enligtvirta

I en molnig och till och med lätt regnsjuk lördagförmiddag, med Fru Kickan i en soffa, Edit i en annan soffa, Emilia sittande i ett hörn utanför sofforna eftersom hon måste ladda sin telefon säger hon samt Rufus med Kompis Sampe sovande efter sitt viktiga uppdrag i Lemland i går sitter jag här och dels minns, dels bara upplever och slutligen ser framåt, utan att riktigt komma på nåt uppseendeväckande.

 

En tillbakablick på gårdagen ger minnesbilder, förutom av ett litet antal helt hyfsade lektioner (vad beror det på att eleverna verkar bli allt mer välartade, till och med på gränsen till menlösa?) och ett e postande samt ringande i spridda skurar, allt från duggregnsdiskussioner till riktiga monsunregnssådana, av en eftermiddag som kanske demonstrerar tingens beskaffenhet (Jag kom inte ihåg termen korrekt och uppmanades att googla och efter att högljutt meddelat att så gör man bara verkligen inte, så gjorde jag det).

 

Jag ringde Emilia just då sista klassen lämnat klassrummet för att höra läget. En väldigt irriterad 17 åring svarade att hon nog var hos oss och att hon försöker tala i telefon och både Fru Kickan, Gurkan och jag ringer hela tiden. Nu var detta första gången för mig att ringa hela tiden, men jag förstod att budskapet var att jag skulle låta hennes planering för transport till och från dansuppvisning, samt middagsintag skötas av henne själv och att jag kunde hänvisa till att jag inte är informerad ifall av olägenheter. Sedan, lite senare då jag skulle iväg, åka hem via och klä om för att sedan joina lagets samling och träning på WHA tänkte jag bara att jag för säkerhets skull kollar med Kjelle att han säkert hämtat matchsponsorvinsterna till matchen i morgon som han hade sagt att han skulle.

 

Svaret från Kjelle på sms var tydligt: "Nä. Jag har ju sagt att jag bara tar matchchipsen". Därmed hade vi alltså en klocka som var rätt mycket för att vara kontorstid en fredag och inga matchsponsorvinster för morgondagens match. I fjol visste jag inte vad matchsponsorvinster var, men nu har jag lärt mig att de får jorden att rotera kring solen och dessutom att jag på något sätt ansvarar för att dessa finns. Eftersom jag har bytt telefon för en tid sedan märkte jag att jag inte har Jonnys telefonnummer inprogrammerad, så jag gjorde det vi alla gör, jag ringde Linnéa. Hon bekräftade att jag lovat se till att matchsponsorvinsterna ska komma och att hon således inte ägnat dem en tanke. Hon kunde inte heller bekräfta hur länge matchsponsorn själv håller kontoret öppet, trots att man kan anta att beskedet att de har öppet överhuvudtaget torde leda till att ingen någonsin lämnar poststället mera. Jag kom hem, snäste av alla jag såg, Emilia, Gurkan, Pärla och Edit. Jag kastade mig framför datorn och hittade mailkonversationen med Jonny och Kjelle som resulterade i att Kjelle sagt att han hämtar vinsterna om ingen annan gör det. Nåväl, Kjelle tänkte alltså inte göra det nu i alla fall.

 

Jag smsade Giovanni att han inte skulle räkna med mig under lagsamlingen eller träningens inledande delar. Sedan kastade jag mig i bilen, vars kylare igen gick lite varm, så jag fyllde som vanligt på med vatten. Därefter körde jag bakom en stor drös människor som kollade hur sakta det går att framföra fordon på de åländska landsvägarna ut till Haraldsby, där jag fann ett tomt kontor. Dock fanns det en larmknapp som jag helt sonika tryckte på. En man vid namn Kjell (nej inte våran Kjelle) dök upp, tog i hand och sade sig veta vem jag är. Då jag djupt beklagade en kommunikationsmiss i vår organisation och ödmjukt frågade efter matchsponsorpriser ryckte Kjell på axlarna och sade att någon som presenterat sig som Jonny varit där för några dagar sedan och hämtat priserna... Då jag sedan kom till träningen dök först Craig emot mig, för han måste ringa Herr Ordförande med min telefon, sedan hade Giovanni glömt sitt tidtagarur och jag åkte hem för att hämta mitt, som jag ju inte tagit med eftersom jag aldrig hunnit klä om. Tillbaka på planen igen visade det sig att Giovanni hittat sin klocka i alla fall och Craig hade satt min telefon i sin väska.