Vad händer om allt tar slut?
Jag tror mig just nu leva i ett ganska existensmaximum då jag syltat in mig i så mycket att jag bokstavligen inte reder det utan att andra sopar efter mig. Jag har tagit för mig inom Åland United och Finländsk damfotboll så till den grad att jag känner fjorton olika ändor knytas samman, men fel. Jag har uppdrag inom skolan som ger mjölksyra i hypofysen. Ledningsgrupp, julfestansvarighet (tillsammans med Grabbarna Grus i och för sig), elevrådshandledning och så då undervisningen, som jag i min dumhet gjort på ett sätt som jag tror stenhårt på, men just nu förorsakar riktiga magkväljningar. Jag är stolt och glad, men på samma gång helt nedbruten av de verk barnen öser över mig. Dessutom har jag ju egna barn som alla förtjänar en Pappa som åtminstone vet vilken dag man har jumpa i skolan, när det är innebandyturnering och hur många danser man medverkar i nästa veckas dansgala samt hinner prata över skype några sena kvällar. En fru som mestadels sköter sig själv, men ibland tycker att man borde städa och gå ut med soporna och så släkt och vänner som man vill ha kontakt med, samt köpa julklappar till.
Då jag läser det jag skriver ser jag att det är precis som jag gissade, alltså inte alls så mycket som jag själv och folk omkring mig ibland får det att låta. Alla har vi våra jobb att sköta. Alla har vi familjer och vänner att närvara med. Alla måste vi ge av oss själva för att uppfylla andra, eller kanske just det är att vara sig själv. Jag borde helt enkelt bara ta mig i nacken, inse att jag är löjlig som sitter och flåsar, börja träna lite och se till att göra lite mer nytta för...alla dem jag säger mig vilja göra nytta för.
Om allt omkring mig skulle ta slut, eller tas bort. Vad skulle då finnas kvar? Att acceptera att just det som finns här och nu är det som är livet, som i och för sig är en väldigt stressig period, är en i mitt tycke viktig insikt. Det gäller att stanna upp, eller kanske att inte stanna upp. Det gäller att svälja spyorna och bara fortsätta utan mål. Ser man målet, då har man gått vilse nämligen. Olika delmål kan man ha att sikta mot, men livet är fråga om att inte veta vart man ska och sedan misslyckas med det! Har man kunnat hjälpa någon med något är det sedan ett plus. Var beredd på att det du gör inte är tillräckligt bra, då kan du någon gång emellanåt få en glädjesam stund.
De här visste hur det var. Dö i tapper strid och belönas med att äta gris och dricka öl i evighet! Bästa pausunderhållning i Damernas Liga någonsin by the way!
I stället för att läsa och jobba har jag nu förlustat mig med att skriva blaha. Lektionerna i dag har väl gått så där. Jag har märkt att huvudet inte riktigt hänger med övriga kroppen då jag mest föreläst osammanhängande för de stackars barnen, samt att jag har konstaterat att knät faktiskt ömmar ordentligt då jag inte ens kunde förrätta muslimsk bön på pulpeterna lika ledigt som vanligt.
Zacke ska alltså komma hit för matchdräktsmöte. Jag hinner lite läsa före det. Agentens kompispriser verkar vara slut med tanken på vilka räkningar han skickade för signingen vi förhoppningsvis kan redogöra för på fredag eller lördag. Sen kommer kvällens skolarbete att avslutas senast klockan 21.45 då Champions League sparkar igång. I halvtid och efter matchen kan eventuellt något Åland United ärende beröras. I går kväll hittade vi bara Snuppe. Jag tror att Puppe gömde sig i en bråteshög lite längre bak i sängen. Edit hade haft kompisar och de hade lekt nämligen...
För att citera ytterligare en elev: "Jo, här var då min uppsats. Den handlar mest om Åland, eller ganska helt och hållet om Åland, nej vänta, det är bara Åland den handlar om."
Kommentarer
Trackback
