Kära nån... Jag blev påtafsad

Igen har jag Nasseskjortan. Den kom ur skåpet i morse och folk tycker ju den är rolig så... Denna vecka blir ett stycke i sig ändå, med tonvis av möten både inom lärar- och Sportchefsgebiterna, Edits konsert, skidhyrning för Rufus, återlämnande av skidor, förberedelser för AIK matchen och så även herrarnas Champions League och därmed sms påminnande för Magister Sviberg, för att nämna lite bara. Jag hade varit uppe i övre personalrummet för att skanna och skicka ett dokument rörande Sarah Burn till Herr Landshövding då kollegan Diana kom in. Hon greppade min vänsterarms övre del, klämde till och utbrast "Jösses vad muskler du har då". Jösses jo...
 
På vägen tillbaka till mitt klassrum mötte jag kollegan Annelin och berättade att jag tror att det jag varit med om var att bli påtafsad och att få min kropp kommenterad av en kvinna... Annelin informerade mig om att jag faktiskt är riktigt härligt biffig och att jag borde säga "tack" om någon berömmer mina överarmar... Så att så mycket för diskussion om människans rätt till sin kropp och genusneutralitet. För att inte få det att bli fel kan jag väl i vittnens närvaro säga till Diana och Annelin, ja till alla som vill: "Tack! Välkomna att känna på min kropp när ni vill!" Nu tusan kan vi vara säkra på att folk kommer att köa för att få känna lite... (Hoppas kan man ju i alla fall...)
 
Det blev lite bättre, eller beroende på hur man ser det, då en niondeklassist undrade om jag levt i ett skåp före jag kom ur garderoben. Då jag svarade ja och sade att det hänt i flere repriser undrade han om skåpet i så fall varit ganska stort, eller hur? Inte ens informationen att jag är ett riktigt benrangel innerst inne imponerade på honom. "Du är inte det minsta unik på den fronten" informerade han mig kort och torrt.
Edit tycker att jag är fin, säger hon. Rufus tycker jag är klen. Emilia säger, så som nu just hon säger, att jag duger bara jag duger för mig själv. Fru Kickan är nöjd bara jag tömmer diskmaskinen och går ut med sopor då och då... Linda har jag inte frågat på en tid...
 
 
Bakom alla mina möten och doningar kommer Åland United att träna fotboll också. I dag är min huvudsakliga uppgift att tända strålkastarna för målvakterna. I morgon måste jag försöka hinna ut en sväng till Eckerö för att träffa Rive, alltså Markku Kanerva som är här för UEFA pro kursen som Maiju, Steve, Lundis och Johan går. Inte för att varken Rive eller jag dör om jag inte träffar honom. Dock är det nog på sin plats att jag gör det.
 
På onsdag har vi friluftsdag och sedan har jag ett möte och försöker hinna via planen före jag sätter igång 7As föräldramöte klockan 18.30. Torsdag är som alltid vikt för Emilias dans, Edits träning och kvällstutorskap för Rufus. Därmed blir det fredagen kvar att hinna uppleva en ordentlig träning. Det är dock länge dit och vi får se hur jag lyckas. På söndag är det match i alla fall...
 
En av de saker vi gör inom Åland United är att förbereda spelare för nästa steg, vartåt detta än tas. Under de senaste åren har vi faktiskt fått spelare att kontrakteras i rätt goda ligor runtom oss. Adde och Juke var  i damallsvenskan, nu är Juke i Norge dock. Janelle och Snöge är i Danmark. Även utländska spelare (som ju förstås Janelle är) har tagit kliv från oss. Hailey gick via Sverige och är nu visst hemma i Skottland igen. En par svenskor från förr, Elin och Maria gick bägge till damallsvenskan från oss. Även Kim Sundlöv gick med Åland United som mellanlandning från division 1 till Djurgården och är nu en Damallsvensk spelare. Dessa är bara några få exempel och alla som vill kommentera dem jag har glömt vill jag informera att jag inte har glömt någon alls, utan jag bara valde att nämna dessa några.
Här ser vi Kim i helgens träningsmatch mot Eskilstuna United.
 
 
Självklart har spelare också gått till andra klubbar. Vi har Ellen i GBK nästa sommar, till exempel. Både Emppu och Maru som spelade här 2014 är i dag i Honka. Många fler exempel finns. I går såg jag dessutom att Jessi Hietanen gått till Limhamn-Bunkeflo i Sverige. Jag önskar Jessi lycka till av hela mitt hjärta! Tack för dina två år här. Hoppas vi ses igen och att du får vad du vill ha!!!
 
Just nu håller en dam på att föreläsa för en ung man ur hennes egen klass om hur oansvarig han är och hur han förstör inte bara för sig själv utan också för andra... Låter intressant. Vi får återkomma vid tillfälle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0