enligtvirta

 

 

 

I går blev det en dramatisk kväll. Efter att ha sorterat västar och pumpat bollar i Eckeröhallen märkte jag att det inte var värt att klä om för träningen. Jag strosade således omkring på planen och såg ut som vilken lagledare som helst. Kaisa tyckte även att jag alltid haft lagledaranlag, så varför då dölja sig... Det fanns dock en magisk känsla, som jag nog känner, men inte riktigt kunnat definiera de korta ögonblick som mina fötter, denna dag djupt inne i vinterkängorna, fick bollkontakt. I många år har jag sparkat boll flere gånger per dag. Nu, då jag inte är varje dag på träning är det något väldigt viktigt, som gör mig hel, som saknas. I går förstod jag att det är själva bollkontakten. Trots att jag inte har världens bästa första touch, även bekräftat av Alan Curbishley efter min vecka i Charlton 1992, är livet då man sparkar, föser eller dribblar bollar det liv som är mitt. Jag saknar att vara ständigt närvarande på träning, men jag förstår så klart att det måste vara så här åtminstone nu.

 

Sedan skulle jag alltså hämta Edit från Fru Kickans träningar. Då jag kom fram visade det sig att Fru Kickan tränade med Edit, då fysio Jansson vänstrade genom att köra fyspass för JIK volleybolls unga flickor, dit då Fru Kickan inte hör. Jansson gjorde det hela iförd Åland United utrustning. Nåja, Jag fick äran att vara Fru Kickans träningspass. Vi bollade en stund och så tänkte jag att jag kunde klämma i med en liten smasch. Den träffade Fru Kickan mitt i ögat och i dag får hon, eftersom hon steg upp efter en liten stund på golvet och fortsatte, förklara att jag inte slagit henne. Eller jo, jag slog henne, med en boll mitt i planeten. Hur svårt ska det vara att nicka egentligen?!

 

Förstås valde jag sömnpillret i går. Först efter straffarna på andra kanalen märkte jag att det varit straffar. En hel kväll utan mål i herrarnas Champions League upplevdes dock. Vem hade trott det år 2016?

 

Sen ringdes jag upp av en journalist också som undrade om jag trivs med att framstå som martyr. Jag kan inte säga att jag trivs, men om det hjälper Åland United att få spaltutrymme och någon åskådare eller sponsor till, då är det värt det! Förresten. även den nya webbfrågan som i går kväll presenterades på ÅUs hemsida har kommenterats av kritiska läsare. Vad tycker du?  Är frågan tvetydig och oklar?