En riktigt rutten resa

Söndag morgon, eller snart söndag eftermiddag då jag ser på klockan. Skulle just ta mer kaffe, men Fru Kickan hade stängt kaffebryggaren, eftersom jag ju redan hade kaffe ju... Har även fått läsa lördagens Ålandstidning som lokaliserades hemma hos Gurkan och levererades av Pärla i bak och fram vänd klänning. Tack för den. Däri fick jag läsa ett kopierat matchinfo direkt från det jag själv skrev i torsdags. Det hade aldrig godkänts på gymnasialstadiet, frågan om är hur grundskolan skulle ställa sig till det efter årskurs 2.
 
Gårdagen var alltså den värsta matchresan någonsin. Kjelle höll inte fullt med utan hänvisade till juli 2012 då mer än halva laget, under Steve Beeks ledning blev i Åbo då de bara skulle se Italien-Spanien färdigt och därmed missade båten med sekunder. Den gången var jag i Sibbo och tar inget ansvar... I går var jag dock med och är, som jag framhöll många gånger, tacksam att Linnéa var där!
Thanks, we had a rotten day!
 
 
Till att börjas med, bland många andra saker kom Raquels väska aldrig till Åland. Bosse rapporterade att den troligen färdas mellan Helsingfors och Mariehamn och vi kan bara hoppas att den i något skede lastas av här och kan hämtas. Nåväl, vi samlades i färjterminalen och alla som skulle vara där var där, vilket var bra. Det att det inte gick att hitta en vettig parkeringsplats får nu vara en liten parentes. Giovanni, som sedan han kom sagt att han inte vill ha den stora taktiktavla som i fem år bott i min bil och använts vid våra matcher kom precis då på att han ju behövde en taktiktavla. Den som jag bar ner från lite bakom Marieparks parkering var ingalunda fräsch och tvättad, men dock en taktiktavla. Sen på färjan kom ju Giovanni inte in i hytten, men efter en löpning till info hade biljett ordnats.
 
På morgonen fungerade det mesta helt hyfsat, fast Giovannis val av frukost väckte stor förundran. De där tokiga italienarna äter ju sötsaker på morgonen... Sen lastade vi oss i bussen som Linnéa hade beordrat oss och åkte ut i Helsingfors soliga förmiddag. En längre stund stod vi på en sidogata och väntade på Vikke, som inte var där. Snart hade Linnéa etablerat kontakt och hon, Vikke alltså anlände rosig om kinderna och säkert svettig, från var hon nu hade väntat. Sedan hade Cynthia bett att få besöka "African Food Shop" i Hagnäs på vägen ut till Dickursby. Orienteringen ledde till smidiga bussvändningar vid Kallion Kirkko och att Cynthia helt enkelt hoppade av bussen och sade att hon kommer med lokaltrafik sen, syns! Nej, Cynthia skulle inte spela, så illa var det ej. Sen var det Raquel då. Vår busschaufför lyckades hitta genom ett industriområde, som jag inte ens visste att fanns nära flygfältet till Cumulus där hon skulle finnas. I receptionen kände de inte till någon Raquel Infante, men eftersom hon dök upp en liten tid senare, bevisligen efter att ha sovit i hotellet undrar jag under vilket namn hon hade checkat in. Jag nöjde mig dock med att fråga om hon hade sina skor med sig, eftersom ju hennes stora väska flyger fram och tillbaka mellan Helsingfors och Mariehamn. Yes yes, sade Raquel och visade glatt sin plånbok...
 
