enligtvirta

Jag gjorde misstaget att haka på en diskussion på facebook igen. En känd historielekman med en väldigt strikt syn på hur förhållandet mellan Åland och Finland egentligen är uttryckte glädje över att allt färre åländska studenter skriver finskan i studentexamen. Jag inser nu att jag bara borde ha varit tyst och låtit idiotin tala för sig själv. Stor i mun som jag är gick jag in och tyckte att det är synd att studenter verkat sky främmande språk i allmänhet, som det sades i den länkade artikeln. Jag till och med dristade mig till att tycka att hela synen på kunskap och bildning i allmänhet blivit väldigt nischad och framhålla en liten önskan om att all kunskap, både språksådan och gällande precis vad som helt skulle premieras lite mer. Som sagt, jag borde veta bättre än att ge mig in i sådant där.

 

Nu, några timmar senare är jag utnämnd till Finlandist, Finlandssvensk, en sådan där som flyttar till Åland för att få prata svenska men på samma gång förfinskar samhället... Vänta nu.. Nåt mera var jag också... Jo, jag är inte Ålänning! Så var det. Jag är ingen ålänning säger man, eftersom jag även känner mig finländsk. Därför ska jag inte tro att jag kan prata om språkklimat på Åland.

 

Vet ni vad? Retoriken i dessa diskussioner blir ibland väldigt lik radikalfeministernas, eller rasisternas. Det finns sansade stämmor också som kan komma fram med en poäng eller en annan, men då det till slut går upp för en att de som skriker mest inte ens vet vem de pratar med eller vad de pratar om, då är det dags att säga Loppu! Eller Piste, som en av dem jag pratade med uttryckte det, eftersom han nog troligen är en man med humor i alla fall...

 

Det som fick mig att inse var vi rörde oss i dag var då det visade sig att skribenter trodde att finska är ett obligatoriskt språk i Åländska skolor... Då insåg jag att det var dags för Loppu, samt förlåt och glöm. Lite som om man fört en hetsig debatt om offsideregeln och det visar sig att den man pratat med tror att det gäller handboll...