Att kasta sig mot marken och missa

Alla som kan något om Liftarens guide till galaxen vet att hemligheten med att flyga är att kasta sig mot marken och missa. Svårare är det inte. Vart man sen flyger, det kan man förhoppningsvis kontrollera, eller så inte.
 
Att det hopat sig lite arbete vet säkert många som dels själv jobbar, dels följer med mina klagovisor här. Nu hade jag emellertid gjort en närapå rörande god sekundpanering för alla mina grupper i åk 9 hur vi ska kunna genomföra både religionsundervisningen så att Islam-Hinduism ska vara möjligt som provavsnitt och att ett visst fokus på samhällslärauppdsatsen ska kunna läggas trots diverse utbildningsmässor och besök till kärnkraftverk, för att inte tala om adventsgudstjänster och Praoveckor. Hela planen var suverän och jag uppfattade barnen som tårögda då jag presenterat den. Jag antog att de helt enkelt grät av tacksamhet...
 
Sedan, då 9E kom in för andra gången denna dag och den omnämnda hinduismlektionen skulle bedrivas kände jag hur jag på riktigt inspirerades av elevernas kunskap och kunskapshunger. Jag till och med kom upp i falsett då jag imiterade en guru som uppmanade folk att finna sig själv och därmed söka sina egna vägar bland de redan utstakade. Sent om sider närmade jag mig lektionens mål. Att styra in de unga studerandena på självstudier gällande olika hinduistiska sätt att närma sig upplysningen i form av moksha. Då hände det... Elev Sara såg närmast ledsen ut då hon sade... "Dedär... Jag tror faktiskt att vi gjorde det här förra gången.." Hon såg min smärta. Hela klassen såg den. En dispyt utbröt om huruvida vi definierat meditation tidigare eller om alla bara gjort det i sin egen värld... Det föreslogs att allt kanske hänt i en tidigare inkarnation. Helt jordiskt hade jag alltså själv sumpat min egen sekundplanering och på riktigt förstört det mesta. Jag insåg att det egentligen är eleverna som kommer att få det jobbigast att reda ut detta. Då lektionen var slut kom folk fram till mg och nästan klappade mig på huvudet samt försökte förvissa mig om att "Allt blir bra!" "Det kommer flere liv" och sådant... Sen komEelev W från 7an och undrade om det finns instuderingsfrågor på Gamla Testamentet. "I morgon finns det" sa jag. Det finns faktiskt sådana redan nu kan jag berätta...
Tala om snedis jo...
 
Cirka 50 minuter mitt på dagen gick till att svara på Hanna Blombergs frågor gällande organisationsprofil, uppgifter och kultur såsom Sportchef i Åland United. Hennes medarbetare Malin stönade till många gånger och ifrågasatte mitt sätt att leva. Vad är meningen tyckte hon? Eller frågade hon? Eller var det Hanna? Mitt svar blev något som att, jag tänker, alltså finns jag. Jag simmar alltså drunknar jag inte.
Här är Hanna då hon precis blivit finländsk mästare 2013. Glad va?!
 
Nu ska Edit hämtas från dansen. Ett sponsorkontrakt är undertecknat i dag. Franske agenten är tyst, var han nu är och Craigs matkonto funkar igen.
 
Innebandyserielänken kommer då jag hinner få till den. Korv och makaroner blir det, tror jag. Bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0