Tillbaka i civilisationen

For 2 och ett halvt år sedan satte jag upp ett internt mål för mig själv. Den extremt vimsiga högen barn som använde 7A som samlingsnamn skulle bli en hög människor som ska fungera i grupp. I natt hade vi gesällprovet, utan att barnen visste om det. Vi hade inga egentliga tider, inga regler, inget egentligt organiserat program. I morse frågade jag om de tyckte det hade varit roligt. De jag frågade log lite och sade, jo... I min värld har jag gjort ett treårigt projekt och vunnit! Skulle jag inte skriva det här skulle folk inte heller få veta det. Det är nämligen viktigt bara för mig själv! Min syn på ledarskap bygger på att göra mig själv onödig. I natt var jag det, tror jag. Jag tror inte ungdomarna visste att jag låg och lyssnade på dem under alla de vansinnes utfärder de tog sig för och de sånger de sjöng och de svordomar de hävde ur sig över varandras fotsvett och bollar någon sparkat i sjön. En gång steg jag upp. Det var då de sökte efter Ebba och Ida som ingen sett på en kvart. Bägge hittades på skogsvägen, de hade bara tagit en promenad. Frågar någon mig om jag är nöjd är svaret JA. Jag är också STOLT! Synd att Felicia och Jimmy inte kunde vara med, men även ni ingår i den svårlösliga ekvationen 9A.
Så här lät det ibland under kvällen. Riktigt så här såg det ändå inte ut.
 
 
Jag drev alltså omkring ganska sysslolös under campingen, fast jag ju var på jobb med allt vad det innebär. Telefonen hade jag dock med och jag räknade till 10 Åland Unitedsamtal och 25 Åland United sms under kvällen och natten. Kollegan Jarmo tyckte jag kunnat lämna telefonen hemma. Jag är rädd att antalet e-postningar jag möttes av då jag kom tillbaka skulle ha varit den dubbla i så fall. Ingen fara, vi fixar det. Lite mycket logistik på många håll nu bara och så ska det vara vitsord och faddirullan här också. Jag såg 7B driva förbi och frågade om de fått nåt gjort med sin vikarie. Svaret blev nej, eftersom de inte haft program så hade de bara lekt. Vadå inte program? Har jag mailat till fel människa månne?
 
En lektion här ännu. Sen ska jag ta mig till veckans första träning. Jag kommer där att inta Sportchefspose och inte ens ha fotbollsskor på. Min önskan är att vår tränarstab har kunnat utnyttja sin gemensamma potential och arbeta professionellt för lagets bästa. Det är väl det tränarstaber är till för inte sant? I så fall blir det igen en kväll och en resa då det verkar som om jag inte behövs, så där som att driva 7A till 9A. Om ingen vet vad jag har gjort, då har jag lyckats!
 
Amen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0