enligtvirta

För det första. Det är bra att Landskapsregeringen visar att de bryr sig om barn, ungdomar, vuxna, natur, näringslivet, vad man twittrar om Åland, ja allt. Sen är det en annan sak vad man ska lägga sig i på detaljnivå.

 

Alla vi som spelat fotboll, eller varit tränare vet hur det är då någon som följer laget, må vara supporter, styrelsemedlem eller vad som helst, kommer fram och har åsikter om taktiken eller laguttagning. För det första är det roligt att någon bryr sig, för det andra är det bara besvärande eftersom, med all respekt, dessa åsikter sällan eller aldrig är grundade i samma referenser som tränaren har, som på daglig basis gör besluten. Ibland kan ett tips ur en helt annan synvinkel hjälpa, men besluten ska vara hos tränaren. Att sedan ha åsikter och göra upp riktlinjer över hur bollarna ska vara pumpade, vilka färgers västar man ska ha, eller hur länge uppvärmningen ska ta på tisdagsträningarna, det är sedan helt och hållet tränarens och den övriga lagledningens sak.

 

Därför, kära Landskapsregering. Jag vänder mig till er nu, då jag inte har någonting alls med den svenska diskussionen att göra och ser den finländska som aningen korkad den med. Skolorna är alldeles mycket välinformerade om att eleverna har smartphones. Vi ser dem och vi lever med dem. Den som är i bäst position att avgöra hur telefonen används under skoltid är just lärarna och rektorerna i samråd. Vi ser inte det som särskilt energismart att ni sitter på arbetstid och formulerar riktlinjer över hur mycket skolelever ska få använda telefon under skoltid. Vi ser det som mycket mycket mer relevant att ni jobbar för strukturer som tex ger lärarna och varför inte eleverna själva möjlighet att fortbilda sig i denna användning så att vi kan ha nytta av telefonerna i den mån pedagogen anser det vettigt och eleven kan tillgodogöra sig det. Det där är ser ni som att pumpa bollar. Materialaren klarar sånt! Gör ni viktiga saker istället så folket på golvet kan göra sitt utan att behöva läsa manualer om hur man ska göra sitt eget jobb skrivet av sådana som aldrig gjort det jobbet.

 

Detta säger jag till ministrar, jag som aldrig varit minister. Och jag gör det nu på morgonen för Gud vet när jag hinner skriva nåt nästa gång. Att jag skriver Vi då jag menar jag visar också det på en kunglig status.