Ich bin ein Ålander
Vi lever i populismens och dumhetens tidevarv. Så brukar folk säga och jag mest bara grymtar något till svar, eftersom jag nog håller med, men tycker i alla fall om att lite problematisera. Just nu är jag faktiskt inte säker på vad jag ska tro dock. Egentligen är det ju ingenting att bry sig om, men det verkar finnas sådana som gör det. Med denna lilla text vill jag berätta för er alla som oroar er eller förfasar sig: Jag är ålänning! Jag har bott här i snart 20 år, undervisat åländska ungsomar i åländsk grundskola, spelat i och tränat åländska fotbollslag och uppfostrat åländska barn. Ni kan vara säkra på att jag är genuint på Åland Uniteds sida då vi möter tex Pallokissat eller Honka. Ja till och med mitt älskade HJK får vika då min klubb Åland United spelar! Orsaken att jag säger detta är att folk i dag ifrågasatt detta. Att jag skulle stöda Åland, eller Åland United då vi möter lag från finländska fastlandet.
Här är jag med och vinner Ålands första Öspelsguld i fotboll, på Rhodos 2007.
Varifrån har folk fått att jag inte skulle vara en lojal ålänning, eller ännu mera, att jag inte skulle vara lojal mot den klubb som är nästan som min baby i dag (full respekt till alla dem som före mig och även nu gör ett hästjobb för föreningen). Jo, härifrån: http://www.nyan.ax/sport/jag-ar-aktfinlandskt-tjurig/
Mr Nya Ålands sportredaktion tyckte det var en rolig grej att lite späda på min text från härom kvällen och vi fick det till en riktigt rolig intervju. Hade detta varit i England hade man säkert kallat det för "good banter". Trots att responsen, så klart eftersom allt ju sker med stora glimtar i ögonen, varit riktigt god och många har skrattat, så har även några kränkta själar gett uttryck för misstro. En supporter har övergivit oss offentligt på vår facebooksida genom att kalla mig... Vad var det nu? "Idiot och trångsynt byfåne med mindervärdeskomplex". Dessutom informerar mannen att han skarpt ogillar alla finländska landslag. Sen har då folk alltså ifrågasatt MIN LOJALITET TILL ÅLAND UNITED!!! Jag ber om ursäkt, men det är det allra okunnigaste någon någonsin sagt i något som involverar mig, vad jag vet.
Fredrik J.V Lindqvist är ett kapitel för sig då han ifrågasätter min ledarstil som baserar sig på hat. Samme man har i somras anklagat mig för att undervisa finsknationalism i skolan utan att inse att jag är på Åland nu...
För alla icke-åländska läsare vill jag säga, bli inte rädda. För det första, det är egentligen lite löjligt av mig att kommentera de ytterst få responsinläggen och telefonsamtalen som kommit av detta. Detta är inget mot de hatbrev som politiker och "riktiga offentliga personer" får tampas med. För det andra är de allra flesta ålänningar både trevliga, goda smarta och till och med rätt allmänbildade, i motsats till de nämnda exemplen ovan. Allt är nog bara bra.
I bildens öspel deltog jag bara som åskådare, men min dotter Linda var med och simmade.
En liten undring har i alla fall dagens små, men ändå tydliga rektioner gett mig. Som ålänning, är det anti-åländskt att vara finländsk? I så fall måste man väl vara anti-svensk också för att duga. Nu var ju hela grejen enbart mellan Sverige och Finland i ett litet munhugg mellan en svensk (Nya Ålands sportreporter) och en finländare. Jag hävdar min rätt till detta självstyrda Örike och vill igen citera min favoritvers ur "Ålänningens sång":
Aldrig ska åländska kvinnor och män
svika sin stam och dess ära
Ofärd oss hotat men segervisst än
frihetens arvsrätt vi bära
Jag sitter här i vardagsrummet. Edit har gått över till grannen för att leka med Pärla. Jag tänker på mina stora barn, både i Kalifornien och i Jomala, eller vad de nu är. Frun vet jag att är i Jomala, i Vikingahallen. Jag sitter och hoppas att de själva ska få visa sin kärlek till vad eller vem de vill utan att bli ifrågasatta. Jag känner mig definitivt inte kränkt, bara lite salongsfilosofisk. Måste det faktiskt finnas hat för att kärlek ska vara accepterad? Eller kan alla få vara lite som de vill och accepteras just för det?
Med dessa tankar går jag nu på toaletten... Jag är alltså en ålänning, men finländaren i mig varken kan eller ska förnekas och jag förstår för mitt liv inte varför den ska det. Förstår ni?
Kommentarer
Trackback
