Det blir supertisdag och jag tänkte försöka landa stående

Jo, det där. Nu tänkte jag fyra iväg tisdagens text så här på måndag kväll så den säkert blir gjord. Tisdagen blir nämligen inget för kvinnor och barn, fast den just mestadels handlar om dessa. För 7G betyder Supertisdag att de träffar mig på morgonen och jag pratar om Jesus. Sedan träffar de mig igen på eftermiddagen och jag fortsätter att prata om Jesus. "Amen" sade deras klassföreståndare. Jag sade "Jomen". Jag kommer också att hålla lektioner med andra om helt andra saker, som till exempel varför Indien blev brittiskt och sådant där. Sen gäller det att få in lite ishockey, Finland-Kanada och sprintskidning i medvetandet. Utgår från att alpina kombinationen och herrarnas slopestyle och halfpipe gått väl under natten och morgonen, så dessa reder sig säkert.
 
Så långt funkar det säkert ganska vanligt, tror jag... Sen hade jag förberett för en tisdag med kollegiemöte och därefter ska jag hålla ett föräldramöte för min klass vårdnadshavare då vi ska dryfta huruvida augustiresan till Gotland ska genomföras och hur den i så fall ska finansieras. I kväll, alltså i dag måndag, då Fru Kickan kom hem från träningen och jag satt i soffan med Sally som minsann pajat alla djuren i de olika böckerna jag våldläst för henne så hon skulle spy lite mindre, då meddelade hon ivrigt att hon ombetts spela match i morgon...
 
Jag tycker av princip, att om man ombeds spela match, då spelar man match! Fru Kickan får helt enkelt föra och hämta Edit från dansen och sedan ta med henne och Sally till lagets samling på Vikingavallen. Jag är på kollegiemöte, sedan kör jag ut till Eckerö för att göra en grej jag måste göra där i anslutning till träningen och kör blixtsnabbt tillbaka. Sally får helt enkelt komma med på föräldramötet. Ja ja, så där har de flesta mammor säger väl just mammorna... Nå, då blir det helt enkelt att hinna, samt leverera info, samt föra diskussion med föräldrarna som de facto själva känner sig ditsläpade. Jag vet hur det är, jag är själv tvungen att bevista en hel del föräldramöten som just förälder och jag vet inte hur jag skulle uppskatta det om den som kallat till mötet hade en skrikande baby med sig. Det kommer dock att gå.
 
Vi kommer sedan att åka hem och troligen lägga den då helt fasansfullt trötta flickan och invänta volleybollresultatet. Meningen är sedan att jag även ska informera Magister Sviberg om att Tottenham-Juventus spelas med kick off 21.45. Sen ska jag se Tottenham-Juventus själv. Då kanske det även finns någon liten middag att tugga i sig.
Hur vi än vrider på det är vi nog lite en bollspelsfamilj, fast alla kanske inte gillar tanken...
 
 
Jag hörde att det är sportlov nästa vecka. Bra, då hinner jag säkert ordna med de nya bollarna som fyller vårt garage och få dem i användning. En par dagsmöten kunde jag få in också och så skulle jag vilja hinna kolla lite träningar före matchen med.
 
Edit undrade just varför alla sportaktiviteter, som fotbollsträningar och dans ställs in under sportlovet. Det är ju då man ska sporta säger hon! Jag kan inte annat än hålla med. Paller och jål!
 
Mina tankar går till JIK damers B-lag i volleyboll och Fru Kickan. Må det gå väl i morgon! Lycka till typ. Må även mina elevers vårdnadshavare visa förståelse för att jag kan komma att bära på en skrikande unge. Må Åland United bedriva ett gott morgon- och sedan eftermiddagspass och må sedan även allt gå väl i den finländska olympiska truppen.
 
Svårt att hålla på Juventus mot Tottenham måste jag medge... Vet nån när herrarnas ishockey börjar i OS förresten?

Vem är jag och varför...

Något hände i går och natten, då den skulle försöka tränga på blev en existentiell upplevense för mig. Tankarna om att få börja om som 12 åring följde mig till sängen, då jag helt kallt beslutat att dagens jobb var klart och att jag visste att Newcastle United kom att vinna 1-0 mot Manchester United och TVn följaktligen kunde stängas av. Jag lade mig bredvid Fru Kickan och hörde Sally knösa lite längre bort. Edit sov under sitt täcke i sitt rum, jag hade just släckt hennes lampa. Hon hade precis läst vidare i "Godnattsagor för rebelltjejer" eller vad nu boken heter. Min son hade meddelat att han hade sitt på grej och de två äldsta flickorna kör på med sina liv på var sin ort. Där låg jag.
 
Medveten om att damernas slopestylefinal, en gren jag bryr mig om exakt vart fjärde år, skulle gå om några timmar och att jag lovat Sara i laget att hämta upp henne då hon ska till skolan och jobba, tänkte jag att den där medvetslösheten skulle infinna sig. Men nej. Jag såg framför mig hur jag somnar där och vaknar upp i Sibbo som 12 åring och gör mig beredd att gå till Söderkulla skola år 1983 på vintern. Jag tänkte mig detta som i en av de där filmerna man ser hur man transporteras in i en annan kropp. Min tanke blev. Om jag råkar ut för det, hoppas att jag inte har några minnen av detta liv med mig då... Eller, visst skulle jag ha nytta av dem. Jag skulle kunna bli en riktigt hyfsad fotbollsspelare, för att inte tala om vilket skolgeni jag skulle bli. Kanske jag skulle kunna fixa flickvänner på ett sätt jag aldrig gjorde då. Jag tror jag vet hur man skulle göra, typ... Men sen då?
 
Eftersom det liv jag har är det liv jag har... Skulle jag i en repris försöka göra allt lite bättre än jag gjorde det i min första omgång? Hur skulle det påverka vad som händer sedan? Hur skulle det vara att bli en så mycket bättre spelare och student än jag var? Hur skulle det påverka de vänskapsrelationer jag hade? Skulle jag jobba för att få till mina första tre barn? (Här blev det redan så hemskt att jag bara försökte somna nån gång...) Skulle det ens vara relevant för mig att flytta till Åland? Skulle jag i så fall ens ha något med Fru Kickan att göra, för att inte tala om Edit och Sally... Här märkte jag att jag faktiskt hade sovit, för jag hade magvärk och vände sida, samt såg att klockan var halv 4 (snart slopestylefinal hann jag tänka).
 
Det är så mycket som finns för att jag har gjort de val jag gjort. Endel av dem är medvetna och baserade på den begränsade kunskap jag hade då jag gjorde dem. Endel är bara konsekvenser av situationer som uppstått. Hur vore det att se damfotboll på 1980-talet och veta hur det blir på 2010-talet? Hur vore det att veta att det liv jag har nu inte skulle gå att få till om jag väljer på annat sätt i vissa speciella situationer, tex åker till Malta och spela proffsfotboll för nåt skitlag som jag i detta liv tackade nej till. Eller om jag skulle ha svarat vettigt i telefonen då hon där ena ringde och ville träffas... Redan de sakerna hade kunna förändra allt från vad det är i dag... Så grät Sally och i det samma ringde larmet... Morgon redan... Edit ska ur sängen, flaskor diskas och Enni Rukajärvi har vunnit brons...
Med andra val hade jag aldrig ens träffat Fru Kickan och därmed aldrig behövt se ut så här vid en maskerad.
 
 
Jag går vidare och ser mitt liv som det är. Precis det liv jag ska ha, med sina brister och fördelar. Antingen tror man på ödet, eller så är det bara så att det blir som det blir. Oavsett är det precis så här det har blivit för mig och det är mitt ansvar att se till att jag ger människorna omkring mig de bästa möjligheterna att fatta sina egna beslut som i sin tur formar deras liv och alla de kommer att få omkring sig.
 
Precis just satt en elev här inne och skrev matematikprov. Vi var båda rörande överens, hon och jag om att matematik bara är siffror som de religiöst övertygade har gett en mening som de tror kan bevisa allt. Vi var bägge dessutom småarga över att de verkar ha rätt, de jävlarna...
 
Olympiska spelen fortsätter. Likaså skoldagen, försäsongen för Åland United och allas våra liv. I dag är det måndag och Fru Kickan och Edit har volleybollträning... Jag tror att jag har det mesta gjort för tillfället då det gäller mitt jobb i Åland United. Detta kommer att andras inom någon timme!
Eftersom vi håller på så här kan vi väl också ge bildbevis på att jag faktiskt har spelat i de där innebandymatcherna vi har här i skolan, för ett antal år sedan... Så bra var jag väl inte, men vi brukar ju vinna.
 
 
Pelés memoarer heter ju "My Life and the Beautiful game". Mina får väl heta "Mina vackra liv med, utanför och kring spelet"... Garanterad sämstsäljare!

Tänk om...

