... Leve Jokke
Denna förmiddag påmindes jag igen om att vi har vår tid här på jorden och att den tiden är helt individuell. På FBFs hemsida står att läsa att Jokke Kangaskorpi är död.
I min ungdom (Jo, jag har varit ung) kring åldern 14-17, och i viss mån ännu nåt år efter det, hade jag förmånen att spela i ett av vårt lands mera framgångsrika ungdomsklubblag. Då vi plöjde genom landet i FM turneringar, FM serier och även som distriktslag i Pohjola Cup och Distriktscupen för B-pojkar var det tre namn bland motståndarna som alltid kom upp då det gällde specialbevakningar av olika slag. De var Jari Litmanen i Reipas, Ari Kumpuniemi från Tenho, senare KePS och så då Jokke Kangaskorpi utifrån Mikkelin Palloilijat. Som back var det ofta jag som hade äran att sparka ner nämnda herrar. Jari torde de flesta människor i vår värld känna till. Kumpuniemi hade en helt hyfsad karriär han med, fast han aldrig blev den storstjärna man trodde då han var 15 (samtalsämne igen:-)?). Jokke blev en ligaspelare och hade några turer utomlands även... Han var en avig och framför allt snabb forward. Även i bandy spelade han i U-landslagen, som målvakt.
Eftersom detta är min personliga blogg ville jag ge Jokke någon rad, för att uppmärksamma en finländsk färgklick, som nu gått bort, aldeles för tidigt, om man alltså tycker att folk i min ålder borde leva nåt år till.. Vi kände inte varandra så bra, men i min värld har han funnits. Sprang ifrån mig på St Michels travbana 1989 gjorde han. 0-3 förlorade vi då. Detta är knappast hans största bragd, men ett bevis på att han funnits i alla fall. Nu är Jokke död. Som finländsk fotbollsperson kan jag säga "I kärt minne bevarad".
Jokke i KTP tröja- tidigt 2000 tal
MP- Jokkes klubb, där han alltid är en av de stora!
Såja. Morgonen har grytt för oss levande och ÅU tränade under regntunga skyar. Mer var det nog fråga om att vakna till en ny arbetsvecka än nåt annat. I eftermiddag tränar vi i Ytternäs. Ifall någon alltså missat informationen så har ni den här åtminstone. Mot slutet av veckan skall Bengtsböle vara klar för "normalbruk", men före det tar vi oss fram en dag i sänder. Robban fick bli och ta hand om sin sjuka familj i morse. I kväll har vi honom nog där, nöjd och belåten med att lördagens taktik föll så väl ut.
Nästa helg blir en riktig helweekend i Kuopio. På grund av transportproblem får vi övernatta efter matchen och är hemma på Åland först söndag kväll. Men det är ju så roligt att vara tillsammans.
Hade lovat Rufus att vi skulle spela minigolf i dag före jag ska på träning... Få se hur det blir med den saken nu då det regnar. I morgon fyller Linda år.. Min snälla fästmö har engagerat sig i både gåvoinhandling, samt skaffat ett fint kort. Nu måste jag producera nån text till det även...
Ja, ja. Så man lär så länge man har elever, som vi brukar säga... Så länge det finns liv finns det luft i magen, som man också kan säga. Då känner man bra att man inte är ensam, och tur är ju det... Eller vad?!
I min ungdom (Jo, jag har varit ung) kring åldern 14-17, och i viss mån ännu nåt år efter det, hade jag förmånen att spela i ett av vårt lands mera framgångsrika ungdomsklubblag. Då vi plöjde genom landet i FM turneringar, FM serier och även som distriktslag i Pohjola Cup och Distriktscupen för B-pojkar var det tre namn bland motståndarna som alltid kom upp då det gällde specialbevakningar av olika slag. De var Jari Litmanen i Reipas, Ari Kumpuniemi från Tenho, senare KePS och så då Jokke Kangaskorpi utifrån Mikkelin Palloilijat. Som back var det ofta jag som hade äran att sparka ner nämnda herrar. Jari torde de flesta människor i vår värld känna till. Kumpuniemi hade en helt hyfsad karriär han med, fast han aldrig blev den storstjärna man trodde då han var 15 (samtalsämne igen:-)?). Jokke blev en ligaspelare och hade några turer utomlands även... Han var en avig och framför allt snabb forward. Även i bandy spelade han i U-landslagen, som målvakt.
Eftersom detta är min personliga blogg ville jag ge Jokke någon rad, för att uppmärksamma en finländsk färgklick, som nu gått bort, aldeles för tidigt, om man alltså tycker att folk i min ålder borde leva nåt år till.. Vi kände inte varandra så bra, men i min värld har han funnits. Sprang ifrån mig på St Michels travbana 1989 gjorde han. 0-3 förlorade vi då. Detta är knappast hans största bragd, men ett bevis på att han funnits i alla fall. Nu är Jokke död. Som finländsk fotbollsperson kan jag säga "I kärt minne bevarad".
Jokke i KTP tröja- tidigt 2000 tal
MP- Jokkes klubb, där han alltid är en av de stora!
Såja. Morgonen har grytt för oss levande och ÅU tränade under regntunga skyar. Mer var det nog fråga om att vakna till en ny arbetsvecka än nåt annat. I eftermiddag tränar vi i Ytternäs. Ifall någon alltså missat informationen så har ni den här åtminstone. Mot slutet av veckan skall Bengtsböle vara klar för "normalbruk", men före det tar vi oss fram en dag i sänder. Robban fick bli och ta hand om sin sjuka familj i morse. I kväll har vi honom nog där, nöjd och belåten med att lördagens taktik föll så väl ut.
Nästa helg blir en riktig helweekend i Kuopio. På grund av transportproblem får vi övernatta efter matchen och är hemma på Åland först söndag kväll. Men det är ju så roligt att vara tillsammans.
Hade lovat Rufus att vi skulle spela minigolf i dag före jag ska på träning... Få se hur det blir med den saken nu då det regnar. I morgon fyller Linda år.. Min snälla fästmö har engagerat sig i både gåvoinhandling, samt skaffat ett fint kort. Nu måste jag producera nån text till det även...
Ja, ja. Så man lär så länge man har elever, som vi brukar säga... Så länge det finns liv finns det luft i magen, som man också kan säga. Då känner man bra att man inte är ensam, och tur är ju det... Eller vad?!
Kommentarer
Postat av: Max
Samma öde som en damfotbollsspelare några år tillbaka. rip.
Trackback
