Jag avskyr pengar. De är för viktiga för sitt eget bästa!

Denna lördag förmiddag satte jag igång med kansliarbete av hjärtans lust. En hel del saker har gjorts och massor finns som borde och måste göras. Fantastiskt roliga nyheter kom in. Vi har en person intresserad att komma med i ÅUs styrelse och på samma gång ett par som kan tänka sig att testa på att ansvara lite för spelarnas lägenheter etc. Djupt viktiga saker. Fler sådana behövs. Vi har massvis med plats i såväl styrelsen som gällande dessa ansvarsbitar. Snälla, hör av er! Vi går helt på riktigt under annars.
 
Jag sitter och balanserar mellan dessa frivilliguppdrag och frivilliga uppdragstagare och själva fotbollsdelen där man dels vill ha kvalitet och sådana egenskaper som ger laget vad man vill att laget ska ha och spelaragenter, samt så klart spelare själva som ställer i mitt tycke helt relevanta frågor, eftersom det ju gäller deras arbetsplats och/eller karriär.
 
Precis då jag var som mest på gång kom en par e-mails som fick mig in i en svacka. Breven var sakliga, till och med snälla, men påminde mig så brutalt om den verklighet vi och då inte minst jag själv lever i. Vi behöver mera publik eftersom vi har alldeles för låga inkomster. Publiken vill att vi ska spela bra fotboll och vara framgångsrika, annars kommer de inte. För att vara framgångsrika måste vi ha ett grundkapital gällande spelarna som är sådant att vi har en förutsättning att bli framgångsrika. Detta grundkapital kostar pengar till den grad att vi inte kan bekosta det. Sen hjälper det inte att hänvisa till att "de måste ju förstå..." Vem då måste förstå vad då? Bara att läsa hur folk reagerar i vanliga fall då permitteringar och inbesparingar görs både inom privata och offentliga sektorn. Trots att en fotbollsklubb har kärva tider måste man äta bröd och dricka mjölk typ, annars blir det ingen som spelar fotbollen.
 
Jag vet att ni säkert vet. men vi behöver ännu fler sponsorer och ekonomiska investerare än de alla vi redan har. Vi behöver också verkligt stora summor för att kunna bedriva denna basverksamhet jag pratar om. Vi kommer inte att köpa hit Alex Morgan eller Lotta Schelin. Det skulle vi aldrig ens ha råd med. Vi vill bara kunna ge oss de förutsättningar vi behöver ha för att intressera folk så att de kommer för att se oss och därmed gör oss mer självförsörjande. Jag drömmer om att kunna anställa spelare på flere år i sträck och ha dem so våra arbetstagare på helårsbasis. Om de sedan behöver extraknäcka några timmar per vecka hos en sponsor eller nåt för att få ihop till tandkräm och hudvårdsprodukter må vara hänt, en i alla fall skulle de ha en trygg tillvaro för stunden.
 
Jag pratade med en kille för en tid sedan om sponsorering. Han sade att vi så klart inte konkurrerar med varandra eftersom hans ungdomslag får några hundralappar så där var av sina sponsorer, så det är ju ingenting vi i Åland United skulle märka av ens... Nu måste jag berätta att det ju är precis det som de flesta av våra sponsorer gör. De betalar några hundralappar. Vi är tacksamma för precis varenda en. Men om någon tror att andra än våra riktigt största sponsorer betalar jättesummor till klubben, då är man ute och cyklar. Inget illa med det, det ger motion och frisk luft, men bara så vi vet.
De flesta känner säkert igen Adde. Denna bild är från 2014. Hon har på sig samma tröja som fortfarande ses på WHA. Vi har alltså inte haft råd att köpa nya tröjor till vårt A-lag på flere år!
 
 
Nu har jag lite skrivit av mig. Ändå känner jag inte för att fortsätta jobba nu, det måste bli senare. Gurkan lär bjuda på lunch. Undrade faktiskt vart Edit och Fru Kickan tagit vägen. Rufus har kalas i eftermiddag och solen skiner. Jävla pengar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0