Man har alltså trott att jag är lite dum...

Ibland har det säkert gått att läsa mellan raderna, eller för den delen helt på dem själva, att en frustration byggts upp och att den ibland ger sig lite mer till känna än annars. Frustrationen har lika mycket varit från min sida gentemot konstruktioner som är svåra att påverka, liksom folk som varit frustrerade på mig och därmed gjort mig frustrerad för att folk är frustrerade.
 
Ibland kan jag märka hur folk anser att jag är onödig som ställer frågor om sådant som de anser att jag själv har satt igång. Ibland blir jag helt less då människor undervisar mig grunderna i sådant som jag på riktigt har satt igång och kan bättre än någon nannan på hela Jorden typ... Detta Sportchefsskap i en klubb som egentligen inte har en Sportchef, eller vi har ju nu, men mycket av det som jag ska göra har ju tidigare gjorts av någon annan och det visar sig nästan dagligen att väldigt olika uppfattningar om vem som gjort vad och hur olika saker kommit till egentligen varierar en hel del. Det står så klart helt skinande genomskinligt att det är styrelsen och Ordföranden som har godkänt och välsignat allt som klubben gjort, typ. Men då man, som i alla bättre sällskap, söker ansvarig tjänsteman som ju har berett och föreslagit allt, där slår man huvudet i sten. Det senaste året har det allt som oftast blivit jag som utpekas som den ansvarige för än det ena, än det andra. Det har, förutom det fåniga i ökad frustration både från dem som tycker jag inte har koll och från mig som inte vetat att jag ska ha koll, till den goda ringeffekten att jag allt mer börjar få en roll att fylla, som även de andra i föreningen kan känna till. Således tolkar jag det som att nästa år, eller detta då för all del, blir fylld av annan slags frustration. Den typen som vi haft 2015 och 2016 blir det mindre av. Också för mig är det lättare nu då det gick upp för mig att folk helt enkelt betraktat mig som lite dum...
Varifrån kan folk ha fått att jag inte skulle vara seriös?
 
 
Japp. Denna visshet kommer förhoppningsvis att ge mig styrka, kraft och mod.
 
Edit och Fru Kickan kom just in efter att ha skidat. Snön kom mera på allvar i natt. Emilia visade livstecken efter att ha sovit ett dygn typ... Börjar bli vardag snart.
 
Klockan 13 ska jag dricka kaffe med en förhoppningsvis välvillig sponsor och sedan klockan 14 ska vi ha möte i Vikingahallen med några av dem som säkert varit frustrerade åt att jag är frustrerad på dem som varit frustrerade på mig... I går startade Maijus bil inte, så jag hämtade upp henne till träningen och då vi kom fram hade Craig precis bett Maiju o skjuts. Även det löstes, tror jag, på ett bra sätt. Få se hur det blir i dag.
 
Till slut ett litet översatt citat ur Mielenpahoittajan Hiihtokirja som jag till min stora förtjusning läste i går. " Tack vare allehanda nyheter som diskmaskiner, mikrovågsugnar och p-piller har numera även fruntimren kunnat börja vinna VM och OS medaljer, vilket då man lite tänker efter inte är så illa alls..."  Tack igen till mina föräldrar för de läsupplevelser de ger mig..
 
På tal om förälder så har jag bytt blöjor hela natten. Först somnade inte Edit före klockan var väldigt lite och sedan, då jag fått mig lagd, kämpade jag hela natten som far till en nyfödd bebis. Den, jag tror det var en pojke kom jag fram till mot slutet, behövde blöja på blöja i flere timmars tid. Varken barnets mor eller syskon, som i drömmen var Fru Kickan och mina barn, fanns någonstans och jag hade en insikt i att jag kommer att fixa detta fram till att bebisen blir hungrig på riktigt. Sen var det morgon.. Gissa om jag var trött!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0