Smärta ger kreativitet?

Jag fick just frågan av den alltid så omtänksamma kollegan Marie huruvida jag känner mig bättre i dag. Svaret blev ju nej. Precis som i går kommer jag dock inte på en enda vettig orsak till att jag inte alls är i, eller känner mig i form är väl rätt definition. Vädret är vackert, lektionerna rullar på och går bra med välartade elever. Att spela upp 5 minuters videoklipp på Toscaninis musik och 13 minuter med slaget om Dien Bien Phu tyder på att barnen lärt sig något om att bara låta det komma och lita på sig själv... En utmärkt avslutning med Rock around the Clock satte pricken över iet på föregående lektion.
 
Hamburgare som skolmat! Oranga västarna på dörren i väntan på att någon från laget ska hämta dem. Seger i ishockeyn i går, jag gillar Leo Komarov mer och mer för varje år! Även PK-35s grundspel tror jag mig ha ytlig koll på. Tittade en del på deras matcher i natt.
 
I kväll har Edit alltså förskoleavslutning! Min fjärde likadana tillställning som Pappa. Edit är ivrig, likaså Fru Kickan och Edits storasystrar. Jag är också stolt och glad. Bara yr i skallen och tung i kroppen. De som ser mig kanske inte blir förvånade av detta faktum dock, men jag brukar inte känna mig så här.
Så här vilade jag mig i form inför kvällslufsen i går. Detta var precis efter att Fru Kickan kommit hem och väckt mig...
 
Precis nu börjar även en förväntansfullt pirrande energi kännas i mage och huvud. Undrar vad det är. 7Cs Jesuslektion som börjar just? 9As andra timme för dagen som ska handla om 1955? Flickorna i 9A som rapar i kapp utanför min dörr i tro att jag ska bli imponerad?  Det förestående kollegiemötet? Förskoleavslutningen? Semifinalen i Eurovision? Kanske allt det och faktum att vi spelar borta mot PK-35 i helgen och att jag ska bli kvar där och bevista Lindas gudson Isaks födelsedag?! Hur i hela friden ska man kunna veta sådant...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0