Denna söndag, som inneburit hemmavistelse, för att hemmavistelse ska vara bra, innehöll också för min del en promenad runt WHA med Sally i vagnen. Jag såg en ensam kille träna fotboll vid bortre målet på konstgräset, en skidåkare skida runt löparbanan på stora arenan och så var det fullt med bilar för ishockeyn hade ju viktig match. Eftersom jag hade ringt till de flesta för att göra klart att jag inte liksom negligerar nåt, eller glömmer saker jag är ansvarig för, eller glömmer att fråga om det är något nån vill att jag ansvarar för för att vara exakt och funnit att de flesta jag ringde var på kalas, med eller utan barn inblandade, lät jag mig slås av två tankar.
 
Den första tanken var att killen som tränade vid ena målet faktiskt hade en idé om vad han gjorde. Bra övning, teknikbaserad men man såg att han fått god undervisning. Mottagning med rätt fot och kroppen öppen så första beröringen kunde tas åt valfritt håll, fast det nu var statiskt uppbyggt och i princip bara ett håll han kunde gå åt för att passa bollen utan att behöva löpa 50 meter för att hämta den. Bra rytm, bra touch och en fin bana. Det är sällan det händer numera, men jag kände fjärilarna i magen. Så där hade jag också velat förstå att göra. Jag fördrev i unga år tusentals timmar, jag vågar säga det. med boll sparkande, jonglerande, vändande, passande mot vår garagedörr, mot granen som inte mera finns där och på Massby plan mestadels mot bollplanket. Jag gjorde allt jag kunde för att bli en fotbollsspelare. Eller, jag gjorde allt jag begrep... Den här killen har fått hjälp på vägen. Inte att jag inte fick det. Jag hade goda och intresserade tränare. Dock inga heltidsproffs som den här gossen har. Därmed kan jag säga att allt blir bättre och trots att jag inte skulle vilja ändra på fundamenten i mitt liv vore det kittlande att få bli 12 år igen och göra den där fotbollssatsningen en gång till. Sen vaknade Sally och helt andra saker behövde åtgärdas och vardagscynismen slog till där i söndagsskymningen.
 
Den andra tanken jag fick, då jag sett pojken slå en par bollar förbi mål och ändå hålla tempot samt explosiviteten i rytmförändringarna var att den där sponsorn som ser till att folk bjuds på herrishockey jättegärna kunde få bjuda alla på damernas liga i fotboll också... Det vore färre människor involverade så det skulle kosta mindre. Det är dock både ofint att önska och dessutom säkert dumt att tänka sig att detta kunde appliceras på damidrott, så vi lämnar det som en tanke bara...
 
Då vi talar damidrott har folk igen aktiverat sig eftersom det är OS. Nu tror folk att det ojämställda mellan män och kvinnor som gäller i fotboll, ishockey och de stora lagsporterna gäller i hela idrottsvärlden och alla grenar. Därför börjar man nu igen prata mot OS och idrott. Om jag blir trött? Jo det blir jag.
En farlig bild. Dels är den stulen av Nya Åland, dels är det flickfotboll. "Ja hon kan!" Även Edit ligger där ute någonstans. I augusti 2016 var jag med som kock och köksnågonting då vi ordnade ett flickläger tillsammans med Futebol da Forca. I somras var det IFFK och ÅU tillsammans som ordnade det motsvarande och nu hoppas jag att det blir av i år igen, men jag får inte medverka. Edit vill säkert vara med och jag antar att jag får komma som Pappa i alla fall... Det blir roligt hoppas jag.
 
 
Sista veckan före sportlovet börjar i skolan. Typiskt, just då vi kommit igång. Föräldramöten och allt möjligt ska jag ha i veckan, men hoppas hinna ut till träningen på torsdag i alla fall. Enligt Samuel hade mötet med laget i dag gått bra. Vi kommer att kunna göra mycket tillsammans i år! IFK Mariehamns damer vann finalen i Damälvan med 9-0. Målskyttarna uppges till Jenny Danielsson (3), Tiia Hirvonen (3) , Elin Lindström (2) och Bri Campos (1). Jag ska inte säga vad alla tänker, men vi hoppas att även spelare som kommer att spela för IFK i seriespelet får till målskyttet då det beger sig... Säkert!
 
Ytterligare undrar jag hur Johnsson på Ålandstidningen klarar av att, trots sin erfarenhet, skriva en artikel som avslöjar på långt håll att han inte ens varit utanför Mariehamn då matchen i Eckeröhallen spelades i går... Nåja, det är ju damfotboll så det är väl inte så viktigt, eftersom så få läser i alla fall...
 
Sa jag redan att alla sover och jag också borde lägga mig? Även Herrarnas Champions League återkommer denna vecka! Magister Sviiiibeeeerg!

Varför?

Att vi människor för världen framåt genom att agera Rumpnissar känner vi till, eller åtminstone de som haft prövning i att bevista mina lektioner. "Voffo voffo" frågar man och piskar därmed fram svar... Skulle inte ormen ha ställt den frågan till den menlösa Eva kanske vi fortfarande skulle löpa omkring nakupelle och gosa med varandra under vindruvebuskarna. Då hade bland annat mobiltelefoner aldrig uppfunnits.
 
Några voffo voffo har dykt upp och kommer att fortsätta göra det under söndagen.
 
Varför släpper vi in mål på hörnor? Ja, nå. För det första har väl laget inte tränat så värst mycket på defensiva hörnor hittills och dessutom tar inte de spelare som finns i zonen riktigt ansvar och agerar tillräckligt aggressivt.  Då blir det mål. Varför spelar 3-4 av ÅUs A-lagsspelare för IFK Mariehamns damer i dag? För att Samuel sett det som ändamålsenligt för spelarna och utnyttjar faktum att vi har ett riktigt farm/reservlag, äntligen. Varför hade vi inga bollkajsor i går? För att varken ansvarspersoner eller någon annan tyckte att det var så viktigt väl? Helt säkert svar har jag inte på det, men precis som vad det gäller våra fasta situationer måste vi bli bättre på det där! Ska vi vilja att folk tar oss på allvar, då måste vi börja med att ta oss själva och de uppgifter vi har på just allvar!
För Sallys del är hela värden ett stort varför. Med tillägg av vad? hur? och vem?
 
 
Två varför som jag tar upp här nu och av vilka jag besvarar den ena och lämnar den andra öppen gäller mig själv och faktiskt damishockey.
 
För det första: Varför är jag inte i Eckerö med laget i dag? Man skulle ju samlas, se IFK matchen då vi ju har spelare med själva (damerna spelar på dagen- nån kanske tror att jag har minsta intresse av herrmatchen på kvällen) och sedan diskutera gårdagen. Jag litar fullständigt på Samuel och teamet. Jag litar också på vår spelartrupp som kommer att ha en hel del varför samt bättre eller sämre svar. Jag känner mig totalt halv som inte åker och är med. Detta är dock en del av mitt sätt att jobba 2018. Total psykisk närvaro och lite mindre fysisk. På så sätt får tränarstaben göra sin grej helt själva. Jag hoppas att de vet att jag finns om de av någon orsak behöver mig och det samma gäller för dem här hemma och under veckorna de i skolan. Jag hoppas alltså finna ett läge som gör det möjligt för mig att göra detta i många år till!!! Ska det vara så evinnerligt svårt att fixa bollkajsor eller veta när vi spelar är det bäst att jag aldrig slutar!
 
Sen en annan fråga. Varför är inte kroppstacklingar tillåtna i damishockey? Under första pausen i Finland-USA pratade de nog om hur fysiskt spelet blivit i Yles studio, men det oaktat är damishockey en egen gren. Jag gillar spelet. Jag kan ta att de har ansiktsskydd fast det ju är lite smålöjligt, som mopedhjälm ungefär. Däremot begriper jag inte varför reglerna skiljer sig från herrishockeyns. I fotboll gör vi ju sak av att spelet är exakt det samma. I ishockey är det inte så och man kan på riktigt säga att nån "spelar som en kärring" om den inte går fullt in i kroppstacklingarna. Det borde ändras tycker jag!
 
Nu har dessutom USA gjort 1-2 och Finlands ledning har försvunnit, förhoppningsvis tillfälligt. YLE 2 och svenskspråkig kommentar ger en underbar feeling med uttryck som ""Voj vitsi vilket skott" och " Nu är det hässäkkä framför målet".

OS brons, japanskor och lördag i Eckeröhallen

Av olika orsaker sov jag i soffan i natt. Det var inte jag som gjort nåt illa, inte heller någon annan, men med tanke på trafiken i sängen efter att OS invigningen setts 2 och en halv gång efter den utsökta middagen som även min son dök upp för att inmundiga, blev så ymnig att jag helt enkelt skulle ha varit i vägen om jag legat på min vanliga plats. Därav väcktes jag av Edits röst som ropade "Paappaa. Kan du komma och byta blöja på din yngsta?!" På den vägen är vi nu.
 
Vad ajg sett har natten inte inneburit mycket mer än fallande freestyleåkare och förlusteri mixedcurling. Dock fick jag, med Saly i famnen följa med då Krista Pärmäkoski tog oss (sig själv jo, men ni vet hur det är med sådana där medaljer) ett brons redan under första officiella OS dagen. När hände sådant senast? 1964 typ?
 
Edit följde med skidningen genom mina rop, för hon ville absolut se ishockey sa hon. Just nu är Sverige-Japan 1-1 efter tå perioder i damturneringens första match. Japan, ni har gjort det förut!!! Då med män och i ett annat spel. men håll ut nu, putta in ett mål till och få till en riktig brakskandal för den svenska pressen att sörja! Jag litar på er!
 
