En man är ej mer än byxorna han bär

Det blev sen som Mamma (och Pappa för den delen med) sa! I stället för att ta bussen in till Helsingfors som meningen var blev det att åka bil till Östra Centrum där min Mor såg till att det köptes ett par jeans till mig. Inte för att det inte är välkommet med ett par jeans för mig, trots att jag satt paret jag har hemma i tvätten inför skolstart, det är alltid bra att ha två par, det blev bara lite pubertalt... Nåja, i ösregn tog jag mig med Metro och spårvagn till centrum och till den lunchrestaurang som faktiskt ligger rakt under den lägenhet där jag tillbringade mina första levnadsår och snett över torget från lägenheten jag blev döpt i, även det för rätt länge sedan. Där fick jag sedan vänta ungefär en timme, eftersom Mervis vindrutetorkare pajat och Minttu väntade på att hon skulle hämtas upp av just Mervi. Nåja, de kom till platsen, lunchen åts och mötet planerades.
 
Själva mötet blev sedan en effektiv framgångshistoria, tror jag. Andra tyckare kan kanske anse att det blev en kamikazeattack på trygga och säkra förhållanden. Vi tog enhälliga beslut, vilket är duktigt då vi hade 6 klubbar av 10 representerade och avverkade ett av de, vad jag tror, mest reformbejakande mötena i Damernas Liga rfs historia. Egentligen krävs det inte så mycket för det, men ändå var det en effektiv informationsförmedling åt olika håll under de 57 minuter mötet tog. Då jag senare i telefon påpekade för Herr Landshövding att man gillar mig som ordförande eftersom det går undan svarade han lakoniskt "Om man låter alla andra få som de vill utan att själv bestämma, då brukar det gå snabbt och andra brukar tycka att man är bra..." Kanske de visaste orden i detta sammanhang hittills. Vi får se. Dessutom kan jag rapportera att 3 deltagare bar shorts i motsats till mig som alltså hade jeans, som jag tror att ingen märkte av.
Detta är de berömda shortsen som min Mor hindrade mig att leda Damernas Liga rfs möte i i dag...
 
 
Vellu fanns i närheten och väldigt passligt för mig fick jag skjuts ut till Sibbo igen. Efter middag utomhus i ösregnets dyningar valde Edit att hela släkten skulle se "Pup Star" som kvällsfilm. En minst sagt mäktig, eller kanske märklig upplevelse för de samlade människorna. Sedan såg vi också de finländska friidrottarna hoppa sina tre hopp och avsluta sitt VM där och då. Mo Farah löper i skrivande stund 10000 meter och skulle jag inte ha tidig väckning och Edit lite orolig, eller läsande Kalle Ankor från 1980-talet, skulle jag säkert se en av min barndoms stora tävlingsdistanser. Inte som löpare utan som åskådare och upplevare.
 
Så är det cupen i morgon då. FC Espoo är kaxiga, eller åtminstone deras tränare. Få se hur vi tacklar det. Både TPS och Honka sade sig vara beredda att komma till Åland nästa söndag och HJK bekräftade att en eventuell semifinal kan spelas i Helsingfors lördagen den 19/8. Är det att gå för långt i planeringen? Det tycker inte jag. I morgon ser vi om det finns belägg för den. Jag ska träffa laget vid 10 tiden utanför Svenska Teatern. Efter matchen väntar lång dag på buss och båt med Edit... Hoppas hon kan ta en hel bunt av mina gamla Kalle Ankor från Famos och Fafas hus med sig... På söndag är det EM final också...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0