Let it go
Denna dagen har varit som livet i sig självt. Egentligen kanske detta dygnet, eller denna helgen, whatever. Många människor, många känslor, massvis med intryck och ändå är det mesta bara som det brukar vara typ.
Fru Kickan hade organiserat så Edits klass förstärkt med Pärla firade Edits 7 årsdag i en hyrd kalasbyggnad med simbassäng, kakätarrum och jumpasal. Ett drive in ställe där den föregående festens simning slutade när vår började. När vår simning sedan tog slut kom dit ett nytt gäng, som i sin tur kom upp för att äta tårta när vår fest slutade. Trots att det låter som McDonalds då man beskriver det var det en rolig fest och Edit njöt. Även storasyster Emilia och till och med Rufus kom till platsen och hjälpte till samt badade bastu. Ja bastubadandet stod Rufus för och sedan blev han helt knäckt över ungdomen som använder ett helt felaktigt språk. Det visade sig att förstaklassisternas terminologi gällande kulor som man alltså spelar med på raster i skolan, var helt felaktig ur en 15 årings synvinkel. Kanske det någon gång kommer att gå upp för min son att det han var med om i dag är precis det som jag och många andra så kallade vuxna upplever varje dag, eller åtminstone varje gång vi umgås med tonåringar eller andra ungtuppar och -hönor. Kunde man säga kycklingar? Känslan då man är för gammal, eller de andra är för unga välj själv.
Detta är inte från dagens kalas. Det ger ändå lite kött på benen till det jag vill säga till dem som är oroliga för dagens barn och unga- Let it go! Förstår man inte alls vad jag menar, då är man för gammal, för opåläst eller för dum! Kanske en blandning!
Många vändor, extrema mängder e-post, inte en enda fotbollsmatch har söndagen inneburit. Vid ett tillfälle då jag körde Landrovern, som Bosse och Lillemor nästan andäktigt, stående i givakt tittade på då jag körde iväg från WHA i går kväll, fick jag en insikt att det är en vecka kvar av mitt tillfälliga inhopp i tränarstaben. Jag har inte personligen dragit en enda övning denna höst vad jag kan minnas. Att vara med i planering och att aktivt ge feedback kring hela fotbollsdelen, vad vi spelar, hur vi spelar och så där till både kolleger och enskilda spelare, det har känts väldigt bra. Att det har skett i samråd med Sportchefskapet, styrelsemedlemskapet och så även lärar-förälder-människoskapet har dock gjort tiden inte bara förödande, utan faktiskt även inte ens så långsamt dödande. För en vanlig människa kanske min spontana känsla då jag tänkte på veckan som kommer kan tyckas konstig. Jag blev full av knotter i skinnet nämligen. Jag fick en längtan till Sonera Stadion. Jag kan knappt bärga mig att få vara med om HJK matchen inkommande lördag. Jag vet att det inte är sunt eller klokt. Jag vet att folk poängterar att jag inte ska binda upp mig så jag måste åka med på alla matcher, eller närvara vid träningar. Men då det är där jag hör hemma ju. Sista matchen för säsongen 2016 för mitt lags del. Jag har varit med om så många sista matcher... De är speciella, precis som premiärerna. Säsongen 1993 lyckades jag vara den som rörde bollen allra sist. Jag visste att matchen snart var slut, så jag såg till att alltid vara den som fanns närmast för en naturlig passning oavsett var bollen var under de två sista minuterna. Vi fick ett inkast och bollen kastades till mig, domaren blåste av och jag hade bollen. Ingen som helst betydelse som ni förstår, men av någon orsak minns jag det nu i oktober 2016.
Här är från i lördags och hur matcherna är för mig nuförtiden. Craig visar upp hur vi utåt visar att vi har en platt organisation där vi alla tränare är jämlika... Min kostym är bara lite trång är jag rädd. Det vore nåt om vi alla kom i kostym, likt Blues Brothers. Få se om jag sitter där nästa år. Inte vet jag om Maiju vill ha Sportchefen på bänken. Lika svårt som att lämna fotbollsskorna hemma i år vore tanken att inte vara med på bänken nästa år. Vi får se...
Det finns många saker jag har på hjärtat. Dessa får komma bara deras tid blir.. Eller mera bestämt att jag får läget att säga dem, eller fråga er som läser om råd.
Kommentarer
Trackback