Sen har vi lite backhoppare och Kaisa Mäkäräinen på gång under eftermiddagen, men då är jag på jobb i Eckerö.
Här ser ni min jobbarkompis Rosa. Hon spelade ganska okej förra helgen. I dag är det att hålla i takterna och dessutom att visa att de konstruktiva tipsen om hur det kan gå ännu bättre, som Samuel försett henne med har fallit i god jord. Sofia Södergårdh tog så bra bilder förra helgen att man nästan hoppas att hon ska vara där i dag igen, eller ska hon tävla nånstans,.löpare som hon är? Juhani har i alla fall lovat komma igen, så bilder får vi säkert. Inte sant Juhani?
 
 
Jag vill bekräfta lokalpressens oro. Ja, vi har några spelare skadade. jag vill på samma gång dementera alla de slutsatser detta medför bland olika människor. Nej, ,vi har ingen kris. Nej, vi tränar inte fel. Ja, det är vanligt att fotbollsspelare har skador till en viss nivå. Detta som vi upplever är troligen lindrigare än de flesta har det... Vi har bara en så väldigt liten kärntrupp, vilket gör samarbetet med IFK, som även i dag kommer att synas så väldigt viktigt!
 
Avspark mot AIK i dag klockan 15.15 alltså. Bosse skulle komma en timme förre i dag då han förra veckan märkte att det räcker. Bra bra! I det samma missar jag Edits tre matcher då hon ju flyttades från söndagstruppen till lördagens motsvarande. Sen ska hon över natten till Klasskompis M. Jag är nog mest i matchbubblan sen jag, men hoppas allt går bra!
 
Nu knöser Sally i vagnen. Hej! Och så gör svenskorna 2-1... Typiskt...
 

Surrealistisk eftermiddag

Eftersom det är stenbråttom läger jag in en liten liten text, för att göra det ännu mer oöverkomligt. Denna fredagseftermiddag har innehållit det mesta en fredagseftermiddag kan och ska innehålla. Först underhöll kollegan M med sina berättelser om elevers nära döden upplevelser då hon visar Kaurismäkifilmer. Sedan har Bosse ringt 4 gånger och jag har ringt honom tre... Det har resulterat i att jag hämtar de färdigtryckta uppvärmningströjorna från tryckeriet typ nu... Bollarna från FBF meddelade han att var för stora för mig, antar att han menade lådorna, så det blir väl till nästa vecka med dem... Så hörde Miksu av sig med ett meddelande som hon ville skriva på finska så jag kunde framföra det till Samuel och Anders, på svenska då....
 
För att göra allt riktigt surrealistiskt på riktigt höll 8A en namnomröstning för ängeln de lämnat i klassen bredvid Hjärtrud, Måd och kokosnöthuvudet Anders. Fina förslag, som Göran, Krister, Ängla och många till framlades. Vinnaren blev sedan... Lucifer. Ängeln Lucifer alltså.... Det är ju bra att den som besegrade Lucifer faktiskt var Ärkeängeln Mikael... Det sade de sig veta förstås. Det hela firades sedan med Nationalsången... På finska... Två män vägrade stiga upp, en hade karbus på huvudet och en en nylonstrumpa över ansiktet.. Jag sjöng högljutt.... Jag har även beslutat att lite förlänga religionskursen och lägga in delen om sekter och fri förevisning... Det kan ju bara inte bli dåligt... Eller så blir det fullständigt hemskt!
Ni vet väl att Lucifer är namnet på Askungens katt?
 
 
7Es lektion höll på att totalurarta då de laptopar de skulle arbeta med inte riktigt funkade, eller många inte kom igång av nån orsak. Tur då att många hade mobiltelefoner så de kunde göra nästan samma jobb med hjälp av dem.
 
I kväll hoppas jag hinna duscha så jag kan tvätta håret. Det är ju helg och match. Edit spelar på lördagen såg jag på facebook. Jag hade anmält henne till söndagen, men Fru Kickan hade ändrat det... På tal om att bara göra och sedan anpassa sig.
 
Massor med curling i natt va... Vem tände elden förresten. Jag har ju missat det jag....

Det körs

Det roliga med gårdagens text, som faktiskt skrevs med väldigt försiktiga fingertoppskänslor, var att den föranledde en diskussion mellan kategorisk köttätar- och icke köttätar inriktning. Jag vidhåller att korv är både gott och hälsosamt, samt att man inte alltid är vad man äter... Precis som när det gäller undervisning, politik, religion eller för all del fotboll... Det som funkar för en funkar inte för alla. Hej alla mobiltelefonsförbjudare! Hoppas ni sovit gott. Alltså de av er som tycker om att sova gott menar jag... Mat-Inger sade bara "Säg ingenting" då jag vandrade in i matsalen mot dagens gröt och saftsoppa...
 
I övrigt fascineras jag av hur mycket människor som faktiskt klarar av att leva smidigt det finns. Jag kanske inte ger intrycket av smidighet om man ser mig, eller hör mig. Faktiskt nämnde en elev i går på uppmaning "att vara mager" som något jag inte är bra på... Jag näpste så klart pojken med att jag faktiskt är ett benrangel innerst inne, men han har väl rätt på ett så där populistiskt vis. Ändå har jag klarat mig i livet, ända från liten med att vara smidig, så där på ett väldigt bullrigt sätt.
 
Ofta funderar jag hur skolorna jag gick i tillät mig att göra de saker jag gjorde... Hyr buss och delta i utmanarturnering i Helsingfors med skollaget. Okej. Hyr buss för att hämta Ålands Lyceums lag från flygfältet. Okej... Hela skolan ledig för att se oss förlora mot Ålands Lyceum med 15-0 (flickorna alltså)- självklart... Komma till skolan för att leda flickornas träningar i samband med högstadiets jumpatimmar då jag själv var nyopererad och sjukskriven. Självklart. Bara att gå in under lektionerna och hämta grejer till träningen och meddela läraren att jag är sjukskriven... Ordna möten för hela skolan och dra upp riktlinjer för alkoholbruk vid Stafettkarnevalen vid en ålder av 16 år- INGA PROBLEM!!! Herreje vad jag måste ha varit irriterande...
 
Sen tänker jag på de senaste dagarna.. Elevrådets sekreterare Ellen meddelar att jag måste flytta elevrådsmötet eftersom hon inte kan vara med på utsatt tid och hon behövs på mötet. Jaha, jag flyttar väl då. Ordförande Ville beslutar att inte följa klassledamöternas åsikt... Jaha, han är ju ordförande. Elev S har fått hål på byxorna och säger att hon vill ha ersättning.. Jajamensan, fyll i rätta blanketter och rikta klagomål till rektorn med valfri förälder. Det går som en smäck! Laptopparna är långsamma och eleverna har bråttom. De går alltså till datorsalen, eftersom den ju är tom. Det har de tagit reda på.. Japp japp... En hinner inte fylla i den obligatoriska närvarolistan. Det gör ingenting, hon skickade en kompis som gjorde det... Jag har ingen kontroll, men har ändå kontroll... De här hopplöst nyhjälplösa barnen klarar av så mycket om man inte är rädd, tror jag...
I morgon är det alltså match. Om någon undrar hur de där uppvärmningströjorna som vi inte ännu fått från tryckeriet ser ut, så kan man se det här på Olivias rygg. Det är Ann-Sofie som äter banan förresten...
 
 
Huset fylls av fotbollsspelare känns det som. Sara och Emelie har jobbat här några dagar denna vecka. Flisan har vi ju här allt som oftast och i dag började även Lina Holm... De finns överallt de där...
 
I går fick jag se en träning i Eckeröhallen med 19+2 spelare i ÅUs träningsgrupp och 12 spelare i IFK Mariehamns... Man blev nästan skrämda av att de var så många... Sen blev det kritik också för att upplägget med lag för alla som jag jobbade med fram till augusti och som efter det sköts av helt andra inte riktigt kanske blir som tänkt. Jag skulle gärna svara på kritiken och göra vad jag kan, men jag är tillsagd att inte lägga mig i och då blir det så, fast jag känner att jag inte gör rätt. Här kommer smidighetsfaktorn inte mera till sin rätt. Jag är ledsen... Jo på riktigt.
 
Fru Kickan har lovat god mat i dag. Bra! Jag uppskattar ibland också annat än bara korv... Till exempel kött! Och jo, Vinter OS invigs riktigt i dessa timmar. Hittills har jag inte varit uppe och sett mixed curling eller puckelpist... Damernas ishockey blir som sagt säkert huvudattraktionen. I går märkte jag dessutom att vi har Finlands TV 5, så även herrishockey kan vi se om vi vill... Vem hade trott det...
 

