Claudio Ranieri, Krista Pärmäkoski och Donald Trump

Då jag steg ur sängen, lite in på tidig förmiddag satt hon i min soffa. Röd Bettan satt där. Hon uppmanade mig att skriva i min blogg att hon ville ha kaffe. Fru Kickan ville ha smörgås och det ville även Edit, kom hon på, samt ett glas vatten. Allt annat kunde jag uppfylla, utom att skriva i bloggen... Det är och har varit sportlov ser ni. Sådant leker man inte med. Ingen minut går att planera, så saker som att skriva blogg, eller annat som man gör då man hinner... Det bara inte händer under skollov, eftersom inget som helst schema funkar och man är upptagen hela tiden utan minsta möjlighet till att själv rå om sitt program, eller att anpassa det efter sin egen kompetens. Jag röstar för att vi avskaffar skollov! Okej?
Också Åland Uniteds A-lag har fått fyra dagar vad vi skulle kalla för förtroendetid inom lärarskrået. De är alltså inte schemalagda, utan tränar själva var och när de vill under denna långa helg. Maja är på musical såg jag på facebook. Lois är tydligen hemma i London, Sarah och Sydney är i Helsingfors fick jag veta. Bara Olivia av dem på bilden här uppe håller sig hemlig, men hon tänker i alla fall resa med mig till Helsingfors den 14e mars. Roligt, åtminstone för mig...
 
Eftersom Edit just lämnade lokalen, medan Fru Kickan vilar sig i form, Emilia och Rufus är i Sverige och jag fått undan de saker jag lagt mig till med att göra gällande cuplottning, sponsorarbete och övrig marknadsföring samt även städat undan i köket och lagt igång diskmaskinen tänkte jag nämna lite snabbt vad jag funderat på i dagarna.
En kille jag tänkt mycket på är Claudio Ranieri.
 
Så sent som i onsdags satt jag, medan Emilia och Edit vrålade DRINKWATER varenda gång Drinkwater rörde bollen, och beundrade Ranieri och Leicester City för att tro på en lågmäld och realistiskt långsiktig italienare...  Vi vet alla att förra årets ligaseger var en bedrift som är fullkomligt omöjlig att göra om. Vi har också sett hur Leicester medvetet satsat på Champions League denna enda gång de troligen kommer att medverka där. Så sent som i onsdags spelade Leicester just så som Leicester spelar och kom till och med i ett realistiskt läge att gå vidare genom att Vardy gjorde sitt första mål på 25 matcher visst (?) på ett inlägg från den bejublade Drinkwater. Jag satt där och var glad för Ranieris skull. Jag såg dem också falla ur FA cupen förra helgen mot Millwall. Jag har sett hur det trögar i Ligan. Men, Ranieri kan man lita på. Sen, mitt i allt läser jag att han har fått sparken. Det innebär att Leicester City troligen spelar sin sista match, kanske någonsin i Champions League om en par veckor och antagligen att de antingen faller ur Premier League nu eller så i nästa år... Tyvärr och utan att säga något ber jag bilden här ovan och Ranieris fingrar beskriva vad jag vill säga till Leicester Citys styrelse!
 
Mitt barndoms jag vaknade upp för en stund mitt på dagen i dag. Krista Pärmäkoski lät mig för ett ögonblick bli 12 år (det var VM i Holmenkollen då jag var 12 by the way). Jag tvingade Edit att komma för att se finishen och Marit Björgens starka spurt i indianbacken. Silver till Krista och Finland och det kändes viktigt! Precis som då jag var liten och all idrott var viktig. Bara jag får tummen ur ändan ska jag se mer skidning, eller blir det fotboll... Borde väl gå ut egentligen... Dotter Linda undrade i går om jag aldrig tänker bli magrare, då jag nu är gammal och har barn och kommande barnbarn som kan uppskatta om jag klarar av att röra mig nåt år till. Va vet jag. jag är ju 12 år och Krista Pärmäkoski är Kirvesniemi, Matikainen, Kuitunen, Saarinen och vad de nu allt heter, Jo jo, Riihivuori som hette Kuntola, Takalo och Impiö med. Alla räknas....
 
Till slut vill jag tacka Donald Trump för att han bevisat att min egen saga, som bygger på att verka kunnig i alla situationer fast man inte behöver vara det, är fel. Trump visar att det är okej att faktiskt inte veta eller kunna nåt alls och att inte vara det minsta generad heller. Vem som helst kan bli vad som helst! Det har Donald Trump bevisat. Till och med Leicester City kan vinna Premier League... Eller vänta nu. Det hände ju... Hur gick det sen? Hur går det alltså med sådana som gör osannolikheter.... Man kan alltid hoppas...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0