Livet enligt Rosa
Minns ni filmen "Livet enligt Rosa"? Jag minns den, men det har ingen betydelse, för denna text har inget alls med filmen att göra, det var bara ett sätt att skapa en rubrik som inte alls har relevans med texten.
Eftermiddagen och kvällen har i sin korthet varit... rutinmässigt mångfasetterade. Då jag till slut kom iväg från Kyrkby Högstadieskola där Vicerektor Koskinen håller i spiran i Rektor Granbergs frånvaro, körde jag direkt och plockade upp Emilia från hennes skola, hämtade en av Edits leksaker från Fru-Kickans jobb som hon tagit dit för att visa, jag har alltid undrat vad de gör på de där privata sektorns businesskontor, och så åkte vi för att hämta Edit och på samma gång då Pärla, eftersom Gurkan ringde då vi kom fram till Dagis. Framme på Dagis sålde jag min 100e målkortslott och om alla betalar har jag alltså tjänat minst 3000€ åt Åland United. Bra! Bara 297000 till då så går vi jämnt ut, ungefär, bara vi inte sover över i Kuopio, eller flyger till Uleåborg, eller äter annat än cafeteriamat på Viking Line...
Hemma sedan blev det middag. Eftersom jag lagade den blev det animalisk föda med död gris eller vad det nu varit och inte ännu befruktade hönsembryon. Gott var det i alla fall. Edits träning väntade. Som vanligt hämtade vi upp lagkompisen Sigrid på vägen och tog oss till Baltichallen där Johan väntade eftersom ju Christian var sjuk i dag. Johan körde en bra träning för flickorna. Jag drog som vanligt iväg mitt i träningen och körde Emilia till dansen, för att komma tillbaka och ta över de sista 20 minuterna då Johan behövde glida iväg på nästa träning. 3v3 och 3v2 matcherna blev då en 6v5 match, som till all lycka slutade 1-1. Hemma visade Edit sin storhet genom att själv tvätta håret. Dock var hon inte riktigt säker på vad hon hade satt för medel i. Nå, jag brukar ju själv alltid ta ur den blå burken, men fråga mig inte vad det är i den, eller vad det står på etiketten...
Detta är inte från Edits träning, men samma feeling är det. Flickorna i laget verkar tycka om fotboll och det gör en gammal farbror riktigt rörd och glad.
En grej jag inte tror att många vet är hur mycket mail och olika slags meddelanden man får då man jobbar med sportchefskap och sådant där. Angående förra veckans webbfråga på Åland Uniteds hemsida, som handlade om vem av personerna på en lista som inte hade varit assisterande tränare i ÅU fick vi bland annat en sådan här text (de enda ändringarna i citaten är de som kunde röja skribentens identitet):
"Senaste webfrågan är på gränsen till en slamkrypare. En av de uppräknade personerna har aldrig haft anställningsförhållande i en tränarroll inom Åland United.
Däremot är det ytterligare minst två personer som aldrig har varit ”ass tränare” i Åland United, men som däremot fungerat i annan funktion (läs titel) i föreningen.
På den tiden när Mikael kom med var inte heller hans titel ”ass tränare” utan kort och gått Tränare. I vilken mån den har ändrats i hans fall vet jag däremot inte."
Jag tror vi hade 8 personer som röstade på svar gällande den frågan.
Veckans fråga, som rör vilken nationalitet som aldrig har representerat Åland United väckte sådana här känslor hos våra följare:
"Angående själva frågan kan ju konstateras att Wales som är ett av alternativen inte är egen Nation och att vi därmed heller aldrig har haft en spelare med walesisk nationalitet. Jodie Botterill, som torde vara den enda ÅU-spelare som har representerat Wales i landskamp, var av brittisk nationalitet. Själv var hon väl född och bosatt på Jersey, men då farmodern/mormodern var född i Wales kunde hon representera dem i landskamper ..."
Vad om jag säger att det är fel. Att Wales visst är en nation och att brittisk nationalitet bara finns i ett pass. Blir det lättare då, att som 15e person svara på vår webbfråga som är till för att skapa lite kul kring klubben och få folk att följa oss?
Mitt förhållande till media är rätt komplicerat det med. Jag har lite levt i tron att vi är kompisar och att jag kan hålla jargongen "vänlig men bestämd, samt personlig", inte minst eftersom jag blivit erbjuden vinflaskor för information. Nästa gång ni erbjuder, ha gärna lite vin i själva flaskan också så underlättar det.
Nu har jag förstått att någon/några tagit illa upp av min jargong och inte minst det jag skrivit om pressen här i min blogg. Jag ber ödmjukast om ursäkt och säger som jag sade till en av mina kolleger i skolan då jag en gång sårat honom: "Jag ber om ursäkt. Det var inte min mening, men det hände. Jag lovar inte att det inte händer igen, men då får du säga till och jag kommer att be dig om ursäkt igen." Jag upplever att min kollega förlåtit mig och till och med ger mig sympatier i dag. Kanske det även sker med pressen. Hoppas det för jag gillar ju de flesta av er!
Olivia och Sofia... Ja, vad gör de? Tänk att så många (eller några i varje fall) retar upp sig för det som sker för att de här två ska få sparka boll.
Jag tog en obligatorisk promenad då Fru-Kickan kom hem från sin volleybollträning. Promenaden tog mig till WHA där jag fann Craig och Steve. Jag fick så mycket god information att jag formligen flög hem. Dessutom pratade jag med dem i 20 minuter så Fru-Kickan tror att jag gick mycket längre än jag egentligen gick och det gör henne glad. Win-win. Jag kallade promenaden för den bästa någonsin. Steve påpekade mycket riktigt att det som är det bästa någonsin ändå inte behöver vara bra! Rätt, riktigt och gör mig ännu gladare till mods!
I morgon ska Kurian (Elevrådet) välja ny Påve (Elevrådsordförande). Albin Den Stores dagar är räknade. Vem blir arvtagaren? Dessutom ska jag och kolla att ingen slår sig på Jomala konstgräs då Giovanni far fram med de frivilliga. Sen ska vi ha stora barn över helgen. Emilia kommer nog, men Rufus lär ej dyka upp före på lördag.. Alltid nåt!
Kommentarer
Trackback