I dag var det inte mycket mat i maten

Det är på inget sätt Mat-Ingers fel, men hon symboliserar ändå de tankar jag har kring... tankningen. Vi kan säga att fajitas är gott... Vi kan också tycka att allt man lägger i dessa bröd är goda, enskilt och tillsammans... Jag upplevde i alla fall en stor saknad efter dött djur... Hunger är en känsla sägs det. Jag känner sådan nu. Eckeröhallens semla får vara en mellanlösning och sen hoppas jag att det finns nåt hemma i kväll som kunde få gå ner i min nuförtiden rätt tilltagna mage. I morgon skulle de servera gröt. Herren prövar de sina... Mat-Inger är Herren i detta fall, eller symbolen för Honom!
 
Inte heller i dag finns det så mycket lämpligt att publicera. Jag tar dock en risk och säger något snabbt om min dag och mina tankar, trots att det inte kanske är riktigt acceptabelt. Ibland går man på höga varv och sen märker man att alla inte tänker lika. Då måste man själv tänka rätt, vad det nu är...
 
Edit har tagit sin roll som ensam skolelev på morgonen riktigt väl. Trots att jag åker och lämnar henne att ta sig till skolan varje dag nu har hon löst det med bravur har jag förstått. I dag ska hon ha en man med sig hem, eller ja, en pojke... De ska göra en bok med frågor som de inte kan besvara säger hon. Sen kommer de under livet då de lär sig svaren att fylla i dessa. Inte helt fel. Tror jag, men som jag fått erfara vet jag oftast bara lite av större helheter...
Här plockar målvakts-Anna ner ett inlägg förra helgen. Sofia Södergårdh har pricksäkert förevigat ögonblicket. Uppsalas nummer 13, mittbacken Sara Back (roligt namn va?) nickade in ett liknande inlägg, på hörna i början av matchen. Det missade endel av folket på plats och i tidningen stod det att bollen gått direkt in...
 
 
Det kan inte hjälpas, men ivrig är jag inför även denna helgs match. Samuel håller is i magen och står helt på riktigt för att resultatet i sig inte har betydelse, utan själva spelet och utvecklingen. Jag håller med. Men visst vore det roligt att piska AIK ändå... I kväll ska Marre och Tiia få varsina väskor på träningen. Se där. Jag har en praktisk uppgift att fylla...
 
Till slut vill jag igen säga att jag nog bara vill vara snäll. Vad snällhet är går sen så klart att diskutera. Fru Kickan till exempel är snäll på sitt sätt och jag på mitt. Sen tror jag inte att Donald Trump är så snäll... Fast vad vet man hur Melania upplever honom...

Bara dofta på blommor

Dagens blogg utgår mestadels, det vill säga till största delen, på grund av brist på lämpliga saker att publicera.
Här är dock en bild av Tjuren Ferdinand. Varsågoda!
 
 
Här är en bild till, på Marre som flyttade till Åland i går och nu tränar fullt ut med laget. Sofia Södergårdh hade plåtat henne redan i helgen. Nu snart är det ny helg och ny match.
 
 
Notts County förlorade 8-1. Det var väl det då. Soliga och trevliga stunder i vinterkylan önskas alla som kommit så här långt och märker att texten faktiskt slutar här och nu.

Ur ilska mot resten av livet

Man talar om barnets olika utvecklingsfaser. Enligt Fru Kickan är Sally just nu i en fas då hon kan bli skrämd för allt som inte är det allra vanligaste. Till och med en förälder som inte är hemma konstant kan göra barnet upprört... Jag antar att hon sade detta för att ge mig lite tröst efter mina försök att göra annat än söva ungen. Då hon sov var hon lugn i alla fall... Sen kan det ju hända att jag lite drog över i min iver att ha henne i den nya rackerien som hade köpts hem också...
Den här hade varit jättebillig sa Fru Kickan. Den spelar musik, blinkar och har sig. Sally dansade, jo på riktigt (!) och hade sig i den. Efter att jag haft henne där medan Edit och Fru Kickan var på träning var hon närmast otröstlig och dessutom spydde hon konstant. Även uppåt kom spyor kunde jag konstatera. Liggande på rygg kunde hon nämligen spy i mitt ansikte som fanns 20 centimeter ovanför... Edit satt i soffan och skrattade. Mitt stoiska lugn sattes på prov. Jag misslyckades där. Förlåt alla! Nåja. Ny dag, nya övningar...
 
 
Supertisdag kallas detta tillsammans med 7G. De läser om Jesus och sen i eftermiddag pratar jag om Jesus. Bra va? Mången barnatro brukar förstöras under dessa lektioner... Någon före detta elev har till och med nämnt dessa Jesuslektioner som "ögonblicket då barndomens oskuld förlorades..."  Man gör så gott man kan här i den offentliga sektorn.
 
Enligt Samuel fanns det få, eller inga nya fysiska skador efter gårdagens träning. De psykiska har inte rapporteras. I kväll ska jag vara i Eckerö är det tänkt. Först bråttom hem och köra Edit till dansen bara. Om Nela läser detta kan jag meddela att jag har en vinterjacka till dig i min bil och om du också är i Eckerö i eftermiddag/kväll kan du få den då. Okej? Om Nela inte läser finns vinterjackan med ändå....
Så kvällens huvudpunkt! Notts County alltså... Omspel i FA Cupens fjärde omgång borta i Wales mot Swansea. Väldigt lite talar för Magpies, förutom att det just är omspel i fjärde omgången av FA Cupen... Stort. Nästan så jag glömmer att min klubb försatte sitt framgångsrika damlag i konkurs i fjol. Inte bra... Men nu gäller det att förlåta, att glömma och att gå vidare. Jon Stead, som för typ 13 år sedan spelade 11 U21 landskamper för England är vår störste påläggskalv (om man nu kan vara det vid snart 35 års ålder) på topp... Här har han gjort mål på straff. Mera sådant i kväll!!!
 
 
Eftersom jag fått feedback på Åland Uniteds radioreklamer vill jag bara säga att jag inte gör dem detta år. Jag har hört utkasten och de är väl bra, tycker jag... Direkt feedback kring dem är nog ändå bäst att ge till vår marknadsföringsgrupp... Ännu bättre om ni kommer på våra matcher oavsett/på grund av dem. Det kvittar nämligen. Sen skulle jag ha en rolig historia att berätta om tidningsannonser och vår Huvudsponsor, men jag avstår!
 
Vi rör oss hela tiden mot Lördag och AIK... Sen skulle det vara nåt Vinter OS här snart också förstod jag. Damernas ishockey blir väl huvudprogrammet där då kan jag tänka... Svåger Vellu önskas dessutom en utsökt god födelsedag i dag! Hyvää syntymäpäivää, vielä näin kolmannen kerran!!!
 
 
 

Näpst i Runebergs anda

Eftersom det är Runebergsdagen i dag och jag inte fann min fru skrivande på kökssoffans lock med färdig frukost till mig i morse, utan jag fick själv göra som vanligt medan hon bara matar babysar hela natten, fick jag kompensera det hela med att vara som Runeberg här på jobbet. Som vi vet var vår älskade nationalskald en riktig pissluva och despot på skolorna där han tjänade. I samband med den årliga februariförslappningen hos elever har jag därmed ganska Runebergskt skällt ut ungdomar i dag, för än det ena, än det andra. En blev så rädd att han inte vågade komma tillbaka in i klassen då han i panik valt att gå ut... Bra jobbat va? Det får vi se längre fram om jag ska vara ärlig... Ofta har det visat sig bli bra efter en tid. Bara att lita på att det blir så även denna gång!
 
Sara N från laget finns också i huset. Man hade ringt henne i morse och sagt att det fanns jobb. Jag levererade t skjortor till Bosse och hämtade sedan upp henne så vi skulle vara i tid. Precis i skrivande stund, 5 timmar senare har hon sin första lektion... Bra dag va? Skulle min Far ha sagt... Men så har hon foten i byggnaden i alla fall och extraknäck för fotbollsspelare är så viktigt att det nog tjänar sig i längden det med.
Märkte just att Sofia Södergårdh har lagt upp fina bilder från helgens match. Denna, som föreställer Emelie och Becci kunde jag ju ha haft som bild om jag vetat det då jag hyllade dem , eller vad det nu var jag gjorde...
 
 
Det ena sponsoravtalet efter det andra börjar dyka upp i datorskärmen. Även sådana som "varit helt klara" visar sig behöva fixas till. Sen har Ted bilen sönder, så lite mer utmaningar kring vår logistik uppstår, men så länge som Bosse, Linnéa och vi andra lever ska nog klubben hållas på fötter... Jag hittade radioreklamerna också på vår server.. Jepp jepp... De var fina... Laget ska samlas kort i dag, träning och matchanalys. Jag har Sallysamvaro medan Edit och fru Kickan tränar jag.
 
En riktigt krypande spänningskänsla i magen började göra sig känd då jag märkte att det i morgon kväll visas Swansea-Notts County på Viasat Jalkapallo. Senast jag såg Notts County på TV var den ena matchen som visades på Yle 2 i början av 1980-talet, ni vet de där med Aulis Virtanen som pratade monotont. Jag minns inte ens vem vi mötte, men jag minns att sändningen bröts 10 minuter före matchen var slut eftersom det skulle visas nyheter... Imorgon kväll klockan 22-24. Snälla alla. Låt mig få uppleva det helt i fred... Skulle vi dessutom skrälla och gå vidare kan det bli mera. Vinnaren möter nämligen Sheffield Wednesday borta på Hillsborough i 5e omgången... Bland de 16 bästa liksom... Jösses, de som följer klubbar som ofta klarar sig bra måste ju ha ett helsicke. Det är ju nästan som med det verkliga laget jag jobbar med ju...
Här har någon förresten tagit en bild av en av mina lektioner i dag... Undra på att barnen blir rädda...
 
