För att det ska bevisas

För att sätta press på mig själv, vilket ju är meningen med livet inte sant, informerar jag nu att jag har simmat. Jo, efter en paus på cirka 10 år har jag återupptagit morgonsimning. Eller, jag har åtminstone gjort det en gång och för att se till att göra det igen och inte vara som gubben jag badade bastu med berättade, att det alltid är fullt så där en tid efter nyårslöftena, skriver jag om det här så jag liksom måste fortsätta. Tanken med det hela är A: att motionera så de där hälsotalibanerna ska hålla käft och B: kunna tänka på annat än jobb en liten stund. Den första jag träffade i bassängen, efter 25 meter var en före detta, eller även på sätt och vis nuvarande kollega som frågade om e-postningar. Bra där! Jag tror sedan att jag simmade 700 meter. Det kan ha varit nån hundring till, men varje gång jag tappade räkningen tog jag det lägre alternativet för att var säker... Om jag ger detta nån månad kan jag kanske börja ta mig den där kilometern per gång som Fru Kickan tyckte var minimum...
Ingen har sagt att det ska vara vackert. Det räcker så bra med att det gör ont...
 
 
I tid för skoldagen är jag. Inte ens Camilla har kokat kaffe. Jag har inte behövt prioritera i e-posten. Nu kan det bara gå nedåt efter detta...
 
Gårdagskvällen blev en aning diffus, då GBK bad mig gå med på att spela en match samma dag som matchen var satt till. Eller egentligen var det ju lätt att gå med på den dagen då. Dessutom postade jag gårdagens blogg på Bri Campos Facebooksida innan jag märkte att den ju borde sättas på min egen för att den ska  läsas av de flesta den är riktad till.
 
I kväll blir det då Eckerö och bollpumpning för äldre flicklaget samt en förhoppningsvis premiärträning för yngre flicklaget. Raissa och Lois ska komma till Åland torsdag kväll. Ingen, troligen inkluderande Raissa själv, vet hur eller när Raissa kommer att resa... Det är ett ständigt äventyr med henne. Bildbevis finns det ju på att hon var i Kamerun under december månad i alla fall.
 
Aj jo.. Jag måste se till att Edit kommer till dansen i tid. Sen har man bett mig hjälpa med hennes "match" på lördag också... "Du som ju är van"... Visst, det går väl bra det, tror jag...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0