enligtvirta

Eftersom Fru Kickan påstår sig vara stabil på morgnar just nu kom jag iväg att simma i dag. Det är konstigt hur en kropp som hade en kilometer i kroppen efter bara tre veckors gnidande i januari nu i april efter en par månaders väldigt sporadiska övningar är en så kallad 800 meterskropp. Inte för att jag inte klarat av en kilometer i dag också, men det jag vill uppnå uppnåddes vid 800. Fru Kickan är modig och påstår att jag nog kan räkna med att köra regelbundet igen en tid och således räknar jag helt kallt att var uppe i kilometern igen i slutet av nästa vecka. Det här är lite som med löpning tidigare. Jag tyckte ju att det var snobbigt att löpträna före en maraton, så jag bevisade min förvissning att det nog går med bara fotbollsträning och den grundfysik jag hade vid 26 års ålder. Två år senare gick det igen, då med hälften mindre fotbollsträning och en något äldre variant av grundträning. Efter det har det inte gått...

 

Bastun var dock höjdpunkten igen, som sig anstår. En av stammisarna satt där och ledde in samtalet på fotboll faktiskt. Han följde med Åland United, brukar se Bundesliga i helgerna och gillar inte Zlatan. En trevlig äldre herre alltså. Det var varmt och skönt, samt avslappnat prat gubbar emellan, eller i denna situation var jag mer en ung gosse faktiskt... Sen kom det in en äldre herre till. Han gjorde det män gör i bastun, åtminstone på den här sidan Ålands hav. Han slängde på lite mera. Det blev hett kan jag berätta. Det är så klart ingen fara med det, man har ju stått ut med värre. Nu var det bara det att jag hade tänkt mig gå och duscha redan ungefär då den andre mannen kom in. Nu blev ju detta otänkbart. Man går inte ut då någon kastar på. Dessutom går man inte heller ut precis efter att någon har kastat på, åtminstone om man är av min generation eller lite äldre. Samtalet handlade nu mera om just att kasta bad faktiskt... Sen löste jag det i mitt tycke galant. Jag hade sagt att jag var lärare, så de kunde ju inte tro att jag hade bråttom till jobbet den tiden på morgonen, men jag hänvisade till att jag skulle gå innan de kastade mera. Bägge farbrorn nickade gillande och jag tror de förstod att jag behövde gå ut, men gjorde det finkänsligt. Sen tänkte de troligen en massa om veka glopar, fast man kanske inte spontant kan kalla mig vek då man ser mig...