Innan jag ändrar mig. Jag är ganska lycklig

Klockan lite före morgonkaffet på jobbet finner jag mig reflekterande över att jag egentligen inte har det så illa. Jo, det var kallt ute och bilfönstren måste skrapas. Jag tömde ingen diskmaskin före jag åkte och simma, men jag förde ut sopor. Simningen gick helt okej och bastun handlade om fotbolls- och friidrottsarenor i Mariehamn. Ingenting har hörts från Fru Kickan och det betyder, hoppas jag, att allt är bra och de kommer fint iväg till jobb och skola.
 
Då jag kom in i klassrummet placerade jag en fotboll på katedern. Endel skulle säkert tycka det är konstigt. Det var då det slog mig att det inte är konstigt alls, utan precis det jag gör, som mitt jobb faktiskt, vid sidan av det andra jobbet jag har som jag också älskar. Då jag var liten drömde jag om att bli fotbollsproffs. Det är bara ibland jag i en stundens ingivelse inser att jag faktiskt är det i dag. Det är inte bara en rolig hobby, utan det är det jag gör och är. Precis som jag ville ha det då jag var liten. Fast i och för sig drömde jag om att spela själv. Jag kan erkänna att jag ibland gör det fortfarande. Vissa nätter drömmer jag att jag spelar... Ofta spelar jag faktiskt på Olympiastadion i Helsingfors. Det hände en gång på riktigt och just den dagen är det ofta då jag drömmer, fast matcherna, motståndarna, publiken och allt är annorlunda. Oftast vaknar jag då jag blir inbytt, eller i halvtid. Då är jag lite omtöcknad, fast äckligt lycklig.
 
Det är så många som är som jag. Det är inte lycka de och jag känner under snortidiga sessioner av olika slag. Det är bara helheten och känslan av att göra det man alltid har velat göra som i svaga stunder gör att man inser att man är lycklig.
 
Det finns så klart även annat som gör att jag är en lyckans ost. Familjen och barnen är väl givna, fy tusan om jag inte nämnde dem här. Jag är lycklig att kunna arbeta med saker som intresserar mig även i övrigt. Till exempel svara på överenergiska samtal från Pernilla Hjärne om huruvida en grill kan transporteras till ishallen nästa onsdag med min Landrover.
 
Som sagt. Det var i stunden jag kom fram till hur bra jag har det. Den stunden består nu av otaliga andra stunder med väldigt lite syre, men de gör mig till den jag är. Ibland har jag hört av folk att jag inte vet vad jag kunde göra om jag lämnade bort allt jag gör nu. Det är så sant. Jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra. Jag skulle vara helt borttappad. Det är nämligen så att jag inte är vad jag äter, utan jag är vad jag gör och tänker...
I kväll tänker jag se Edits match och förhoppningsvis även diskutera lite detaljer i samarbetet mellan Åland United och IFKs B-flickor inför mötet i morgon. Som ni ser var Edit målvakt senast det begav sig.
 
Kvällen, då kvinnorna sover är vikt för mig och min son! Hoppas han kommer den här veckan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0