärd till Uleåborg. Giovanni är rädd inför tågresan säger han. Varken Craig eller Richard förstår dock vad exakt han är rädd för... Så länge spelarna sover gott fixar sig nog resten kan man tycka och veta!
 
På tal om drama, om det nu har varit tal om det. Om ej så är det just nu tal om drama ok... Efter 13 minuter i går ledde HJK 3-0 över PK-35 i cupen. Då matchen var slut hade PK-35 avancerat genom en 3-5 seger och Sanni Franssis två mål i förlängníngen. Snacka cirkus. HJKs "sportchef" Joonas som jag pratade med i dag tycker också att man bjudit på dramatik om ej annat... Joonas ska för övrigt ha stor eloge för det arbete han gör för marknadsföringen av HJKdamerna. Klubi har aldrig haft så mycket publik, men nu verkar de ha tagit upp kampen och man tror att det kommer att behövas många ÅU supportrar på Bollplan den 5/5 om man ska synas alls...
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0