Det kom en arg granntant

I en lite förkortad version ska jag försöka berätta om Morsdagens arbetsdag på WHA.
 
Först och främst var det ju strålande väder. Fru Kickan hade hissat flaggan och barnen tillbringade dagen i lätta små klänningar, eller bikini, utom då Rufus som mera hade shorts och t skjorta. Tyngd av diverse detaljer jag inte visste om jag hade på grej begav jag mig efter en salladslunch, jo jag äter sådana allt är bra, till WHA där vår match mot Nice Futis skulle spelas.
 
Först visade det sig att Craig tagit fel på instruktionerna och trodde att matchen började 14.30 fast det ju var den ordinerade tiden för spelarna att anlända. Matchen sparkade ju av 16.30 som vi alla vet. Min mor vet det till och med så bra att hon utgår från att även våra bortamatcher börjar den tiden. Nå, Craig var i varje fall i tid kan man säga.
 
Diverse bilar anlände och olika lådor med allt möljigt, från chips till bollkajsetröjor lastades av, men kunde inte läggas in på WHA innan en vaktmästere ropade att "vessavägen är öppen" och då kom man ju in. Allt verkade vara som sig bör. Lelle hade fixat huvudvinst redan till nästa match och Harry fick internet att funka uppe i sekretariatet. Giovanni gick omkring och lade ut koner för uppvärmning, Linnéa gick med ett papper där hon förgrymmade sig över att Nice Futis ville göra ändringar i laguppställningen. Domarna hade satt sig tillrätta i domaromklädningsrummet med den alltid lika viktiga Oskis som dirigent. Bara Jesper fattades, för han hade inte fått veta när de skulle samlas sade han då han kom rännande en halv timme efter de andra. En diskussion med Huvuddomare Lina hade vi om huruvida lufttrycket skall vara mer än 0,7 eller inte. PK-35 hade sagt förra veckan att det skulle vara 0,7 och Lina ville få mig att säga att PK-35 är onda och galna. Jag höll dock inte med och hänvisade dessutom till ett allmänt mail som tydligen bara domarna i hela Finland inte fått om just detta ärende.
 
Försäljarna började komma. Jag uppmanade alla att engagera ungdomslagets föräldrar till uppdrag. Studiehandledare Marcus var alldeles tydligt en sådan för jag såg honom sälja lotter. Bollkajsorna hade valt att samlas vid konstgräsplanen klockan 15.45 istället för i cafeterian klockan 15.30 där jag fanns. Nåja, det fixade ju sig. Nice Futis manliga ledare kunde i det samma inte låsa sitt omklädningsrum som jag hade hittat åt dem då WHAs vaktmästare inte kunde. Jag lovade återkomma riktigt precis just, eftersom jag ju skulle fixa ut bollar och tröjor åt bollkajsorna som nu snällt gick i flock bakom mig. Då jag fått ut tröjorna och bollarna och precis höll på att få saker på plats, då kom hon! Den arga grannen.
"Är du Mikael Virta?" sade en sträng och arg röst. Jag tittade upp ur bollkassen och kajsorna runt om mig såg lite förvirrade ut. Kvinnan stod nära, vibrerade av ilska och stirrade mig rakt in i ögonen. "Nu får det räcka" sade hon. "Det här oljudet måste ta slut!". Snart förstod jag att kvinnan var en granne till WHA som stördes av vår pre-matchmusik och inte fick dricka sitt morsdagskaffe ifred ute på gården. Hon hade varit uppe i sekretariatet och frågat vem som ansvarar för den här tillställningen och killarna där uppe hade nämnt mitt namn. Det märks att de inte varit mina elever i skolan, där lär de sig att mitt namn aldrig får nämnas under någon som helst omständighet...
 
Den arga damen förklarade väldigt argsint för mig att vi inte behöver spela någon musik alls före matcherna eftersom vi ändå inte har någon publik och ingenting alls händer på planen. "De borde ha nån mindre utrustning de kunde spela" skrek hon. Jag försökte, fortfarande hållande i bollkassen och med kajsorna tittande åt alla håll och cafepersonal och publik omkring mig, informera att detta är fråga om en nationell fotbollsmatch arrangerad av Finlands Bollförbund och att jag liksom ansvarar för en hel del, men inte riktigt kan avbryta evenemanget här och nu för att hennes kaffestund blivit förstörd. Damen undrade vem som är huvudman och jag nämnde att vi hyr av Mariehamns stad. Då fick hon för ett ögonblick för sig att jag representerade Mariehamns stad, eftersom de där föräldrarna (har du barn Ted?) där uppe i sekretariatet hade sagt att de gör precis det jag har sagt åt dem att de ska göra.
 
Bollkajsorna släpptes iväg och min diskussion med damen fick lov att bli skarp, så jag skulle komma därifrån. Jag erbjöd henne gratis inträde till matchen, fri tillgång till korv och att ta i beaktande hennes önskemål i samband med nästa hemmamatch, samt uppmanade henne att tilltala mig med hövlighet om hon alls vill få något till stånd. Som i en dimma minns jag att hon vände på klacken och cyklade iväg. Vår biljettlucka hade alltså släppt in en arg granntant på cykel...
 
Oskis anlände och meddelade att Nice Futis trots att de meddelat sig spela i helvitt ändå hade röda tröjor. Dessutom hade de lämnat tre ryska spelare som ingår i deras lag på färjan och därför ville de ändra i startelvan. Lika väl det då, annars hade de fått starta med 9 spelare... Jag skulle precis gå och kolla att sekretariatet mådde bra, efter tanten som tydligen varit där, då bollkajsorna kom och sade att de ombetts byta tröjor, eftersom ju Nice Futis var röda i dag, fast de skulle vara vita. Jag har ju gröna bollkajsetröjor hemma i garaget, men nu fick de ta lagets oranga västar istället. det gick rätt smidigt. Linnéa kom emot och vi beslöt att om vi förlorar i dag ska vi inte åka hem, utan till Pub Ettan.
 
Då kom jag ihåg att Nice Futis ledarna inte kunde låsa dörren. Jag fick det att funka med att trycka på en knapp. Huvudtränaren kramade mig. Dagen blev allt bisarrare.
 
Nåja. Matchen kom igång. Mitt i första halvlek fick jag sms av Rufus att Kyrkan förlåter honom för att han missat sitt uppdrag som värd i dag och att han ska vara nästa vecka i stället. Va bra. Raadik smällde långboll på långboll i huvet på Tyryshkina, som tydligen stigit av färjan till skillnad från tre av sina landskvinnor, men sedan lossade det.
Här gör Raissa 2-0 på straff i början av andra halvlek
 
 
Det mest gick som smort sedan och Linnéa konstaterade då matchen var över att det inte blev någon Pub Ettan... Kanske lika bra. Ja, nu sitter jag här. Vad ska jag göra åt den arga grannen? Allt tyder på att hon kommer igen nämligen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0