Jag är så glad att jag kan finska!!!
I morse kom jag fram till att jag gärna skulle vilja läsa en bok nu år 2017. Jag tog alltså och gjorde det! Nu har jag läst Tuomas Kyrös "Uusi urheilukirja" som jag fick i julklapp. Tack för den. Risken är att jag också läser en annan bok snart. Kanske det blir en annan julklappsbok av samma författare, "Mielensäpahoittajan hiihtokirja"... Ja, förlåt, översättningen av titeln för den första boken är helt enkelt "Den nya idrottsboken", men den andra? Hiihtokirja blir ju skidbok... Men vad är en mielensäpahoittaja? Vissa saker kan man bara säga på finska nämligen... "Én som blir kränkt" är kanske en bra svensk översättning. Därmed borde boken heta "Skidboken för kränkta". Bra, men ändå inte helt spot on... Jag är just nu helt salig över att jag är så privilegierad att jag faktiskt förstår och uttrycker mig på finska så jag kan ta del av dessa språkliga eleganser. På samma sätt som lagom inte kan översättas (sopiva är inget tillräckligt bra ord att beskriva det) kan man inte få till en mielensäpahoittaja om man inte liksom...vet...
Själva boken, Uusi urheilukirja, är alldeles underbar i sig för en sådan som jag. Medelålders normalbegåvad och normalallmänbildad sportintresserad finländsk man. Det är svårt att sätta sig in i hur korven smakar i halvtid på en bandymatch i Uleåborg, eller varför tanken att åka och pilka med Pasi Rautiainen är så långsökt om man inte har den bakgrunden jag har och troligen även en hel hoper andra eftersom författaren beskriver det och bevisligen säljer dessa böcker så ymnigt. Efter att ha läst den minns jag hur det var att vänta på att Pirkko Määttä skulle komma till första mellantidskontrollen så som den första i heta gruppen. Jag kommer så klart ihåg Bishofshofens naturbacke och förstår relevansen i att jämföra Hjallis Harkimo och Timo Soini, eller konstaterandet att kända killar som Centerns Paavo och Malmös Zlatan inte behöver presenteras med efternamn.
Mitt folks folksjäl beskrivs i boken genom idrott och allt möjligt annat som tydligen också förekommer i livet, som Kekkonens glasögon till exempel. Jag vet inte hur många som hajar till av att ha träffat Tony Halme i en matbutik och att ha stått efter Ari Vatanen i kaffekön, eller ser relevansen i en jämförelse mellan Tom Brady, Magic Johnson och Mikael Källman.
Och kära åländska läsare, hav förströstan. Självklart nämns Åland i boken. På två ställen till och med. Först nämns denna Europamästare på bilden här ovan och hennes familj som en av de stora idrottarfamiljerna i Finland (inte så många som faktiskt har två europamästare va?). Dels föreslår författaren att man ändrar rutinen med eskort av militära Hornetplan för ishockeylandslaget då de vinner VM (som man haft både 1995 och 2011 bägge gång det har inträffat) till exempel till en mottagning bestående av varmluftsballonger ovanför Åland.
Vad har det här med finska att göra? Kan man inte skriva sådant här på svenska? Jo, det är klart man kan, men nu råkade denna bok, precis som de flesta andra som beskriver mina djupa själsliga rötter faktiskt vara skrivna på finska och tack vare att jag kan språket kan jag ta del av dessa och känna sådan upprymdhet som jag gör just nu. Dessutom är finska ett vackert språk och jag vet inte hur jag skulle få fram budskapet om hur basket spelas i en "Slovenialainen hikihalli" lika bra på något annat språk. "Svettig slovensk hall". "Sweaty slovenian hall". Jo, men ändå nej. Tack vare att jag kan språket kan jag också njuta av hur det används då det görs rätt. Att njuta av språk och ord är något jag unnar alla människor och därför hoppas jag att så många som möjligt vill lära sig så många språk det bara går. Mina 3 som funkar någorlunda är tre mer än inget... Klart att det vore nåt att kunna franska, tyska, spanska, mandarin, zwahili, estniska osv också, men nu är det som det är.
Då jag bara var i farten hade jag sedan också den stora glädjen att höra en annan Tuomas, nämligen Virkkunen kommentera Arsenal- Crystal Palace. Det är nämligen så att om jag har möjlighet och är ensam, då väljer jag helst finskspråkig eller finlandssvensk kommentar på de program jag ser. Jag liksom förstår så mycket bättre vad som rör sig i skallen på honom/henne som pratar. Inget illa om rikssvenska kommentatorer. Det är dock sällan det blir samma känsla med dem.
"Townsend är ju fullständigt ute och surfar i dag. Han har visst varit på nyårsfest. Karln måste ju ha en värre sortens krapula helt enkelt" förklarade Virkkunen en av Crystal Palaces svagare försvarsinsatser i dag. "Herregud va vacker! Helt bedårande vacker! Inte Giroud själv alltså, men målet han gjorde" och sedan vid nästa närbild av Giroud "Ser ni vilken vacker människa Giroud är?"... Till slut, efter att ha funderat över om Sam Allardyces rodnad gjorde att hans mössa ständigt verkade glida av huvudet konstaterade Virkkunen vid en närbild av hela Crystal Palaces avbytarbänk att "Här ser ni varför man säger att helskägg bara passar på vissa män."
En lyrisk dag har nu blivit en lyrisk afton. Edit har lagt sig och ska få läsa så länge hon vill, help me God. Fru Kickan lämnade samlingen för länge sedan. hennes semester är ju slut den. Det drar lite ihop sig. På onsdag ska vi ha den första lagträningen för 2017 och jag är helt säker på att någon väntar att jag ska göra något som jag tror att någon annan ska göra... Nu först ska jag se en film om bombningen av Pearl Harbor!
Kommentarer
Trackback
