Till 7A och några till

Eftersom det mesta alltid går som vanligt fick jag inget läge att träffa min 7A som jag hade tänkt och även trott att var planerat. En helt oplanerad grupp i slöjd slängdes det fram åt mig och sedan kom Kristina tillbaka och ordinerade film... Jag som hade tänkt säga nåt fint åt klassen min jag. Elev E sade att de ju hade tänkt ge nåt åt mig, men det får väl bli till nån annan gång då... Ja, det får det väl. Satt i perspektiv kan ju alla som tidigare gått i 7A under mitt kommando fundera hur mycket ni minns av denna första skolavslutning i högstadiet... Knappast är det någon som minns så jätte mycket efter något år om jag ska vara helt ärlig med mina övertygelser. Jag tror faktiskt att jag är den som minns mest och det är med känslorna. Ofta är känslan att knyta ihop något och att få se eleverna gå ut genom den där dörren och bli 8or en symbolisk minikatharsis.
 
Nu är jag tjänstledig i morgon och kommer inte heller att kunna organisera en träff med klassen då, just för att jag är tjänstledig. Sandra är bussig och hoppar in. Barnen kommer att klara sig helt galant och det hela känns tokigt bara och enbart för mig. Jag har dock valt detta, som ni vet, eftersom det ålades mig och så kan jag smyga in i kyrkan och hoppas att ej bli ertappad. Eftersom jag skriver om det här och jag vet att sådana som är de enda som skulle ertappa och bry sig om detta läser vill jag rikta en glad hälsning till er. Ni vet var jag finns om ni vill ha ut mig. Nu tror jag inte ni vill det, så jag står där vid bakre dopfunten och trynar, ska inte störa. Lovar! Bara jag får höra min sons namn räcker det för mig. Då vet jag att han bevisligen klarat av sin läroplikt och jag är lättad, stolt och glad.
 
7A ja. Ett läsår svischade iväg. På bilden här under är ni ännu små och oskyldiga. Det var augusti 2016, eller var det redan september? Nu har det gått en vinter och ni kommer alla att få ett betyg som ger er rätten att gå i grundskolans åttonde klass nästa läsår. Ni är en stökig och oerhört charmig skara. Faktum att många av er är rädda för mig är troligen det enda som hindrat er från att bokstavligen bli under bussen detta år. Ni lyckades få till de största enskilda förlustsiffrorna i dagens fotbollsturnering (0-10) och han som skulle ansvara för laget drev mest omkring med andra och fick därför en riktig utskällning av mig.
 
Ni är rätt enastående, som individer och grupp. Jag säger det nu och tror mig kunna få bekräfta det om precis två år. Min förra klass kallade jag "Crazy gang" i denna blogg (Jo, minns ni våravslutningen på åttan?). Er, årets 7A och höstens 8A kallar jag "Mina Minnions". Det kommer att gå så bra för er, då ni knyter era nävar och på riktigt tar tag i olika projekt. Det bevisade ni redan i våras i mitt klassrum. Då ni inte behöver vara rädda för att hålla koncentrationen, det är då tillväxten sker. Jag gillar er barn, min klass! Ha en fin sommar! Vi ses i augusti... Datumet och klockslaget står visst på betyget så kolla där...
Så här såg 7A ut i höstas. Nu ser de ganska lika ut, men lite större...
 
 
Till mina kolleger önskar jag likväl en god sommar och tackar för läsåret som gått. Vi ses nog i morgon, dem av er som korsar min färd. Ni ska veta att jag gillar er också. Ni är orsaken att jag jobbat i KHS nu i 21 år snart.
 
Sen finns det andra jag också skriver till, så här snabbt.
 
Till Finlands Bollförbund: Det är utmärkt att vi utvecklar regler för transfers och registreringar. Men djungeln av "sopimuksellinen amatööri" och låneavtal som inte kan göra en "amatööri" till en sopimuksellinen sådan trots att kontrakt är skrivet är just nu inte till för att göra spelares eller klubbars vardag lättare, bättre eller ens mer professionell.
 
Till IFK Mariehamn: Kanske vi bara borde göra som jag föreslog från början och inte hålla på och pallra med dessa papper fram och tillbaka? Tror ni inte att jag har spelarens bästa för mina ögon... Ja, vad ska jag säga? Vem ska jag bevisa min oskuld för?
 
Till Domarna i dagens fotbollsturnering: Tack ska ni ha alla fyra. Dagens turnering flöt på och var faktiskt den stabilaste vad kommer till arrangemangen av alla motsvarigheter jag varit med och arrangerat. Raissa och tre killar fixade fyra planer galant. 9C, som piskade upp lärarna i semifinalen (Rektor Kigge blev lärarnas enda målgörare för dagen med en liten placering i kvartsfinalen mot 9E), vann ett hårt muckande 9A, med bland annat Rufus i laguppställningen i finalen. 8E tufsade till 8C i det yngre slutspelets final och trots mycket vacker fotboll, av främst flickorna i 8C och 8F var det 8E som med mannamod och kraft dundrade hem pokalen.
 
Till några kolleger igen: Vi har blivit av med två sopsäckar. Varje år bär jag ut tre säckar med strandleksaker ur cykelskjulet inför utfärdsdagen. Varje år bär jag in dem igen, så jag kan ta fram dem ett år senare. Nu fanns det bara en sopsäck att bära in. Jag är tjänstledig i morgon. Var är två sopsäckar? Måste hela planeringen göras om nästa år, eller kommer de fram?
 
Till Finlands herrlandslag i Fotboll: Gå nu för Jössenamn inte och sumpa matchen mot Liechtenstein i kväll. Klockan 19.00 kommer den på Viasat för alla oss som inte är i Åbo...
Till slut, av någon orsak, en bild av Gareth Southgate som deltar i en militärövning med sina landslagsspelare. Någon sa att detta är vad han får för straffmissen i EM 1996... Tro de.
 
Till dem som inte blivit nämnda: Jag har inte glömt er.
 
Nu får det vara slut på läsåret 2016-2017 för min del! Sista schemalagda arbetsdagen i skolan är över för mig. Bara icke schemalagt arbete kvar och så en hel massa fotboll.....
 
Aj jo. Mat-Inger hällde vatten över Rufus i matsalen och beskyllde sen honom för att ha gjort hennes bröst våta.... Over and out!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0