Kosackdans, hemliga paket och samtal om ämbetsverk

Det blev ingen ny dans för mig i dag. Däremot körde vi kosackdans. Eller en elev dansade kosackdans medan jag sjöng Kalinka. Bättre det än att dansa själv tyckte jag. Jag har gett upp mitt eget kosackdansande efter en olyckshändelse år 1989 då jag råkade slunga en sko i ansiktet på Elisabeth Religionslärare och spräckte hennes näsa. En sann och obehaglig händelse som alltså fått mig att sluta dansa kosackdans offentligt.
Detta är inte eleven, men det kunde vara en äldre kusin till honom, kanske...
 
 
En riktig filosofisk iakttagelse gjorde en kollega till mig, då han funderade om han borde vara hemma under påsken i och med att hans fru är ledig. Han kom fram till att det alltid uttrycks önskemål och behov om att man borde vara hemma då man inte är det, men sen då man sitter där verkar det inte ha någon betydelse. Alltid fel plats, eller rätt fast den är fel. Finns här läsare som har liknande empiriska upptäckter?
 
Då skolan hade blivit av med eleverna och jag hade jagat människor i olika ämbetsverk i olika länder, utan att få svar av annat än döda maskiner företogs en resa till Mariehamns centrum där ett paket riktat till "Sue Ellen" skulle kvitteras ut. Det gick alldeles utmärkt och då nästa laddning saker skulle hämtas från "Hövdingens" högkvarter fanns där ingen hövding. Det betyder att lasten- 9 fotbollar fortfarande finns där de var.
 
Nästa leverans, som innefattade byxor gjordes på Vikingavallen. Där fick jag även göra en kort insats som passare och igångsättare av anfall iförd jeans och vinterskor. Dagens solhistoria ägde även rum där. Jessi Hietanen gav mig ett svar på frågan om hur hon mår som fick mig att lite varva ner, för 20 sekunder i varje fall. "Jag mår fantastiskt", sade Jessi. "Solen skiner, humöret på topp, säsongen nära. Livet kan inte vara bättre" sa hon med ett brett leende. Tänk att det finns sådana. Då har jag lyckas hålla henne ifrån en massa då och i sin lycklighet kan hon fokusera på att fördela spel. Va roligt!
Jessi visar här V tecknet tillsammans med Kaisa och Raquel. Se hur glad hon ser ut
 
 
Hem i en rasande fart för att uppleva ett tomt hus, men dock många e-postmeddelanden från de robotar jag tidigare hade kontaktat, eller kanske deras robotskötare då. Inte mycket klokare har jag blivit, men likt hydror har e-postkontakterna jag förväntas ställa följdfrågor till tredubblats.
 
Emilia skulle köras till Lemland och så ringde Landshövdingen och... Ari Weckström. Det var inte i går... Jag undrar om jag talat med Ari i telefon förut, men vi klarade det med fyra ringningar och sammanlagt 41 minuter. Edit hemma igen, jag borde klä om mig så jag kommer ut på gångsprånget då Kickan är hemma från volleybollen. Sa jag att Edit har tappat en tand? Magister Sviberg har eget ansvar ikväll att minnas Chelsea-PSG. Jag minns den just på grund av att jag inte ska påminna honom.
 
Sen till slut, utan att veta hur det gått för Portugal i Algarve Cup. Jag vet inte om jag någonsin gjort så här förut, och jag är även medveten om att det går att resa sig och det kommer vi att göra, en bilden här under får demonstrera den tillfälliga svackan för Finlands damlandslag i fotboll. Nu finns det bara en väg och den är uppåt!
 
 
 
Aj jo. Jag fick mail av en åländska i exil som vill jobba för ÅU. Det tycker jag är väldigt roligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0