Lite som då jag var ett litet barn
Inte bara Teddybjörnen Fredriksson hade en nos av garn då jag var ett litet barn. Fotbollen var också väldigt försvarsinriktad på den tiden. För mig betyder "gamla goda tiden" och "så som man spelade då jag var liten" långa sega uppgörelser genom djupt försvarande, alternativt man mot man försvarande och avvaktande anfallande lag. Matcherna slutade ofta 0-0, 1-0, eller i Tyskland då 4-2 eller någonting.
Precis som man talar om civilisationers uppgång, blomstring och fall går även trenden för spelandet av världens mest älskade spel i vågor. Ibland har försvarsstrategin tagit ett steg längre. Då blir matcherna ofta mycket målfattiga och kan uppfattas långa och sega av många som inte på det perversa vis som till exempel jag gör, njuter av försvarsspelets finess. Sen kommer en anfallsstrategi att uppfinnas, eller utvecklas som gör det svårt att försvara lika effektivt. Då uppfattas fotbollen rolig och händelserik, fram till att man igen kommer på ett sätt att stänga. Och så vidare och så vidare, lite som Terrorbalansen under kalla kriget.
Då jag var liten och förälskade mig i fotboll, med Engelska ligan på TV, Farbröderna Nisse och Lasse på Saharas grusplan och så klart VM 1974 och sedermera EM 1976 och VM 1978, inte att förglömma alla annan fotboll (i sällskap med massor med annan idrott skönt sammanvävt med bland annat Pelle Svanslös, men inte Emil i Lönneberga eftersom jag var rädd för Pappa Anton Svensson), då var fotbollen just sådan här, väldigt malande. Vi känner till berättelserna om hur totalfotbollen utvecklades och gav det hela en mer offensiv riktning. Totalfotbollen var i själva verket ett svar på man mot man försvaret i diverse olika formationer.
Peru-Polen i VM i Argentina 1978. Så här minns jag min barndom.
1980-talet kom och 1982 och 1986 minns vi för dels brasiliansk sambafotboll och för Maradonas briljans. Fotbollen själv hade då kommit in i ett skede då anfallet i praktiken var starkare än försvaret. Vi minns Platini, Boniek och en massa spelare som fick svängrum i de ytor den lite snabbare fotbollen kunde skapa under det årtiondet. 1990 förde oss sedan tillbaka till gnetet. Hela början av 90-talet var det fråga om en övergång från man-manmarkering som hade gett oss den urtyska 1-2-5-2 fotbollen med Ausputzer und Vorstoppers samt kantlöpare som sprang som spårvagnar mellan hörnflaggorna till zonförsvar, som ibland gjorde 4-4-2 till renässanskonst. Inte många mål dock, men lite som det var i min barndom.
2000 talet anlände och i olika epoker har fotbollen blivit "roligare". Nu på de senaste åren har tiki-takan, som hade sina glansdagar mellan 2008 och 2013 ungefär blivit bekämpad. I dag har hård press, flexibel försvarsfotboll och kontrollerade kontringar tagit över. Portugal är en värdig Europamästare, precis som Väst-Tyskland var värdiga världsmästare 1990. Nästa VM för herrar blir ännu lite som detta EM. Stora chanser för Italien eller Argentina att ta hem det säger jag. 2020 talet blir det mer mål igen och mitt i allt "roligt". Kom ihåg var ni hörde detta först!
Sedan en bild på det historiska Isländska landslaget som tog sig ända till EM kvartsfinal. Detta hände år 2013, som ni ju alla minns inte sant?!
I övrigt är här varmt och skönt. Min date med Chloe gick väldigt bra. En macka av något slag hade jag beställt, men fick inburet nåt som såg ut som mat... man slutar aldrig att förbryllas. Linda bor ensam i en skola ute på Sottunga. Roligt att vara hemma på Åland över sommaren va? Edit och Fru Kickan tog chansen då jag var över till Craig för att hämta ett papper han ville ge till mig då han själv har diarré, stackarn. De ligger i ett mörkt rum och ser på film. Stackars Pärla försöker desperat bjuda in dem på nåt kalas hon ska ha för nån docka, men responsen är vad vi kunde kalla, flegmatisk.
Åtminstone början av dagens träning i Bengtsböle tänker jag bevista. I går körde jag passningar barfota. Kvalité säger jag!
Kommentarer
Trackback
