Medan jag ännu är ledsen och tungsint
Det är natt och jag hatar mig själv för att jag inte ännu kan vara glad för Island. Min ilska och egentligen nog självförvållade rituella besvikelse gör mig också till en människa jag inte vill vara. Island var helt fantastiska. Rak 4-4-2 och Fair stand up football! Precis det jag älskar och har som förebild i livet, för just hur liv ska bedrivas. Jag märker nu att jag på riktigt har stött laget jag sagt mig stöda, fast det igen gick så här. I morgon kommer jag att kunna glädjas åt Island bara för Island själva. Dessutom börjar jag hetsa inombords med tanke på när Finland ska plocka dem i Reykjavik i VM kvalet, troligen med precis samma utgång som igen kommer att göra mig till en sämre människa, så där tillfälligt.
1-1
Eftersom jag är så onödig just nu och tydligen måste få vara det är jag också väldigt irriterad på honom här.
Just nu tycker jag Antonio Conte bara är ett dramapucko och jag önskar att Jogi Löw (Hupps, säger jag det här?) ska plocka fjädrarna av honom och steka honom sakta över öppen eld på lördag. Bara Wales känns nu ens värda mödan att tänka på och de får väl på käften mot nåt Belgien som ju inte egentligen finns, eller hur var det nån ännu mer irriterad person sade?
Allt kommer nog att vara okej då jag vaknar. Det gäller först att somna. Det i sin tur blir lättare just för att jag fick skriva så här, lite osakligt... Dier är definitivt ute ur min elva. Buffon är inne, trots att han spelar i det där dramagänget! Hej då. God natt Europa. Jag vaknar till Edits väckarklocka om en stund och ska då ta tag i det som finns att ta tag i.
Kommentarer
Trackback
