Hoppsan vad det går!
Hoppsan jo.
Först av allt en reflexion om hur viktig klädsel tydligen är för de unga i dag. Hela måndagen och tisdagen ägnades stor energi och mycken lektionstid till att spekulera i min blå T skjortas varande och ve. I dag inleddes första lektionen, efter att jag hade varit på ledningsgruppsmöte där ingen alls sagt nåt, om min vinröda T skjorta... Det verkar vara oerhört intressant och värt att fundera på hur jag går klädd! Tänk om man lade lika stor vikt vid vad jag säger och vill förmedla. Å andra sidan vore det lite skrämmande då jag mest improviserar...
Hoppsan igen.
Elin Lindström går till Hovås Billdal i Elitettan. Samma klubb som Jessi Hietanen gick till. Även åbomålvakten, som i fjol slet hund i Nice Futis, Anna Tamminen återfinns där. Elin är alltså samma Elin som var en av huvudpersonerna i denna bloggs tidiga år 2009 och i dess föregångare 2007-2008. Elin gick då under många smeknamn. Limpan tror jag att jag fastnade vid mest. Hon var en av blondinparet Adde-Elin på Pohjola Cup tiden. Hon var den som steg upp klockan 6 på morgonen och sparkade boll till den grad att någon granne klagade med insändare i tidningen om att ungar spelar fotboll tidigt på morgonen och väcker grannskapet. Det var ingen hejd på hennes intresse. Hon spelade och tränade precis var och när som helst.
Vi hade några år tillsammans i olika sammanhang. Tre år satt hon i mitt klassrum, det var inte hennes favoritstunder i livet. Hon tränade och spelade en tid med mig i IFKs damer redan 2008. 2009 var hon rentav med och tränade med Åland United och fick göra ett inhopp i Ligan om jag inte minns helt fel. Sen hände det som liksom var på kommande. Elin tränade tok för mycket och ett korsband brast. Det tog en par år innan hon, mot alla odds var tillbaka och då spelade hon med IFKs damer. 2015 tog hon ett steg till och gjorde en säsong med oss i Åland United. Det var det hon drömt om som riktigt ung, men säsongen blev tung trots att hon kämpade på. Precis i slutet av året smällde det på nytt och knät var i kras igen. (Jag kan ha missat någon sväng här under åren, något säger mig att det kan vara tre knäskador och inte två som jag nu räknat upp). Den här gången hade hon mycket backup hemifrån. IFK Mariehamnbacken Albin, som bor med Elin har stött henne och hjälpt henne tillbaka, förutom det rent medicinska och det jobb hon själv har lagt ner. Hela denna vinter har Elin igen tränat och spelat med IFK Mariehamns damer och nu, vips ser vi i media att hon skrivit på för Göteborgsklubben vi nämnde. Elin har hunnit bli 23 år gammal och av hela mitt hjärta önskar jag henne lycka till med att bli fotbollsspelare som hon alltid velat!
Det här är en sen kväll i juli för många år sedan då en 14 årig Elin meddelat mig att hennes kompisar lätt klår mina kompisar om vi vågar ställa upp på match. Jag ringde ihop mina kompisar, Tommy Wirtanen, Jani Lyyski, dåvarande ÅU målvakten Åsa Fors, samt Kent som tog med sig Boijer och John. Mitt lag vann!
En hyfsad dag för Finland i går. I natt piskade ishockeyhonorna upp Sverige med 4-0, inget snack om saken alls. Jag gillar Michelle Karvinen. Det har jag gjort ända sedan för två OS sedan då hon ännu bodde i Danmark. Sen tog våra U19 fotbollsdamer och gjorde slarvsylta av Ukraina också. 5-0 i fotboll. Ishockeyn stannade vid 4-0.
Två av Finlands mål gjordes av Emmaliina Tulkki som vi här ser i Linköpings kläder. Hon blev år 2015 den första spelaren född på 2000-talet som gjorde mål i Damernas Liga. Då spelade hon i Ilves tränad av Maiju. Emmaliina lär ha fattat sitt beslut att bli fotbollsproffs då hon var åtta år och har därefter inte gjort kompromisser gällande det. Nu gör hon alltså mål i -98ornas landslag. Precis som för Elin önskar jag även henne en stark, frisk och framgångsrik fotbollskarriär!
Fru Kickan har nog inte stor glädje av mig är jag rädd. I morse drog jag iväg på ledningsgruppsmöte. I eftermiddag är det Åland Uniteds styrelsemöte och de tenderar ibland att dra ut till halv 9 tiden. Jag är osäker på om jag hinner via planen mellan skolan och mötet. Därmed ännu mer osäker om jag hinner hem. Det tror jag tyvärr inte. Hon får trösta sig med att jag bär vinröd skjorta och att jag tömde samt återfyllde diskmaskinen i morse.
I morgon är det simmorgon och sedan Edits träningar. Ja och en arbetsdag däremellan förstås.
Kommentarer
Trackback