 
Sen igen mobiltelefoner. Jag såg rubriker om en lärare som märkt att eleverna inte koncentrerar sig bra om de sitter och knappar på sina mobiltelefoner under lektionerna. Han har nu förbjudit dem att göra så... God morgon yxskaft! Det mest fascinerande med allt detta är att det kunde bli en artikel och en rubrik av något så självklart...
 
Mat-Inger bjöd på korv! Det skulle hon kunna göra varje dag tycker jag!
 
 
 
 

Det braiga varade nästan hela söndagen

I natt står USA stilla, fast det är dag där! Philadephia Eagles och New England Patriots gör upp i något som motsvarar Melodifestivalen, men för jänkare och i form av amerikansk fotboll. Edit visade intresse och skickade en fråga till Stora syster Linda, som omöjligen kan hållas ovetande om dramat. "Ska du se på superboll?" Linda svarade att hon faktiskt inte ännu visste om hon ska se matchen, men hon hejar på Eagles... Det är alltså Super Bowl vi talade om som förklaring till totala mentala hösäckar, ifall det finns någon sådan som läser detta. I så fall ska ni veta att ni också är värdefulla... Fast jag inte riktigt på rak arm vet på vilket sätt, måste jag erkänna.
 
Det här har varit en riktigt okej söndag måste jag säga. Fru Kickan skulle ju iväg på målarkurs, så hon steg upp och gjorde målmedvetna förberedelser av den arten att Edit och jag samsades om att hålla Sally nöjd där vi låg och låtsades att vi skulle få ta oss en söndagsmorgonsslummer. Nåväl. Dagen gick och det mesta har funkat. Jag har fått läge att styra upp saker som inte funkat i ÅUs administrativa praktiska del, närmast på grund av nonchalans. Nu har vi ett glatt grupparbete och Ted, Linnéa samt Bosse hjälper till så att vi kan få saker som behöver göras gjorda. Till min glädje har jag inte hört ett pip av Samuel. Inte för att jag inte vill höra av honom, men ska han bli den förste huvudtränaren på många år som faktiskt tar ledigt nån dag, höll på att säga i veckan men vi kan sträcka oss till månaden? Det kommer att visa sig hållbart, precis som mycket annat inom klubben nu börjar vara...
 
Då Fru Kickan kom hem visade hon sig vara frisk och glad. Det märkte man redan på inledningsrepliken. Inte Hej. Inte Vad har ni gjort i dag? Utan "Vad har hänt här då? Varför ligger en blöja på golvet? Vad är det för fläckar på bordet? Jag är hungrig!" Min Fru... Skönt att veta att hon mår bra!
 
På Edits träning, dit jag hann efter att ha gjort en repa till S-market och handlat blöjor, babymat och köttfärs, tränade laget överlappningar. Jag sade åt tränargänget att ha varsin whiskyflaska redo inom fem år, för känslan då någon faktiskt på riktigt gör en överlappning medvetet i spelsituation gör alla års knatteträningar värda att fira... Edit jobbade på då hon kom ihåg att det var det hon skulle och gjorde faktiskt ett mål, med vänstern på glidavslut... Själv funderade hon mest på om man kunde göra det till en rolig historia sa hon...
 
Man kunde känna den växande atmosfären bland föräldrar och tränare vid träningen, Edits alltså, den som jag berättade om ovan. Det fanns ett gäng Tottenhamsupportrar och sedan då Scousers på plats. Matchen blev ju sedan en modern klassiker. Edit satt kolugn och konstaterade "Nu skrattar nog Christian" då Salah våldade in 2-1 på övertid. Sen då Kane fick sitt andra försök att sätta en straff efter ofantligt dramatiska scener och dessutom gjorde 2-2, då sa Edit: "Nu tror jag nog att Misha skriker." Jag tror även att Edit har rätt på bägge.
Bilden är inte från i dag, men även denna kväll kramades Klopp och Harry Kane trots att man inte riktigt förstår varför... Egentligen....
 
 
Så långt var allt väl egentligen. Sen kom det där e posteländet som fick mig att tappa humöret. Man har vänt och vridit på det där ligaprogrammet i många veckor, för att vi klubbar ska flytta och dona. Nu, då det äntligen är klart och publicerat, nu märker så han som vridit mest och att han gjort fel. Nu vill han ändra IGEN! Jag kunde faktiskt ha sagt åt honom att hans sista drag före publiceringen var överraskande, men valde att inte förvirra stackaren mera och utgick från att han nog visste vad han gjorde. Nu tänker jag inte mera börja ändra och, trots att FBFs man var så upprörd över Tottenhams sista straff att jag inte fick nåt vettigt ur honom, antar jag att han inte heller går med på mera löjlerier... Jag menar. Visst kan man göra fel. Men detta ska nu i alla fall vara Damernas Liga och liksom en högstaserie. Ska vi fortsätta säga att vi vill att man tar damfotboll på allvar och att Förbundet ska höja vår status på alla plan. Då måste åtminstone vi, så amatörer vi är, kunna ens prestera något åt rätt håll!!! Så säger jag och är så arg att jag hoppas kunna sova, med tanke på att det kommer att bli skriftväxling i morgon... Måste jag agera ordförande fast detta är en föreningsfråga? Herreminje med alla dessa minnions!
Den här bilden gör det lite bättre inombords i alla fall. Edit läser Prinsen av Brabant för Sally. I dag läste jag den och fick direkt tillbaka min accent som jag alltid använder då den sura tanten och hennes syster ättiksgrin, eller vad hon nu heter säger "Låt bli det där, det bullrar så"...
 
 
Måndag väntar och Bosse ska få en leverans t skjortor direkt i arla morgonstund. Åttor ska därefter undervisas i hippieideologi och få historisk empati för de dagens pensionärer som i tidiga 20 åldern körde med fri sex, droger och inga mobiltelefoner... Sen antar jag att det bare e å åk. Snart lördag igen och AIK i Eckeröhallen!!!

Mini Me och världens gång!

Eftersom Fru Kickan påminde mig om att hon, Gurkan och Moster Giggi ska på målarkurs precis om nån timme passar jag på att uppdaera en liten text nu, eftersom det inte kommer att bli läge sen! Det är mitt i natten. Jag skulle bara skicka en text vidare och sedan lägga mig. Nu blev det någon text till, men lägga mig ska jag. Det är bara så att jag varit med match...
 
Det blev alltså 2-2 i Eckeröhallen. Resultatet är ganska vanligt i dessa Uppsalaklassiker. Känslan är dock detta år snäppet mer positivt. Jo, vi har längre och mindre längre vägar att gå inom alla lagdelar. Jo, vi borde dominera mot Elitettans åttonde lag. Ändå känns det hoppfullt och nästan avslappnat. Åland United börjar bli som skolan för mig nu. Allt är möjligt och vi kan göra vad vi vill liksom...
 
Då jag själv spelade fotboll, för se så där 200 år sedan (eller talar vi kilogram kanske) var jag inte känd för min tekniska briljans. Det var mest fråga om hjärta, glidtacklingar och flygande människokroppar. Jag fann i dag, trots att jag egentligen nog lite haft det på känn på basen av träningarna redan en tid, en "Mini me". Emelie Johansson, fast hon är svenska, tar ingen gisslan. Det smäller, det gnisslar och sen gräver vi skit igen. Herre min tid. Det var som att se mig spela, tyckte jag... Sen är ju flickan snäppet duktigare tekniskt och taktiskt än jag var, men det får duga!
På basen av Emelies min här i sin förra klubb AIKs dräkt, har hon just kört dubbarna i benet på nån snorkig primadonna på en lerig och ojämn gräs- eller grusplan i oktober... Nästa helg möter vi just AIK. Då ni. Alla 75 som kom i dag, ta med er 3 släktingar!!!
 
 
I övrigt måste jag förutom Karring, Isabella och alla andra som spelade, Ann-Sofie, Annorna, Maja, Agnes och gänget, lyfta fram Becci. Jag menar. Jag och vi alla minns ju henne som en tonåring som löpte fram längs kanten och var liksom så där jätteduktig, men ung och opåverkad. I dag spelade hon centralt i vårt försvar. Med Nelas ord var hon "lugn och fin". En gång hamnade hon i ett läge att hon behövde utmana motståndare med boll. Då kom den där utsidesvrickningen som hon gjorde så fint för 10 år sedan... Becci tog plats som en rutinerad fotbollsspelare och jag tror att om jag skulle ha fysiken och inte vara en misslyckad päronformad fallskärmshoppare, då skulle jag spela som Becci i dag. Igen, som i Emelies exempel har hon större spetskompetens, men jag menar så där i princip.
Här är Becci som man minns henne. Detta är för övrigt från matchen då Åland United mitt i allt blev något att räkna med, då vi helt från det blå dök ner och slog Honka på bortaplan i april 2009...
 
