Stor värld med små människor

Jag har inte ork att säga något egentligen. Dock har vi som lever med och inom spelet beskyllts för flathet och ovilja att göra upp med våra egna demoner. Jag varken kan, vill eller som sagt orkar säga så mycket, men för att det ska bli offentligt säger jag här och nu:
Det här är fel och jag vill att det ska sluta nu! Jag vill dock inte att fotbollen ska sluta och det är heller ingen lösning! Som vi vet från 80 talet då man gjorde upp med denna vedervärdiga subkultur var det enda som bet, tyvärr, stora samhällsinsatser och extremt höjda krav på säkerhet både gällande myndigheter och arrangörer. Det är dyrt, enormt slitande på både sinnen och plånböcker men i längden har det gett ett mycket säkrare och bättre klimat kring den engelska fotbollen. Det vi ser i Frankrike är en rekyl då dels folk på "solsemester" flippar ur då det inte finns lika van struktur att stävja oroligheter eller se nyanserna i dem, dels direkt planerade krigståg från östeuropa, som dessa ryssar som uppger sig, helt ärligt, vara ute efter att spöa upp engelsmän som någon slags pervers nationalism, just för att huligankulturen en gång för länge sedan uppstod just i England.
 
Det är klart att saker händer när många människor samlas. Det är klart att fotbollen självt med det den betyder för så många människor genererar urkrafter och primitivt beteende på många håll, på gott och ont. Det är dock inget svepskäl och ingen som helst orsak att ens skylla på då människor attackerar andra människor eller slår sönder allmän eller privat egendom på det sätt som man nu gör i Frankrike.
 
Ni minns säkert hur många av oss här i Europa bestämde oss för att agera då IS terrorismen slog till. Vi visar vår avsky, men vägrar rätta oss efter den. Även nu vill jag lyfta fram hur viktigt det är att vi inom fotbollen vågar hålla fram allt det vi älskar i denna magiska teater som formar liv. Vi ska ta avstånd och på allt sätt vi kan visa vårt förakt mot de puckon som förstör namnet och ryktet för det vi håller så kärt. I kväll ska vi ta del av Danubisk kultur då det gamla kejsardömets två stora delar ställs mot varandra i något som fotbollsmässigt andas historia. Österrike-Ungern. Inte Wunderteam mot Golden team, utan ett multikulturellt Österrike mot ett väldigt trött Ungern med målvakt i mjukisbyxor. Vi ska också få se hur en väldigt hög procent av Islands befolkning befolkar stadion då man i sin första slutspelsmatch någonsin för herrar ställs mot EM succén Portugal. Vi ska se det och vi ska känna samhörighet, älska, hata men framför allt se vad spelare och tränare gör före och efter match, ibland även mitt i. Skaka hand, kramas och skämta! Respektera alla känslor, känn din historia och se framåt med stjärnklara, dock inte alltid bara blå, ögon! Låt godheten segra även i bistra tider!
Här på Åland startar sommarlovet som sig bör. Edit har två dagar varit i Isabellas och Julias våld på fotbollsskolan och är stentrött då hon är hemma. Tre dagar till ska hon väl orka. I dag hade även Vikke varit och skrivit sitt namn på Edits tröja. Edit är säker på att Pärla ska bli grön av avund. Grön, liksom tröjan alla har.
 
Även vår egen fotbollsskola, den för flickor som blir i augusti har planerats i dag via skype. Rufus är på sitt konfirmationsläger och såg ut att ha det gemytligt då vi hälsade på i söndags. Emilia sitter i kyrkan och vaktar att inte någon går ut, eller hur det nu var. Linda packar i USA och finns i Norden redan på fredag. Då ska jag vara emot henne på Arlanda. Känns faktiskt spännande.
 
Om det går som jag är rädd för blir det i dag min sista träning på plats i Bengtsböle före helgens match i Kuopio som jag ju inte heller kan åka med på. Skulle jag inte ha väldigt fullt upp med olika projekt skulle jag känna mig som en svikare...
 
Sen är det helt på allvar så att vi behöver folk, mycket folk för att hjälpa till på midsommarafton med den där midsommarstången. Snälla , finns då ni behövs!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0