Hysteriskt jämlikt
En sån som jag såg faktiskt Svenska Fotbollsgalan i kväll. En sån som jag märkte av att man inte gav någon en chans att tycka att herrarna skulle få mer uppmärksamhet än damerna. En sån som jag tyckte att det mesta som sades faktiskt var bra, fast det nästan blev hysteriskt att framhålla jämställdheten som inte finns.
En sån som jag blev faktiskt rörd då Pia Sundhage fick priset för sina insatser för svensk fotboll och då Kosovare Asllani på riktigt var känslosam.
En sån som jag kunde se programmet för att jag fört in Sally som jag uppfattade både sov och var mätt till Fru Kickan bara för att märka att hon varken sov eller var mätt. Sorry Fru Kickan! En sån som jag uppfattade dock aldrig vilken klubb Andreas Granqvist spelar för. Jag vet att han är Sveriges kapten, mittback, grät på San Siro och blev av med håret. Jag har dock inte hört så värst mycket om honom före det... Var spelar han alltså?
Precis då jag skulle lägga mig gick proppen ur och Pille bekräftade att hon stannar två år till, en mittfältare bekräftar att hon är intresserad och ska kontaktas i morgon, en svenska ska få ett kontraktsförslag bara vi hinner till detaljerna och ett spöklag för flickor födda 08-09 representerande LIF/HIK lyfts fram utan att åtminstone en enda spelare vet att ett sådant lag finns... Inga vidare kommentarer om det.
Nu bara diska, sen sova, sen vakna och sen jobba så det skakar om det! Gå mot ljuset. Sådant gör en sån som jag denna sena måndagskväll!
Kommentarer
Trackback