Känslan av matchen blev alltså att det finns mycket att jobba med, men att förutsättningarna är så goda de kan bli. Jag hoppas att Samuel tar söndagen ledigt nu, som jag föreslog! Själv har jag tagit del av Fru Kickans nyvakenhet och sett dokumentärer om Saddam Hussein och Nordkorea, efter att Edvard Blom fallit ur Melodifestivalen.
 
Söndagen för med sig samvaro med Sally, Edit och troligen Pärla. Sen, då Fru Kickan är hemma blir det träning för Edit och sen är det ju redan kväll. Bra helg va? Jovisst!!!

Karring frös på träningen. Match i dag.

Jag höll på att dratta på ändan när jag anlände till WHA i går eftermiddags. Inte för att det igen inte fanns tejp till fötterna och vi fick göra en raid till ställen bara sådana som varit med i tiotals år känner. Dessutom kom ju vårt eget tejp sen. Nej. Faktum var att jag såg Maryette Karring. På träning!!! Hon ska ju spela i dag, så det var ju kanske i sin ordning, men vi har inte varit bortskämda med att se sådant de senaste 3-4 åren... För den förskräckta läsaren kan jag informera att Marre bott i Helsingfors och inte tränat med Åland United, utan annorstädes under denna tid. Nu kom hon gående på väg mot planen och som hälsningsfras till mig sade hon: "Det är kallt på den här holmen! Ska vi inga få kläder?". Hon var ju klädd i den Macronutstyrsel klubben gett henne, så jag kunde bara fråga varför hon inte klär på sig om det är kallt. Det framkom att hon bara hade en t shirt under överdragstoppen. Hon hade fått tre. Där ser man... Skyll sig själv då!!!
Så här såg hon ut 2011. Även då i bara en t shirt. Om nån timme spelar hon match. Både vår och våra motståndares första för året. Jag känner faktiskt mig ivrig... Jag är alltså inte för gammal för att känna och älska... Något jag även märkte gentemot min familj, allihopa i går kväll, i natt och i morse... Snart ska Sally in hörs det som. Bäst att hålla texten kort.
 
 
En stor gratulation till Presidentfamiljen också. En lite gosse har Jenni klämt ur sig.
Storebror Lennu lär vara förtjust han med.
 
 
Japp. Matchdag. På nåt sätt försvinner resten lätt då, fast allt och alla finns här och jag säkert verkar som om jag själv är närvarande... I kväll återkommer vi till livet. Nu först... Livet!!!
 
 
 

Att ha falska vikter i pungen

Ännu en dag i samhällets tjänst. Det fortsätter med mera tjänst inom privata sektorn och sen har Fru Kickan lagat död fisk sägs det... Match i morgon. Natten gick till att reda ut vem som ska göra det som inte har gjorts fast det skulle göras... Som Ted sa är det bra om vi låter tränarna och laget fokusera på det de ska och så tar vi vårt Världskrig här utanför... Bosse, som i går fanns i Eckeröhallen med en drönare, kommer i morgon att förhoppningsvis hämta med sig tontals av olika papper som en annan person borde ha fixat men liksom bara löpt ifrån utan att berätta före vi i går kväll började fråga var allt finns... Nåjo. Detta är fotboll. Eller egentligen väl inte.
 
Dagens höjdpunkter i skolan har varit många. 7G valde Mika 6:11 till sitt Gamla testamentcitat. Finalen mellan det och Hosea 13:7 slutade 8-8 och den ena sjuke eleven ringdes upp, uppmanades av klassen att lyssna noga då de båda bibeltexterna lästes, samt att säga vilken av dessa som var bättre. Den sjuke mannens val föll på Mika och  således korades en vinnare under stor glädje och festyra. Tacka vet jag faktum att eleverna hade telefoner med sig. Annars hade vi inte kunnat avgöra tävlingen på detta sätt. Det vinnande Bibelcitatet låter: "Vore jag rättfärdig, om jag fördroge orätt våg och falska vikter i pungen". Gratulerar Mika. 8A påminde mig om att vi hade klassföreståndartimme varvid de även fick leda lekar som hade innehållet att sitta i varandras famn, om man inte var rullstolsbunden, då kunde man bara rulla in framför. Jo, barnen löser sådant galant. Den efterföljande kurragömman fick även avslutas med ett utrop i skolans högtalarsystem: "8A, sökning upphör. Återvänd till basen."
 
Kvinnor i åk 9 avslöjade att de i hemlighet tycker att sexistiska vitsar är roliga, fast man ju inte får visa det, framhöll de. 7E klarade en lektion om Digerdöden utan att använda spypåsarna jag satte fram. Allt i allt en god dag...
Detta är Samuel. Åland Uniteds huvudtränare. I dag har han sin sista träning inför den första matchen med A-laget. Jag får se till att vara där i god tid, eftersom de som skulle ta med sig bollar och grejer från Eckerö i går hade glömt, inte vetat, eller i alla fall lämnat sakerna där...  Jag har dem nu i min bil. Alla goda tankar går till honom och till alla andra i laget faktiskt också. Klockan 15.15 smäller det i Eckeröhallen i morgon. Jag hoppas Ted får rätt då han sade sig tro att det kommer mycket folk!
 
 
Programmet för Damernas Liga publicerades också, så nu vet vi officiellt att vi inleder den 24/3 hemma mot Pallokissat och avslutar grundserien hemma på WHA mot PK-35 den 18/8... Vi vet också att vi spelar cupmatch borta den 4/8. Mot vem, det vet vi ej. I går hade 30 lag anmält sig till cupen och ett beslut om att även B-flicklag (alltså de som spelar i B-flickornas FM serie) får delta publicerades... Jag borde nu skälla på programmet, men det gör jag inte. Det är så bra man har kunnat få det med dessa förutsättningar och vi kommer alla att ha lika många matcher mot lika många lag.
 
I kväll ska jag försöka ta mig en riktig pre game night hemma med familjen... I morgon lär det ändå bli hispigt ser ni!

Klämt på Ingers brön

Jag mötte just kollegan L i korridoren. Hon undrade om jag brukar sluta jobba nån gång.. Jo, det gör jag väl. Åtminstone till läggdags... Sen är där så mycket annan palleralla där emellan att jag inte riktigt vet vad vi ska definiera som jobb och vad som bara liv... Det flyter liksom ihop det mesta. Jag kanske är lite som en gamla tidens torpare eller bonde. Mängden barn antyder nog mer åt torparhållet... Jag löste troligen snarkningsproblematiken dock genom att satsa på total utmattning i natt. Ingen klagan om oljud från min sida hördes. Bra, då vet vi hur göra!
 
Mat-Inger kom sättande mitt i den trivsamma uppladdningen av närande purjolökssoppa och uppmanade mig att klämma på bröna. Än en gång ansåg jag det inte vore riktigt lämpligt, men Mat-Inger var väldigt övertygande så jag gav mig. Inför alla barns och kollegers ögon klämde jag på de fyra bröd Mat-Inger sträckte fram mot mig. Sen smörjade jag in dem med smör, ost och skinka samt lät mig väl smaka. Mat-Inger sade bara nåt om att hon hoppas jag är nöjd nu... Jodå Mat-Inger det är jag. I kväll kanske jag fyller på med lite mat också så blir det riktigt fint i kistan ser du!
 
Sex schemalagda lektioner, typisk torsdag, har bedrivits här och sedan en timme kontorsarbete, det som inte fåtts klart under dagen då jag slarvat hit och dit med allt möjligt. En elev har bett mig om kopierade anteckningar då hon inte riktigt förstår vad jag säger. Jag sade att jag inte heller förstår vad hon säger, så om hon kunde skriva upp det också då, så kan vi ju byta till exempel... Sen har jag tagit del av självförhärligandet i säkert välmenande människors försök att förbjuda de där uttjatade mobiltelefonerna ur skolorna. Jag har sagt vad jag tycker och kommer att följa det tills någon annan order kommer. Efter den följer jag vad jag själv anser rätt mer i hemlighet...
Vi har faktiskt match på kommande. Redan på lördag i Eckeröhallen kör vi vinterklassikern mot IK Uppsala Fotboll. Ted är på tårna och meddelade att han kommer att komma jättetidigt till hallen för att se till att alla som ska ha kaffe får det... Hoppas han inte gör det och att vi kan göra som vanligt bara, det vill säga att jag improviserar och Ordföranden betalar... Så här såg vi ut förra hösten på Sofia Södergårdhs bild. Fem av dem som syns tydligt på bilden är med på lördag. Och så vi alla som är suddiga i bakgrunden... Väl?
 
 
Nya Åland rubricerade lite som om jag hade fört dem bakom ljuset med flit då jag berättade om att Tiia Hirvonen inte skulle kontrakteras. Nu blev hon det i alla fall och kommer inkommande torsdag vad det är meningen. Det liksom bara hände... Nu hoppas vi det blir bra dessutom.
 
Samuel har faktiskt bet mig om lite fotbollelig hjälp nu när jag ska ut till träningen och allt. Jag kan erkänna att jag på riktigt känner mig inspirerad. Sen hoppas jag på en glad och förlåtande familj då jag kommer hem... Innan kvällspasset tar vid fram till total utmattning så Fru Kickan ska slippa snarkningar.
 
