Dimma och vegetarianer

Dagen började med att telefonen ljöd och jag märkte mig ligga i Rufus säng. Fru Kickan och Edit hade ockuperat mitt ordinarie sovutrymme, men sovit hade jag någon timme i alla fall. Jag fick upp Edit och påklädda tog vi oss medelst bil till Strandnäs skola där Edit blev kvar. Jag körde ut hit till KHS och satte mig i klassrummet för att reda ut skol- och fotbollskorrespondens. Då ringde telefonen och mannen som pratade var väldigt artig och trevlig. han meddelade dock att Edit just hade meddelat honom att hennes gymnastikkasse nog hade blivit kvar i min bil. Nå, inte var det värre än att jag fick riskera att bli av med min parkeringsruta på vår hopplöst överbelastade parkering utanför skolan. Denna morgon hade jag till och med halkat ner på prioriterad ruta 3... En av de sämsta placeringarna jag haft de senaste 10 åren, typ... Min hälsning till Edit via den artige mannen var att väskan kommer att hänga på hennes knagg före klockan 9 och att hon är en riktigt DIMMA! Han lovade framföra bägge... Kan man tänka sig. Parkeringsrutan fanns kvar då jag återvände och jag hann dessutom i tid till min egen första lektion... En god början trots allt.
I dag har hon träning, dimman! Via sms, telefonsamtal och fb Messenger har det klarnat att jag ska ta Pärla med från eftis då jag hämtar Edit. Sedan ska jag hämta Sigrid då jag kör Edit till träningen, men inte Klasskompis H fast det var tänkt så vid ett tillfälle... Fru Kickan talade om att laga spaghetti med köttfärssås och det hoppas jag hon har fått till.
 
 
Det är dagen efter matchen och en par dagar före nästa. Denna gång (heller) kan jag inte följa med till Uleåborg. Elsa, som ju går här i skolan, undrade hur många spelare vi har som kan delta i matchen på söndag. Svaret blev 13+ henne själv om det går och sedan Maiju. Ojdå, sade Elsa... Ja, så är det kan jag konstatera. Men ONS kommer inte heller att ha fler än 11 spelare på planen så det ska väl gå vägen. På lördag morgon tränar laget i Jomala och sedan leder Kjelle truppen på den långa vägen mot Uleåborg och hem igen på måndag eftermiddag. Hej, sen följande helg bär det av igen, till Kokkola... Jag kom just på att jag kunde erbjuda någon en par vikarielektioner på fredag eftermiddag... Säg till om du är frivillig. Redan söndag eftermiddag är vi hemma då och så är halva nedre slutspelet slutspelat.
Mitt i allt har folk börjat tala om degradering... Så illa ska det nu inte bli... Nu då vi håller på att bli ett riktigt begrepp bland åländska flickor...
 
 
Sen har det förstås uttalats saker i dag i skolan igen. Min favorit för dagen inträffade tillsammans med en åk 7 då jag min vana trogen framställde maten som en gåva. Ingen Pizza Snobben skulle det bli, eftersom hunden hade rymt, sade jag. Pytt i panna var reservmåltiden informerade köket. Jag passade på att nämna för eleverna att åtminstone en gris har dött för en då man äter maten. Grisen har haft en mor och var antagligen nyfiken på livet, precis som de själva, fortsatte jag i riktning mot 12-13 åringarna. Jag uppmanade dem att tänka på grisen, samt dess föräldrar och barnen den grisen aldrig skulle ha, då de tuggar sig i den. Sen informerade jag om att min mening med hela denna monolog var att skapa illamående och dåligt samvete så barnen tar mindre mat och det på samma gång blir mer över åt mig själv. En dam satt längst framme och log stort. Då jag frågade om hon inte hade någon som helst empati för den stackars döda grisen blev leendet ännu större. Hon sa: "Vet du vad. Det där du säger, det berör mig inte alls. Jag är vegetarian..."  End of story!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0