Jo, jag applåderade
Precis som jag lovat Kjelle stod jag upp och applåderade då IFK Mariehamn vann det finländska mästerskapet i dag på eftermiddagen. Dels var det behövligt att stiga upp för att se nåt, då ju de flesta andra stod och dels tycker jag att min hemstads lag kan förtjäna även mina applåder då de gör något så osannolikt som de gjort denna säsong. Då vi vann med Åland United 2009 sade vi att det troligen är den enda gången detta kommer att hända. Vi vet nu att så icke blev. Vi har upprepat bedriften en gång till och även varit på medalj 4 gånger till förutom de två segrarna. Framgång föder framgång. Jag har ingen orsak att tro att IFK Mariehans herrar klappar igenom nästa säsong.
Just att klappa igenom, vad innebär det. Vi i Åland United har fått erfara att allt utom guld och ännu värre Gud förbjude- utan medalj, är en genomklappning. Vissa sponsorer säger rent ut att de ju vet att vi fixar medalj, så de undrar vad vi har för nytt att komma med. Onekligen ganska hårda krav. Att nu vänta sig medalj varje år av IFK vore att förvänta sig för mycket. Att förvänta sig ett lag som siktar på medalj är dock inte att kräva omöjligheter. Ibland går det ibland inte, förutsatt att alla förstår vad som gäller... Och det gör alla ju inte tyvärr. Folkbildning är därmed både IFKs och Åland Uniteds största utmaning.
Nåväl. I dag gick det så här! Kallt var det, men även en HJKare som jag fick känslor av det milda slaget då Kapten Lyyski spurtade till sin familj efter slutsignalen. Stor glädje syntes överallt och även regelbrotten, som rökbomber på Ilves läktare och planinvasion av supportrar torde kunna kompenseras av den unisona kärlek som utbyttes. Craig såg ut som om han spelat eller nåt då han mottog sin medalj och sedan senare poserade med pokalen på Shell Selects reklamfoto. Urheiluruutu sände direkt från segerfesten på Arken och alla bara skrattar och ler i takt. 4355 åskådare, av vilka Röd Bettan var en.
Just Röd Bettan ringde mig senare på kvällen för att höra vad jag ansåg om matchen. Hon tyckte Ilves hade spelat bättre och därmed kan jag ge henne en poäng för rätt observation. De flesta utan stor insikt i fotbollens mysterier tycker ju att bollinnehav alltid är det samma som bra spel. Ibland är det det, men ibland inte. IFKs framgång i år bygger inte alls på så kallad gladfotboll utan, likt Island i EM har man försvarat sig till mästerskapet. Sådana offensiva krafter som Orgill, Assis och Kangaskolkka har sedan varit farliga framåt och således vann man, inte på härlig publikfotboll, utan taktisk briljans! Bra där Röd Bettan.
HJK tappade guldet för andra året på raken. Aki "Ägä" Riihilahti fick säga i TV att han inte vill diskutera Mika "Bana" Lehkosuos, Ägäs gamla spelkompis, framtid med en journalist. En tränare som dock lyckats med något enastående, att coacha bägge bottenlagen, den klubb som faller och den som får kvala, är Shefki Kuqi. Hans uttalande är ännu mer legendariskt. "Det finns många andra än jag som har varit med här. Ändå är det bara jag som får denna skit kastad i nacken." Varför månne Shefki? Varför månne?
Om någon undrar så vann IFK Mariehamns ishockeyherrar och JyPK-Nice Futis blev 1-1. Avgörande i Björneborg nästa helg då. Nice Futis har en fördel då man spelar med euroregler.
Jag tror att jag har sett min sista gamla tiders avspark i dag. Kanske jag ser en nationell match till före nyår, kanske inte. Allt man ser i TV är ju med nya avsparksregeln.
Jo, Edit och Fru Kickan sover. Emilia och Rufus är hos sin mor. I morgon skola! Dessutom vardag. En säsong 2017 att få klar att börja!
Kommentarer
Trackback