Vet ni va? I morgon klockan 15.00 publiceras programmet för Damernas Liga.. Jo det gör det!!!!

Skaffat en människa och vallar några andra

Fru Kickan drog precis just iväg på träning. Jag jobbar mot hydran. För varje meddelande jag skriver kommer det tre nya, minst. Om jag dock skriver snabbt och trycker hårt, samt muttrar nåt fult på finska, då hoppas jag att det ska stanna där det är.
 
I dag har våran sista osäkra match blivit konfirmerad. Vi har också skaffat en ny spelare, fast vi inte skulle. I kväll efter klockan 21 kommer jag att kunna informera världen mera om det. 7D trodde inte då jag gick ut ur klassrummet medan de jobbade och sa att jag just är tillbaka på vad jag sade att jag hade gjort... Jag köpte en människa helt enkelt. För några år sedan handlade jag en bil under en åttas religionstimme. I dag fixade jag en fotbollsspelares framtid hos Åland United... Och lektionen flöt på med barnen som fnissade över vad de trodde var ännu ett konstigt skämt av lärarn.
På tal om vardag i skolan så har 8A börjat gilla mitt "skrotupplag". De klär sig i vad de hittar i klassen och tycker livet är ganska roligt, vad det verkar. Sen kommer alltid nån kollega med något föremål de har beslagtagit av någon för att informera mig om att mina elever går omkring med sådant här... Jo, det vet jag väl. De hämtar nog tillbaka det sen...
 
 
En man vid namn Shitov vill sälja analysmaterial till Damernas Liga. Jag tyckte det lät överkomligt då han meddelade att det kostar 3000€. Sen då jag begrep att det gällde 3000€ per klubb, alltså totalt 30000€ fick jag kostatera att vi nog skiter i Shitov. Jo jo att Veikkausliiga och de klubbarna använder hans produkt. Vi har inte 3000€ per klubb,på damsidan. Det bara är så!
 
Det blev snorbråttom från jobbet i dag, därav hydraeffekten här hemma. Edit hade utvecklingssamtal. Fick veta att hon är ytterst långsam att gå ut på rast... Jag tycker det vore värre om hon vore långsam att komma in igen. Sen sa de att det är hon också... Jaha.
Edit är en kvinna som är mer för de stora linjerna och tar inte så stor notis om detaljer och petitesser, om hon inte är huuungriig eller tröööötttt förstås. Om uppgiften är att dra ett streck mellan en klocka och en ruta, då drar hon strecket, men via en massa andra rutor, för att det inte är förbjudet. Om hon skriver saker som ingen annan förstår gör det ingenting, för hon förstår ju själv... I dag hade hon bestämt sig för att se ut som en professor i skolan.... Här står hon i morse i köket, iklädd kavaj och slips...
 
 
Sen har jag blivit med extra elev också. Då vi kom hem från utvecklingssamtalet och Sally var pratsam och spyende kom en ung studerande inklusive mor och bestämde ett program för att läsa upp grundskolevitsordet i historia. Eftersom jag har gott om tid fick vi bra in allt detta i schemat.
 
Match på lördag. Jag tror mig smått ha koll på vårt lag och även motståndarnas. Nu lägger jag fingrarna i kors för att programbladen blir gjorda... Jag kanske gör en reservvariant själv så det säkert ska finnas.  En riktig kalabalik blev det också då jag försökte finna våra träningsmatcher på FBFs server, där vi måste lägga in allt nuförtiden... "Såja såja, nu tar du det lugnt" meddelade domartillsättare Josef. Jo, jag tar det lugnt. Systemet är ändå åt helskotta!!! Vad är det för fel på papper, penna och telefon?!
 
Det skulle vara nån match på TV i kväll också. Tänkte se om jag skulle hinna nu då det snart bara blir damfotboll här i mina rutor...Jag lär ha snarkat i natt sa Fru Kickan. Nu en tid har det varit bättre med det har hon sagt. Jag funderade var skillnaden kan ha varit och kom fram till att jag lade mig vid midnatt. Alltså lite tidigare än vanligt och var inte alltså totalt svimfärdig. jag mådde inte ens illa då jag lade mig... Kanske jag snarkar då. Får kolla... Bormedlet mot snarkning kanske är total utmattning...

Ta bort Bibeln från skrevet!

Eftersom jag i dag, efter en ganska ingående diskussion (igen) om människors inställning till att eleverna får ha mobiltelefoner i skolan, gått omkring och tittat hur det ser ut här i våran korridor har jag lagt märke till följande:
 
1. Kortspel, med riktiga kort förekom på en par ställen.
2. Varje bord som är uppsatta i de olika utrymmena där elever kan vistas under rasterna var fyllda av elever som antingen skrev av varandras anteckningar i häften eller var invecklade i diskussioner och glatt skämtande, ofta med någons mobiltelefon som de skrattade och pekade på med anledning av vad som fanns på den då aktuella skärmen.
3. Brottning på vänskapligt vis i trånga utrymmen (ett gammalt gott sätt att komma till kroppskontakt utan att behöva erkänna att det är det man egentligen vill ha)
4. Klassiskt hångel i den redan klassiska hörnan nära trappan
5. Fyra ensamma elever satt var för sig lite i skymundan. Tre av dem läste böcker och en tittade i sin mobiltelefon.
6. Utomhus vet jag ej hur det var, för vem i helsicke går ut en sådan här dag om man inte måste.
 
Min slutsats är, både på basen av detta, men ännu mera enligt mina övriga upplevelser under de senaste åren är att elevernas så kallade skärmtid och beroendet av uppkoppling närs främst under den tiden då de inte är i skolan. Då verkar det som om större ordning och uppsikt inte finns tillhanda. Här i skolan däremot ser vi ungdomar som pratar med varandra och interagerar som ungdomar brukar göra, fast kanske lite mindre buffligt än på min tid om jag ska vara ärlig. Problem med mobiltelefoner finns, de forskningsresultaten ifrågasätter jag så klart inte. Däremot ifrågasätter jag skarpt att politiker och andra samhällsorgan, eller  folk som läser rapporter och sedan tycker ska fatta generella beslut om hur skolor och enskilda lärare ska bemöta elever som av sina vårdnadshavare (oftast väl?) fått en mobiltelefon. Eftersom dessa inte är olagliga och de dessutom används av såväl vuxna som barn varhelst vi går i dag vore det väl rentav fel av oss att bara blunda i skolan och genom att helt förbjuda dem liksom dra täcket över huvudet och säga att vi gör vårt. Det vore inte att göra vårt! Det vore att göra skolan till den skyddade verkstad många redan tyvärr tycker att den är!
 
Ofta gör man misstaget att tro att digitaliseringen av skolan då olika rackerier och webbportaler som våldas in på oss är det samma som att ungarna totalslöar och hämningslöst surfar omkring med mobiler samt mobbar varandra och uppdaterar förbjudna filmer samt ser på hårdporr. Nej mina damer och herrar. Sådant gör de hemma före eller efter skolan. Åtminstone gör de det mycket mycket mindre i skolan än utanför. I skolan träffar de folk IRL och kan läras att använda sina mobiler på ett mycket vettigare sätt än dagens vuxna gör och tror att ungdomarna sysslar med utan övervakning medan de är i skolan...
 
Just nu är mitt klassrum igen fullt av 14 åringar som vill klä ut sig i de roliga kläderna de hittar mina skåp och lådor. Dessutom vill de hjärtans gärna... Rita på tavlan med tusch... Jo, på riktigt. De har roligt, skrattar och leker. Fast de alla har varsin mobiltelefon med sig i skolan. Just nu använder ingen dem. De har helt enkelt inte tid... Dagens höjdpunkt hittills skedde under en lektion med en åttondeklass då jag strängt uppmanade en man att sluta stilla sig själv i skrevet och lägga bort det han stirrar på. Fram kom... En Bibel....
Ibland är det lite roligt att vara med på bild. Eleverna i skolan brukar vilja att jag poserar bredvid läxan då de fotograferar tavlan. Detta skedde förra våren då Jenny anlände från Spanien och jag ville visa Nya Ålands journalist att jag också var med...
 
 
Dagen fortsätter först med kollegiemöte och sedan direkt med Åland Uniteds styrelsemöte. Förhoppningar om att komma hem nästan i tid finns. Få se om Ted kan hålla mötet kort. Vi har ju en tradition av evighetsmöten i ÅU. Men få se om det berodde på Herr Landshövding eller på ärendenas natur.
 
I går kväll följde jag spänt med FA cupens lottning som till min glädje direktsänds på en TV kanal vi har hemma. Om Notts County piskar Swansea borta nästa tisdag får man Sheffield Wednesday borta i 5e omgången... Det kan bli riktigt spännande detta. Kanske jag kunde få se Notts County på TV rentav?
Här är en bild från Eckeröhallen från december 2009 då vi startade upp säsongen 2010. Egentligen hade jag tänkt ha en bild av min klass som just togs, men hon som skulle skicka bilden har inte gjort det. Hon hinner väl inte då hon har skolarbete ser ni...
 