Sen bar det då av ut till Dickursby och busschauffören vår lyckades till sist hitta rätt infart av de tre han försökte sig på och vips fanns vi utanför hotellet/sportcentrat där mellanmålet inför match skulle ätas. "Mikael, What is happening?" sa Giovanni och jag svarade med att säga att det går precis enligt planerna förutom att detta är Richards första bortamatch med oss... Jag har ingen aning om hur Giovanni förstod det meddelandet, men han frågade i alla fall inte mer... Sen, då folk gick för att fylla på depåerna, då var det någon som undrade var Kjelle är. Alla hade varit övertygade om att Kjelle suttit bredvid eller bakom nån annan i bussen, då den ofta cementerade sittordningen lite ändrats. Ingen hade heller hört något av honom och då jag smsade, eftersom Linnéa ju hade glömt sin telefon i bussen, svarade han lugnt att han satt i båtterminalen och väntade. Spelarna blev nu allmänt fokuserade på hur vi skulle få dit Kjell och precis då vi smidde planer om logistiken, då ringde husägare Lennart från Sanatorievägen. Han hade information om hur han placerat madrasser i källaren och om hur eventuella fimpar kunde städas, fimpar(?!). Bri och Ayaki hävdade i sten att de inte ens röker. Jag är benägen att tro dem. Raquel åt youghurt. Sedan etablerade vi kontakt med busschauffören och bad honom vänta att vi får laget till arenan och sedan får han åka tillbaka och hämta Kjelle. Precis då vi informerade laget om att vi går till bussen och åker till planen, då ringde busschauffören och tyckte att Kjelle kunde ta FLYGBUSSEN... Då jag förklarat för chauffören att ingen flygbuss liksom går från Viking Line terminalen var det klart att åka. Bussen åkte iväg och till all lycka passerade den ingången till sportcentrat på vägen, eftersom Julia Tunturi just då kom ut efter att ha varit på toaletten.
 
Då vi kom till arenan, där solen gassade, märkte vi, eller jag i detta fall, att planen inte var bokad för match. Vaktmästaren var helt klar över att här bara var träningar hela dagen, ,men jag fick ändå till att vi kunde använda ett omklädningsrum för matchen i Finlands Cup, var den nu än ska spelas. Då TiPS personal anlände klarade de ut det hela, men jag gjorde säkert vist som inte berättade vidare till någon annan om vad som sagts innan.
 
Allt förlöpte nästan som planerat sedan. Kjelle kom tillbaka, matchmöte hölls, grejerna bars ut och vi kunde förbereda i lugn och ro. Bara för att kolla att det var under kontroll frågade jag Giovanni om han hade koll på kameran och svaret blev, nej. Kameran är på bussen. Då fick jag ringa busschauffören som sökte och sökte, men kunde inte finna någon kamera. Vikke stod och tittade på mig och undrade sedan om jag sökte kameran, för den hade hon nämligen tagit ur bussen och var beredd att sköta filmningen av matchen...
Detta är inte från vår match, fast det kunde vara det
 
 
Kan man tänka sig. Matchen kom igång och den gick sedan som den gick. Kjelle hade så klart fått mitt sms till Fru Kickan där det stod att vi är på planen nu och att jag älskar henne. Jag undrar om Kjelle trodde det var till honom. Han såg väldigt glad ut nämligen...
 
Efter matchen, där jag höll på att glömma min ryggsäck innehållande min dator, men hämtade den övervakad av min mor och min far, packade vi in oss i bussen och hemresan gick faktiskt ganska väl, utan komplikationer. Pille lämnades på ett hotell så hon kommer till Cypern för att spela landskamper. Så klart tappade busschauffören bort sig i hamnen då han sprang in för att få biljetter som Linnéa gått ut till bussen för att ge honom, och Cynthias biljett funkade inte så vi måste köpa en ny, men i stort väldigt lugnt. Giovanni, som skulle låna min dator för att ladda ner och se matchen, fick inte tekniken att funka och Vikke tillbringade hela resan i hytten diggandes Melodifestivalen, eller så sades det i alla fall...
 
Då vi kom till Mariehamn, med buss från Långnäs körde vi ett extra varv i rondellen, då chauffören missade ett avtag och sen släppte vi av Richard vid sjukhuset där han skulle bli upphämtad, för att sen vända bussen och åka precis förbi Richards hem...
 
Precis just nu, då jag skriver frågar Giovanni var kabeln som förbinder kameran med datorn är. Jag sade som det är, den är hos Pille. Pille är på Cypern.
 
Nästa vecka möter vi Djurgården...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0