It was and still is a tuesday

Tyvärr kan jag inte berätta vad som tagit upp största delen av min energi denna tisdag. Det är dock av sådant slag att jag just nu håller på att få världens huvudvärk, trots att jag inte vad jag vet brukar ha ens Europas sådan så ofta.
 
Jag kan berätta att trots att jag haft en helsickes dag till följd av lite e post under natten och sedan påfyllt under dagen har jag lyckats bedriva undervisning med alla de klasser jag skulle i dag. En tältning och ett koncept kring detta har jag också improviserat fram, samt delat ut glass vid rätt hörn av skolan och även styrt upp proceduren kring eventuell bokning av avslutningsmiddag. Jag kunde framhålla att jag för en så där 15 år sedan, eller när det nu var, blev utslängd ur en lokal nattklubb redan klockan 17.00 i samband med en dylik avslutningsmiddag för åk 9. Så mycket redigare och skötsammare är barnen i dag att jag inte för ett ögonblick tror mig röna samma öde denna gång, ifall jag blir medbjuden alltså.
Jag nämnde i en e post till Herr Ordförande att jag inte är högst upp i högen på hönsgården i dag. Sen hittade jag ingen passande bild så det fick bli denna
 
 
Jag hann ut till Bengtsböle och fick höra lite feed back. Sedan, då Raissa och Raquel av någon anledning tyckte det var okej att leka "norsk fylla" i bortre straffområdet begav jag mig iväg för att släppa Fru Kickan på träning och mig själv och Edit på Dansuppvisning som ännu detta år enbart innehåller Emilia av de barn jag själv producerat. Vi ska ju inte gå händelserna i förskott, men det kan hända att dansuppvisningarna nästa år innehåller två av mina ättlingar.
Stereotypa förutfattade meningar gör säkert gällande att jag inte tror att dans är något man behöver träna. Nu råkar jag veta det, helt av egen erfarenhet, då inte ens träning kan lära mig grunder och genom att veta hur till exempel Emilia tränat under åren. Här är hon för en par år sen med nåt elitgäng i balett vad jag begrep...
 
Fru Kickan hade handlat en blomma och Edit har skrivit ett kort som vi ska ge Emilia i kväll, inklusive blomman då. Pärla är över och leker. Vi ska just åka. Ingen huvudvärk har brutit ut ännu. Roligt att få se Emilia och även Kaisa Kotka tycker att jag är en bra Pappa som vill se dansen (vad som nu gör en bra av det?). Känslan att det är långt ifrån över kryper fram och tillbaka i magen. Dessutom var det nåt kendoparti mot Kanada i kväll visst?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0