 
Match på lördag. Länge sedan... Träning på torsdag, som jag ska få vara med om. Länge sedan det med!!!!
 
Aj hur det går hemma? Jodu.. Sally växer och svänger sig ibland runt. Edit gick till skolan i morse. Har ej hört om att hon inte skulle ha hunnit i tid. På grund av mina möten får Fru Kickan ordna med dansen för henne i dag... Förlåt. Nästa vecka tar jag gärna första delen...

Vardag, presidenter och annat jox

Helgen gick mest till Helsingforsresan, som jag fortfarande måste säga att kändes viktig och lyckad trots den inhumana logistiken. Fru Kickan ville låta mig vila lite på morgonen och det uppskattades. Edit fann det dock som lägligt att värma sina kalla fötter under min mage i det samma och därmed var det nog sedan liksom slut vilat... Meningen var att hon skulle tas på träning under eftermiddagen också, men tydligen hade lördagens matcher tagit så hårt på henne att hon gick och fick feber mitt i alltihopa. Nå, vi fick stanna hemma och det kan ju ha varit bra för helheten faktiskt.
 
Här i skolan, liksom på andra ställen förstås, är det måndag. 8A, eller åtminstone den kvinnliga fraktionen av klassen, har tagit mina ord om att de kan möblera och använda sig av grejer i mitt/vårt klassrum som om de vore hemma. Nu har de hittat ett gäng läkarrockar från julfesten 2000 nånting och har tagit dessa som skoluniform. Som sagt flyger det en kråka under en av lamporna, pulpeterna är satta i nån slags labyrintformation och som 7C uttryckte det... "I slutet av timmen flyger kossan"... Så långt som att sätta på kon, som de bad mig har jag inte gått förstås. Sånt gör man ju inte inför barn... Eller undrar om de menade att jag skulle sätta igång den... Den har en knapp som får den att röra sig.... Nu kanske jag gjorde dem ännu mer förvirrade....
Sådan här inredning hittade jag efter kvinnornas framfart. Till min glädje var snaran tom. Dock ville jag säga att den är något tokigt placerad, för om någon vill nyttja den, vilket inte är helt otänkbart med tanke på hurudana mina lektioner kan vara, då skymmer den ju tavlan och stör undervisningen. Helst ska man ju inte hänga sig under mina timmar, som jag brukar säga. men om man måste, då gör man det bak i klassen så man inte stör de andra eleverna... Inte ens det funkar numera tydligen. Är det bögarnas eller mobiltelefonernas fel?
 
 
Småningom närmar vi oss faktiskt fotbollssäsongen... Jag var själv nöjd med tävlingschefens presentation på lördagens möte. Det har visat sig att alla inte var det. Sen finns det sådana som inte varit där eller ens vet vad som är sagt. Det är ofta de som klagar mest. Jag tycker ändå att ligan, synkroniserad med cupen är välplanerad och på fredag, då de sista klarat av att få till sin organisation ska vi väl äntligen få se schemat publicerat i all sin glans.
 
Styrelsemöte har vi i ÅU i morgon. Jag har skrivit klart min del av verksamhetsberättelsen för 2017 och hoppas att ungdomskommittén tar över de delarna som legat under mig de senaste åren nästa gång motsvarande texter ska skrivas. Jag har även fått hjälp av självaste Rektor Granberg att scanna med kopieringsmaskinen. Jösses va det gick. Som jag sa till honom förstår jag nu varför de har velat att just han ska vara rektor... Sen såg jag riksdagsman Löfström dyka in genom dörren också. En massa folk har vi haft här i dag vad det känns.
 
Match har vi ju också snart. På lördag i Eckeröhallen ska det smälla. Förhoppningsvis smäller det dock inte snett för Samuel går redan på tårna med tanke på skador och sådant... Vi förtröstar och hoppas att såväl biljetter, säsongskort, lotter, programblad, speaker och sådant kommer till platsen. I fjol vill jag minnas att det var jag som fixade dessa, förutom biljetterna, säsongskorten och lotterna... Alltså det mesta. Jag fixade knappt nåt alls då jag tänker efter. Sorry. Men Eckeröhallens ostsemlor är goda!
Så var det ju presidentval också. Som vi vet har vi i Finland haft många presidenter, men bara en kung! (Då räknar jag inte den där tyska prinsen som kung faktiskt). Här ser vi Kungen i förgrunden och vår nuvarande och nyvalde president i bakgrunden. På samma plan i samma match, spelande samma spel. Jämlika på ett kommunistiskt sätt!
 
 
På torsdag ska jag göra mitt nästa försök att se fotboll. Samuel har skickat ut "ett litet utkast" på vår spelidé. 24 sidor blev detta lilla utkast då jag printade ut det. Då behöver vi inte läsa böcker på en tid igen då...
 
Bara om någon missat det. Notts County spelade 1-1 mot Swansea i FA cupen och får ett omspel om att ta sig till 5e omgången. Go for it. Kill the giants! Hör ni hur avigt det låter då jag kallar Swansea för jättar?

Att nästan dygna, vägsalt och sponsorerade hörnor.

Som jag sade till Anna Signeul tidigare i dag eller i går egentligen, så skulle jag komma hem ungefär vid 2 tiden på natten. Nu är jag hemma och klockan är just ungefär 2. Ett dygns resa med Samuel och Ted är till ända. Som vi sade med Samuel, om man berättade för utomstående vad vi har gjort finns det inte en chans att de skulle begripa. Jag tycker vi har varit nyttiga för Åland United och finländsk damfotboll i dag! Mycket nyttiga faktiskt. Dessutom har vi inte sovit nästan alls. 3.20 i går natt bar färjan iväg från Långnäs. Ungefär precis då man somnat kom de för att byta lakan i hytten. Jag passade på att äta sjöfrukost och var redo att köra i land i Åbo klockan 7.30.
 
Sedan på plats i Helsingfors bjöd dagen på allt från en mördande föreläsning om integritetsskydd (nu minns jag igen hur det måste vara att sitta i skolan och höra malande föreläsningar om helt ointressanta ämnen), via ligaföreningens möte där vi dels fick en god viceordförande (Sarelius från HJK) och jag våldade fram beslut om att vi ska fatta beslut vid vårt nästa möte i mars, till en riktigt intressant workshop gällande dam- och flickfotboll i Finland ledd av Anna S. Vi var många där, vi var intresserade och passionerade (endel till och med gällande integritetsskyddet). Framför allt stärktes min känsla av att detta kommer att bli ett bra år för damfotbollen i landet och även här på Åland.
Här kändes det motiverande med en gammal bild av då flicklandslaget piskar Turkiet.
 
 
Hemresan präglades av vägsalt. Fru Kickans bil, som vi färdades med är täckt av salt och det är bra om man ser ut alls. Vi kom dock hem. Vi kände oss också som segrare och åt på Franks varvid våra inre demoner och minnen av Peter Mattsson och Herr Landshövding trätande om en osthyvel på WHA och tidigare huvudtränare högljutt klagande över att assisterande domaren känt på dennes bröstvårtor dominerade den nog ganska trötta middagsdiskussionen. Dessutom framkom att Ted som för det första tycker det är paller att inte gilla en matchtröja full med reklamer, som till exempel jag, anser att hörnor som sponsoreras av olika företag är en nästan steget värre än nära döden upplevelser. Jag gillar så klart inte heller då hörnor, offsides, inkast och allt möjligt pratas sönder av matchspeakern. Men då företag betalar pengar till klubbar som behöver dessa slantar just för att det ska göras. Då måste vi liksom göra det inte sant?!
 
Öppet erbjudande. En samarbetspartner som erbjuder 300 000€ kan få ensamrätt på reklam på Åland Uniteds spelrdräkt och dessutom garantera en matchupplevelse utan speakerreklam. Vem är på? Bara att anmäla sig! Om inte, då kommer vi att se ut som formel 1 halare och ha en massa löjliga speakermeddelanden... Undrar om jag kunde sälja bollkajsorna också så att de representerade varsin sponsor som alla räknades upp varje gång bollen går ur spel?
 
Här hemma verkar det ha gått bra. Edit har varit på kalas och sedan spelat matcher. Fru Kickan hade informerat på internet att Edit ska träna i morgon, så jag vet väl vad jag ska göra då. Hon tittade på Jurassic Park med sin bror då jag ringde. Nu verkar de alla sova i samma säng, inte brodern dock. Kanske jag skulle lyxa till det och sova i soffan...
 
President ska vi rösta på. Vi var rörande överens i bilen att det är en fullgod orsak att rösta på Haavisto för att han är homo... Det får alltså bli så. Eftersom Sauli varit en bra president gör det då ändå inget för mig ifall han vinner och min kandidat inte gör det. Vi satsar på två hästar i stället för en...
 
Nu är det dags att svimma. 3 timmar sömn på ett dygn går bra att hantera märker jag, så inget någon ska komma och gnälla om till mig i fortsättningen. Om nån undrar så kommer Damernas Ligas spelschema att ges ut inkommande fredag, så att TiPS ska hinna med alla sina finjusteringar. Hej d[!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0